Thomas Quick

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Sätermannen)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif

Thomas Quick (egentligen Sture Ragnar Bergwall), född 26 april 1950 i stadsdelen Källviken i Falun, Dalarnas län, är en svensk dömd för ett flertal mord. Han började i början av 1990-talet erkänna ett stort antal mord varav han dömdes för åtta begångna i Sverige och Norge 1976-1988. Kritiker hävdade att han, erkännanden till trots, blivit oskyldigt dömd. I december 2008 tog Quick tillbaka alla erkännanden om mord.[1][2]

Namnet Thomas Quick tog Sture Bergwall när mordutredningarna mot honom började i början av 90-talet.[3] Förnamnet var efter hans första offer, Thomas Blomgren, och efternamnet var hans mammas flicknamn.[3] I medierna kallades Quick under en tid för Sätermannen.[4] Våren 2002 återtog Quick namnet Sture Bergwall.[3]

Innehåll

Ungdomstid och uppväxt

Thomas Quick växte upp med sex syskon, varav en tvillingsyster, i Korsnäs utanför Falun, dit familjen flyttat cirka 1955. Som barn fick han tbc och vårdades en tid på sanatorium.[5]

Enligt sin tvillingsyster hade Quick skådespelartalang som ung.[5] Hon såg honom också som ganska provocerande och manipulativ.[5] Efter gymnasiet blev han mer och mer religiös, och bestämde sig för att bli präst, något han aldrig förverkligade.[5] Istället tog han jobb på lasarettet i Falun.[5]

Kriminalitet och vård

1970 dömdes Quick till sluten psykiatrisk vård för att han 1969, under sin tid som anställd vid Falu lasarett, försökt förgripa sig på fyra pojkar som var inlagda på barnkliniken.[6][5]

1974 blev han misstänkt för att ha huggit ner en man i Uppsala, men eftersom han fortfarande stod under vård blev han aldrig åtalad.[7][8][6]

I juni 1991 dömdes Quick till fortsatt sluten psykiatrisk vård för grovt rån. Rånet var ett gisslandrama som Quick genomfört tillsammans med en 16-årig kompanjon 1990-12-14.[6]

Mellan 2003 och 2005 var Quick inte beviljad några obevakade permissioner, men tilläts bland annat ha dvd i sin cell. [9]

Mord erkända under behandlingstiden

Under den psykoterapeutiska behandlingen började Quick erkänna att han begått ett 30-tal mord i Sverige, Norge, Danmark och Finland mellan 1964 och 1993.[10][11]

Domar

Quick dömdes för åtta mord.[12] I samtliga fall var Christer van der Kwast åklagare.[13]

Charles Zelmanovits

Charles Zelmanovits, 15, försvann 1976-11-13 efter en skoldans i Piteå.[14] 1993-09-19 påträffades Charles kvarlevor på Pitholmsheden.[14] Dåvarande chefen för kriminalavdelningen i Piteå, Harry Nyman, misstänkte inget brott i samband med påträffandet.[15] Quick erkände mordet under våren 1994[15] och dömdes i Piteå tingsrätt 1994-11-16[14]. Tekniska bevis saknades, och rätten skrev i domen: "Quick har erkänt gärningen och hans erkännande får stöd av de uppgifter han själv lämnat. Någon teknisk bevisning som binder Quick vid brottet föreligger dock inte."[12] Försvarsadvokat var Gunnar Lundgren, som under rättegången var övertygad om Quicks skuld.[15] Domen hänvisar till sakkunnigutlåtanden från professorn i rättsmedicin Anders Eriksson, professorn i rättspsykiatri Lars Lidberg och docenten i psykologi Sven-Åke Christianson.[4] Under de två rättegångsdagarna plågades Quick av ångest och gråtattacker och vid tillfällen avbröts förhandlingarna och Quick fördes av sina vårdare ut från rättssalen och gavs medicin.[4] Quick hade vid tiden för mordet inte själv tillgång till bil, men utpekade en medbrottsling, som tog livet av sig strax efter mordet.[16]

Marinus och Janni Stegehuis

1984-07-13 hittades det holländska paret Marinus och Janni Stegehuis (39 respektive 34 år) mördade i Appojaure.[17] I november 1994 erkände Quick morden för sin terapeut.[17] Quick dömdes för morden av Gällivare tingsrätt 1996-01-25.[17] Tekniska bevis saknades men Quick lämnade uppgifter som enligt domen "i alla väsentliga delar stämmer överens med de fynd och iakttagelser som gjordes vid brottsplatsundersökning och som, enligt vad som får anses utrett, till stora delar inte varit kända för allmänheten".[18] En medhjälpare till Quick namngavs i domen men han åtalades aldrig.[18]

Yenon Levi

Isrealen Yenon Levi, 24, var i Sverige för att hälsa på släktingar.[19] 1988-06-11 hittades han död på en skogsväg i Rörshyttan.[19] Quick dömdes för mordet 1997-05-28 i Hedemora tingsrätt.[20] Den medhjälpare som Quick påstod sig ha haft åtalades aldrig och blev heller aldrig kallad som vittne.[21] I domen konstaterades att ingen bevisning som bundit Quick vid gärningen lagts fram.[22] Quick dömdes i stället baserat på att han lämnat uppgifter som endast en gärningsman borde kunnat känna till. Exempel på sådana uppgifter är att Quick kunde peka ut platsen där Levi mördades, att Quick kunde beskriva Levis kläder, att Quick visste att mordvapnet var en träpåk som saknade bark samt att Quick kunde beskriva skadorna på ett sätt som överensstämde med obduktionsresultaten.[22] Kritikerna påstår att Quick haft möjlighet att under utredningens gång få fram de uppgifter han lämnade.[22]

Therese Johannesen

Therese Johannesen, 9, försvann 1988-07-03 från stadsdelen Fjell i Drammen i Norge.[23] Thereses kropp påträffades inte.[23] Quick dömdes för mord av Hedemora tingsrätt 1998-06-02.[24] Teknisk bevisning som kunde binda Quick till Therese saknades, men tingsrätten skriver i sin dom: "Även om de rester av organiskt material och de föremål man funnit i nämnda skog således inte kan binda Thomas Quick till Therese, talar de dock i någon mån för att hans berättelse är riktig."[12] Domen byggde också på att Quick kommit med uppgifter som endast en gärningsman borde kunna känna till. Exempelvis berättade Quick om Thereses böjveckseksem och tingsrätten skriver om detta i sin dom: "Detta har inte ens varit känt för polisen, och Thereses mor hade inte lämnat uppgifter härom förrän polisen tillfrågade henne efter det att Thomas Quick omtalat detta."[23] Bevisningen har ifrågasatts av SVT:s Dokument inifrån[25] och Thereses mor Inger Lise Johannessen[26]. Specifikt så har uppgiften om Thereses böjveckseksem ifrågasatts av bland andra Aftonbladets Anders Johansson och Karin Östman.[23]

Trine Jensen

Trine Jensen, 17, försvann från Oslo 1981-08-21.[27][28] Kroppen hittades nästan två månader senare i en skog i Svartskog en dryg mil söder om Oslo.[27][28] 2000-06-22 dömdes Quick för mordet i Falu tingsrätt.[29] Han dömdes vid samma tillfälle för mordet på Gry Storvik.[29] Det fanns inga tekniska bevis, men Quicks berättelse stämde med utredningen.[12]

Gry Storvik

1985-06-25 hittades Gry Storvik, 23, död på en parkeringsplats i Myrvoll strax söder om Oslo.[30] 2000-06-22 dömdes Quick för mordet i Falu tingsrätt.[29] Han dömdes vid samma tillfälle för mordet på Trine Jensen.[29] Det fanns inga tekniska bevis, men Quicks berättelse stämde med utredningen.[12] Sperma som inte tillhörde Quick hade hittats i Grys kropp.[23]

Johan Asplund

Huvudartikel: Johan-fallet

Johan Asplund, 11, försvann från Sundsvall 1980-11-07.[31] Några kvarlevor hittades aldrig.[32][31] 1993 erkände Quick och dömdes 2001-06-21 av tingsrätten i Sundsvall för att ha mördat Johan.[32] I domen konstaterades att ingen teknisk bevisning lagts fram som bundit Quick till Sundsvall vid tiden för Johans försvinnande, särskilt ansågs det inte vara klarlagt vilken bil Quick använde när han förde bort Johan från hemmet.[32][31] Quick dömdes i stället baserat på att han lämnat uppgifter som endast en gärningsman borde kunnat känna till, och det ansågs inte finnas något som talade för att Quick läst in sig på fallet.[32][31] Försvarsadvokat var Sten-Åke Larsson.[33] Johans föräldrar trodde inte att Quick hade något att göra med deras sons försvinnande och de drev under fler år frågan rättsligt i ett antal instanser.[34]

Andra erkännanden

Thomas Blomgren

Thomas Blomgren sade sig Quick ha mördat redan vid fjorton års ålder, 1964, i Växjö. Den mördade, Thomas Blomgren, beskrevs av Quick som lika gammal som han själv, men inte lika storvuxen och stark. Mordet var preskriberat men ansågs löst efter Quicks erkännande och beskrivning av tidigare aldrig offentliggjorda detaljer från mordplatsen. Senare framkom att Quick samtidigt som morden begicks befann sig på konfirmationsläger i Falun 500 km från mordplatsen.[35]

Alvar Larsson

Alvar Larsson sägs ha mördats 1967 på Sirkön i Åsnen utanför Urshult.[36]

Marianne Rugaas Knudsen

7 år gamla Marianne Rugaas Knudsen försvann från Risør i Norge 28 augusti 1981. 19 maj 2000 erkände Thomas Quick att han mördat flickan, bara några dagar efter mordet på Trine Jensen i Oslo.[37] Fredag 18 augusti åkte poliskommissarie Wiggo Lundamo från våld, mord- och sedelighetsroteln vid Oslo polisdistrikt till Säter sjukhus för att förhöra Thomas Quick. Detta är första gången norska poliser får utfråga Quick direkt, trots att han redan har blivit dömd för tre mord i Norge.[38] Det blev aldrig något åtal mot Quick i detta ärende, då det var omöjligt att knyta honom till mordet bortsett från hans eget vittnesmål. Flera andra personer har också varit misstänkta, men fallet är fortfarande olöst och preskriberades den 28 augusti 2006.[39]

Magnus Nork

Thomas Quick erkände under 2000 att det var han som hade mördat den treårige Magnus Nork som hittades död i ett soprum i Jönköping i november 1981. [40]

Olle Högbom

Olle Högbom, 18 år, försvann 1983-09-07 från Sundsvall. Quick delgavs 1994 misstanke för mord.[41] Fallet preskriberades 2008-09-07[42] och förundersökningen blev offentlig.[43]

Två somaliska pojkar

Två somaliska pojkar som hade försvunnit från en norsk flyktingförläggning. Pojkarna visade sig senare vara vid liv.[25][20]

Örjan Sellin

Örjan Sellin försvann natten till 1993-10-22 efter ett krogbesök i Sigtuna. Quick säger sig ha mördat Örjan, ett mord han utfört under sin tid på Säter.[11]

Quicks psykologi

Enligt Quick själv blev han som barn sexuellt utnyttjad av sin far och mycket strängt behandlad av sin mor.[44]

Enligt den rättspsykiatriska undersökningen 1970 led Quick av "höggradig sexuell perversion av typen pedofilia cum sadismus".[45]

Under terapin beskrev Quick ett syskon, "Simon", som föddes, dödades och begravdes inför hans ögon. 2008 hävdade han att berättelsen inte hade någon verklightetsanknytning.[1]

Quick hade under terapin sagt sig ha flera personligheter såsom "Nano", "Cliff" och "Ellington". [25]

Quick är nu inskriven på Skönviks rättspsykiatriska klinik i Säter med särskild utskrivningsprövning.[källa behövs]

Kontroversen kring morddomarna

Ifrågasättanden av Thomas Quicks erkännanden

1998 kom journalisten Dan Larsson ut med boken Mytomanen Thomas Quick.[46] Boken utlöste ett gräl med Dalademokratens reporter Gubb Jan Stigson.[47] [48] [49]

Olle Högboms far, Ruben Högbom, kritiserade 2002 utredningen och medias bevakning med artikeln Brott och offer som underhållning i Sundsvalls Tidning.[50] Gubb Jan Stigson kallade Högboms agerande "en form av rättshaveri".[45]

2002 kritiserade Jan Guillou Quick-utredningen i sin bok Häxornas försvarare.[51] Kritiken utlöste ett gräl med Gubb Jan Stigson.[52][53][54]

2002 publicerade tidigare chefen för rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp Jan Olsson en debattartikel i DN där han framförde tvivel på att Quick skulle vara en seriemördare. Olsson ansåg att utredare och domstol valt att bortse från alla felaktiga uppgifter Quick lämnat men fäst stor vikt vid när han ibland haft rätt.[21]

Christer van der Kwast bemötte i oktober 2002 kritiken med påpekanden bl a om att i fallet Therese visade Quick platser i skogen där polisen hittade mänskliga kvarlevor, brända ben med skärmärken från en ung person, och ett bågfilsblad av den typ av såg Quick sagt att han använt. .[3]

Quick misshandlades den 24 november 2005 av en medpatient på sjukhuset. Det finns uppgifter som talar för att upprinnelsen till misshandeln var en diskussion om Quicks trovärdighet.[55] [56]

I en artikel i Aftonbladet i december 2005 berättade Quicks tvillingsyster att Quick inte inte hade lämnat Falun vid tidpunkterna för varken mordet på Thomas Blomgren eller Alvar Larsson [5]. I samma artikelserie uttalade sig psykiatern Ulf Åsgård, tidigare expert i Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp, efter en genomgång av förhören med Quick, att denne förmodligen inte begått ett enda mord.[57].

Baserat på en rättsutredning[20] gjord av advokat Pelle Svensson begärde Johan Asplunds föräldrar 2006-11-17 att samtliga åtta domar i Quick-fallet skulle synas. Justitiekansler Göran Lambertz avslog ärendet, vilket han i en debattartikel motiverade med att domarna var "utomordentligt övertygande" och att de kritiska synpunkterna därför vägde lätt.[58] I sitt beslut [59] uppmärksammar justitiekanslern att "TQ år 1996 synes ha uppgett för polisen att han hade mördat två somaliska pojkar i Norge (...) men efter lång tid visade det sig att de inte var mördade. Detta skulle i och för sig kunna utgöra en omständighet som är av betydelse för den allmänna tilltron till TQ:s övriga erkännanden. Det synes som att åklagaren vid de rättegångar som ägde rum efter det att det hade framkommit att de somaliska pojkarna var välbehållna inte upplyste rätten om att TQ hade tagit på sig ett mord som han inte hade begått. (...) Det kan i alla händelser inte anses klarlagt att han medvetet ljög om de somaliska pojkarnas försvinnande."

Enligt kriminologen Leif G.W. Persson saknas såväl vittnen som teknisk bevisning mot Thomas Quick, domarna är istället grundade på Quicks erkännanden och antagandet att han känner till saker om brotten som bara gärningsmannen och polisen vet om. Enligt Persson är antagandet felaktigt, och enligt honom finns det dessutom mängder av både vittnen och spår som talar för Quick, det vill säga att han inte är den gärningsman som han gång på gång påstår sig vara. [60]

I november 2008 öppnade överåklagare Christer van der Kwast en förundersökning i syfte att åter hålla förhör med Quick. Skälet var enligt van der Kwast att Quick i en intervju med journalisten Hannes Råstam hade tagit tillbaka sina erkännanden. Förundersökningen lades ner av van der Kwast då det visade sig att Quick redan hade skaffat sig ett rättsligt ombud.[61]

Återtagna erkännanden

I den dokumentär av Råstam som sändes i SVT i december 2008, sa Quick: "Jag har inte begått något av de mord jag är dömd för, och jag har inte heller begått något av alla de andra mord jag har erkänt."[1] Hans advokat Thomas Olsson har meddelat att de ska begära resning i samtliga fall där Quick har dömts för mord.[2]

Fortsatta kontroverser efter att Thomas Quick tagit tillbaka sina erkännanden

I januari 2009 uttryckte JK i en debattartikel i Aftonbladet tanken att frågan om Thomas Quicks skuld eller oskuld i fråga om de fall där han dömts måste behandlas fall för fall och inte alla dras över en kam. I fråga om Quick talat fullständig sanning i alla delar skrev JK: "Vissa mycket viktiga delar av Quicks berättelser tycks definitivt ha varit felaktiga. Felen är svåra att förklara på annat sätt än att han har hittat på." [62]

Den första resningsansökan inkom till Svea hovrätt 2009-04-20 och gällde domen för mordet på Yenon Levi.[63]

Bibliografi

  • Quick, Thomas: Kvarblivelse, Kaos Press, [januari 1998]. ISBN 9789163066771. 
  • Dan Larsson, Mytomanen Thomas Quick
  • Janne Mattson, Gåtan Thomas Quick
  • Sten-Ove Bergwall, Min bror Thomas Quick

Referenser

  1. ↑ 1,0 1,1 1,2 Thomas Quick, del 1 av 2, 2008-12-14, Dokument inifrån, Sveriges Television. Läst 2008-12-20
  2. ↑ 2,0 2,1 ”Quick: Jag har inte mördat”. Göteborgs-Posten. 2008-12-14. http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=857&a=464475. Läst 2008-12-15. 
  3. ↑ 3,0 3,1 3,2 3,3 Peter Carlberg (2002-10-08). ”DNA-teknik kan lösa tvist om Thomas Quick”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_67548.svd. Läst 2008-12-19. 
  4. ↑ 4,0 4,1 4,2 ”Quick fälld för mord på femtonåring”. Göteborgsposten. 1994-11-17. http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=139&a=459191&ref=puff. Läst 2008-12-19. 
  5. ↑ 5,0 5,1 5,2 5,3 5,4 5,5 5,6 Richard Aschberg och Anders Johansson (2005-12-28). ””Han kan inte ha begått morden””. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article340570.ab. Läst 2008-12-19. 
  6. ↑ 6,0 6,1 6,2 Pea Nilsson (2008-12-19). ”Quick dömd för grova brott redan före morden”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=866082. Läst 2008-12-20. 
  7. ↑ "John" (2008-12-15). ”Jag var nära att mördas av Thomas Quick”. Newsmill. http://www.newsmill.se/artikel/2008/12/15/jag-var-nara-att-mordas-av-thomas-quick. Läst 2008-12-17. 
  8. ↑ Anders Sandqvist (2008-12-17). ”"Kapabel att mörda hur många som helst"”. Expressen. http://vasteras.expressen.se/Nyheter/1.1405802/kapabel-att-morda-hur-manga-som-helst. Läst 2008-12-20. 
  9. ↑ Richard Aschberg (2005-12-14). ”"Mördaren i det fria"”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article337187.ab. Läst 2009-01-12. 
  10. ↑ Thomas Quick, programpresentation på svt.se, Dokument inifrån, Sveriges Television. Läst 2008-12-21
  11. ↑ 11,0 11,1 ”Signerat: Kamp för sanning har blivit kamp mot lögn”. Dalademokraten. 2003-01-29. http://www.dalademokraten.se/ArticlePages/200405/17/1000232354_TT/1000232354_TT.dbp.asp. Läst 2008-12-28. 
  12. ↑ 12,0 12,1 12,2 12,3 12,4 Richard Aschberg och Anders Johansson (2005-11-27). ”-Quick ljög om morden”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,752701,00.html. Läst 2008-12-19. 
  13. ↑ ”Quick fälld för åtta mord”. Dagens Nyheter. 2008-11-19. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=853628. Läst 2009-01-05. 
  14. ↑ 14,0 14,1 14,2 Karin Östman (2008-12-16). ”Quick läste – och erkände”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4004214.ab. Läst 2009-01-04. 
  15. ↑ 15,0 15,1 15,2 Emma Garpebring (2008-12-21). ”"Jag tvivlar inte på att Quick är skyldig"”. Piteå-Tidningen. http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=4189645. Läst 2008-12-28. 
  16. ↑ Anders Johansson (2008-12-16). ”"Därför dömdes Quick för mordet – och därför kan han vara oskyldig"”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4006797.ab. Läst 2009-01-01. 
  17. ↑ 17,0 17,1 17,2 Karin Östman (2008-12-17). ”Pekade ut blod som inte fanns”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4012151.ab. Läst 2009-01-03. 
  18. ↑ 18,0 18,1 Anders Johansson (2008-12-17). ”Därför dömdes Quick – och därför kan han vara oskyldig”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4012764.ab. Läst 2009-01-03. 
  19. ↑ 19,0 19,1 Eva-Lisa Wallin (2008-12-12). ”Mordet på Yenon Levi”. Dalarnas Tidningar. http://www.dt.se/brottsplats/article381763.ece. Läst 2008-12-29. 
  20. ↑ 20,0 20,1 20,2 Rättsutredning avseende de 8 avdömda mordåtalen mot Thomas Quick., Per Svensson, 2006-11-17
  21. ↑ 21,0 21,1 Stefan Lisinski (2008-12-20). ”Quick begär resning för 20-årigt mord”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=866485. Läst 2008-12-29. 
  22. ↑ 22,0 22,1 22,2 Anders Johansson (2008-12-18). ”Därför dömdes Quick – och därför kan han vara oskyldig”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4021721.ab. Läst 2008-12-29. 
  23. ↑ 23,0 23,1 23,2 23,3 23,4 Anders Johansson och Karin Östman (2008-12-19). ”Hittade inte mordplatsen”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4030644.ab. Läst 2009-01-01. 
  24. ↑ ”Quick fälld för Therese-mordet”. Göteborgs-Posten. 1998-06-03. http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=139&a=459188&ref=puff. Läst 2009-01-04. 
  25. ↑ 25,0 25,1 25,2 Thomas Quick, del 2 av 2, 2008-12-21, Dokument inifrån, Sveriges Television. Läst 2008-12-21
  26. ↑ Inger Orsteen (2008-09-18). ””Tror morderen var fra Fjell””. Drammens Tidene. http://dt.no/article/20080918/NYHET/550414360/1063/NYHET. Läst 2008-12-29. 
  27. ↑ 27,0 27,1 Eva-Lisa Wallin (2008-12-12). ”Mordet på Trine Jensen”. Dalarnas Tidningar. http://www.dt.se/brottsplats/article381759.ece. Läst 2009-01-04. 
  28. ↑ 28,0 28,1 ”Thomas Quick - och de orimliga tvivlen”. Dalademokraten. 2003-12-18. http://www.dalademokraten.se/ArticlePages/200405/14/1000199462_TT/1000199462_TT.dbp.asp. Läst 2009-01-04. 
  29. ↑ 29,0 29,1 29,2 29,3 ”Thomas Quick dömd för kvinnomord i Norge”. Aftonbladet. 2000-06-22. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0006/22/quick.html. Läst 2009-01-04. 
  30. ↑ Eva-Lisa Wallin (2008-12-12). ”Mordet på Gry Storvik”. Dalarnas Tidningar. http://www.dt.se/brottsplats/article381761.ece. Läst 2009-01-04. 
  31. ↑ 31,0 31,1 31,2 31,3 Anders Johansson och Karin Östman (2008-12-20). ”Johans kropp har aldrig hittats”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/thomasquick/article4039899.ab. Läst 2009-01-03. 
  32. ↑ 32,0 32,1 32,2 32,3 ”Quick dömd för Johan-mordet”. Göteborgs-Posten. 2001-06-22. http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=139&a=459179&ref=puff. Läst 2009-01-03. 
  33. ↑ Lennart Ernstsson (2008-12-15). ”"Jag kan inte ha någon annan uppfattning"”. Smålandsposten. http://smp.se/nyheter/vaxjo/jag-kan-inte-ha-nagon-annan-uppfattning(1036053).gm. Läst 2008-12-29. 
  34. ↑ ”Fallet Johan Asplund”. Mittnytt. 2008-12-22. http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=55868&a=1355455&lid=senasteNytt_650021&lpos=rubrik_1355455. Läst 2009-01-03. 
  35. ↑ Lennart Ernstsson (2008-12-18). ”Här kunde Quick läsa om sig själv och pojkmordet samtidig”. Smålandsposten. http://smp.se/nyheter/vaxjo/har-kunde-quick-lasa-om-sig-sjalv-och-pojkmordet-samtidig(1041934).gm. Läst 2008-12-28. 
  36. ↑ Mer information om Alvar Larsson finns på engelskspråkiga Wikipedia.
  37. ↑ ”Signerat: Tilsto Marianne-drapet”. VG. 2000-05-19. http://www.vg.no/nyheter/innenriks/artikkel.php?artid=1037028. Läst 2009-01-04. 
  38. ↑ ”Signerat: Avhører Quick I Marianne-saken”. VG. 2000-08-18. http://www.vg.no/nyheter/innenriks/artikkel.php?artid=1037028. Läst 2009-01-04. 
  39. ↑ ”Signerat: Marianne-saken foreldes mandag”. Firda. 2006-06-27. http://www.firda.no/article2258421.ece. Läst 2008-01-04. 
  40. ↑ Pelle Tagesson (2000-09-07). ”Quick erkänner ännu ett mord”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0009/07/quick.html. Läst 2009-01-12. 
  41. ↑ Fredrik Nilsson (2002-08-26). ”Olle Högboms familj vädjar om tips i annons”. Sundsvalls Tidning. http://www.st.nu/nyheter/lokalt.php?action=visa_artikel&id=237409. Läst 2008-12-22. 
  42. ↑ Jenny Stiernstedt (2008-09-07). ””Mördaren är nu en fri man””. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3267730.ab. Läst 2008-12-22. 
  43. ↑ Peter Jonsson (2008-11-29). ”Thomas Quick: "Jag dumpade Olles kropp i en container"”. Sundsvalls Tidning. http://www.st.nu/nyheter/lokalt.php?action=visa_artikel&id=781673. Läst 2008-12-22. 
  44. ↑ Quick, Thomas: Kvarblivelse, Kaos Press, [januari 1998]. ISBN 9789163066771. 
  45. ↑ 45,0 45,1 Gubb Jan Stigson (2002-05-22). ”Vilka krav kan ställaspå en mördad sons far?”. Sundsvalls Tidning. http://www.st.nu/noje/kultur.php?action=visa_artikel&id=214530. Läst 2008-12-22. 
  46. ↑ Larsson, Dan: Mytomanen Thomas Quick : en dokumentation, Luleå [1998]. ISBN 978-91-630-7096-9. 
  47. ↑ Staffan Wolters (1998-09-17). ”Reportrar i storgräl”. Journalisten. http://www.journalisten.se/artikel/818/reportrar-i-storgrael. Läst 2008-12-28. 
  48. ↑ Gubb Jan Stigson (1998-09-01). ”Nya boken om Quick - ett pinsamt fuskverk”. Dalademokraten. http://www.dalademokraten.se/ArticlePages/200306/23/1000022670_TT/1000022670_TT.dbp.asp. Läst 2009-01-07. 
  49. ↑ Gubb Jan Stigson (1998-09-03). ”Sjukjournalen - ett övervärderat bevis”. Dalademokraten. http://www.dalademokraten.se/ArticlePages/200306/23/1000022988_TT/1000022988_TT.dbp.asp. Läst 2009-01-07. 
  50. ↑ Ruben Högbom (2002-05-21). ”Brott och offer som underhållning”. Sundsvalls Tidning. http://www.st.nu/noje/kultur.php?action=visa_artikel&id=214202. Läst 2008-12-29. 
  51. ↑ Guillou, Jan: Häxornas försvarare : ett historiskt reportage, Piratförlaget, [augusti 2002]. ISBN 9789164200372. 
  52. ↑ Gubb Jan Stigson (2002-08-28). ”Minst sex faktafel, Guillou!”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_62505.svd. Läst 2008-12-29. 
  53. ↑ Jan Guillou (2002-08-31). ”Stigson svamlar om Quick”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_62894.svd. Läst 2008-12-29. 
  54. ↑ Gubb Jan Stigson (2008-09-06). ”Jan Guillou slarvar vidare om Quick”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_63620.svd. Läst 2008-12-29. 
  55. ↑ ”Quick misshandlad på Säters sjukhus”. Dalarnas Tidningar. 2005-11-28. http://www.dt.se/nyheter/article107542.ece. Läst 2008-12-18. 
  56. ↑ Anne Marte Blindheim (2005-11-26). ”Thomas Quick fikk bank”. Dagbladet. http://www.dagbladet.no/nyheter/2005/11/26/450490.html. Läst 2009-01-04. 
  57. ↑ Richard Aschberg och Anders Johansson (2005-12-27). ”"Psykologen: Quick är bara en pratkvarn"”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article340236.ab. Läst 2008-12-31. 
  58. ↑ Göran Lambertz (2006-12-03). ”"Därför ändrade jag mig om Thomas Quicks skuld"”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=593993. Läst 2008-12-21. 
  59. ↑ http://www.justitiekanslern.se/beslut/XmlToHtml.asp?XML=Files/7449-06-21.xml&XSL=../xsl/JK_Beslut.xsl
  60. ↑ Leif G.W. Persson (2002-12-07). ”Bevisningen mot Thomas Quick”. Kvällsposten. http://www.kvp.se/kronikorer/gw/1.1395304/leif-gw-persson-bevisningen-mot-thomas-quick. Läst 2008-12-25. 
  61. ↑ Emma Johannisson (2008-11-19). ”Thomas Quick tar tillbaka erkännanden”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2068011.svd. Läst 2008-12-04. 
  62. ↑ Göran Lambertz (2009-01-06). ”"Vad ska man tro om Quick"”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/debatt/article4123569.ab. Läst 2009-01-12. 
  63. ↑ Stefan Lisinski (2009-04-20). ”Thomas Quick begär resning”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/thomas-quick-begar-resning-1.847807. Läst 2009-04-20. 


Camera-photo.svg Crystal Clear app Login Manager.png Denna biografiska artikel behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Thomas_Quick"
Personliga verktyg