Resning
Från Rilpedia
- För andra betydelser, se Resning (olika betydelser).
Resning är en juridisk term för det särskilda rättsmedel som under vissa förutsättningar ger part möjlighet att, när fullföljd av talan inte står till buds, i extraordinär väg uppnå rättelse av ett avgörande som har gått honom emot.
Begreppet resning används också i förvaltningsmål där dom eller beslut vunnit laga kraft.
Domstols dom vinner laga kraft om den inte överklagats inom föreskriven tid. När domen vunnit laga kraft kan den inte längre överklagas, utan den möjlighet som återstår är att ansöka om resning.
För att en ansökan om resning ska beviljas krävs dock speciella omständigheter. Syftet med detta är behovet av att lagakraftvunna domar ska kunna ses som mer eller mindre definitiva.
Ansökan om resning behandlas normalt av samma domstol som skulle ha behandlat ett överklagande. Arbetsgången är den att domstolen som tagit emot ansökan om resning, efter prövning, antingen avslår ansökan eller beviljar denna. Om ansökan beviljas så innebär detta att rättegången återupptas i den instans som meddelat den lagakraftvunna domen.
Om ansökan om resning avslås så fortsätter den lagakraftvunna domen att gälla. Detta hindrar dock inte att en ny ansökan om resning inges, till exempel om nya omständigheter framkommit.
Kända fall i modern tid där ansökan om resning lämnats in gäller bland annat Christer Pettersson, där åklagarna lämnade in ansökan om resning samt Billy Butt, där den dömde Billy Butt ansökte om resning.
Sedan 1993 finns elva fall där resning i brottmål beviljats (och personen sedan friats i en ny rättegång) som gällde personer dömda till långa fängelsestraff, varav två gällde livstids fängelse.
Bestämmelser om resning
Bestämmelser om resning finns i 11 kap 11 § Regeringsformen[1] och i 58 kap rättegångsbalken:
- Sedan en dom i brottmål vunnit laga kraft, får resning beviljas till förmån för den tilltalade,
-
- 1. om någon ledamot av rätten, där anställd tjänsteman eller åklagaren med avseende på målet har gjort sig skyldig till brottsligt förfarande eller tjänsteförseelse eller om något brott som har avseende på målet ligger ombud, ställföreträdare eller försvarare till last, samt brottet eller tjänsteförseelsen kan antas ha inverkat på målets utgång,
-
- 2. om någon lagfaren domare eller åklagaren har varit jävig och det inte är uppenbart att jävet har saknat betydelse för målets utgång,
-
- 3. om någon skriftlig handling, som åberopats till bevis, har varit falsk eller om ett vittne, en sakkunnig eller en tolk har avgett falsk utsaga samt handlingen eller utsagan kan antas ha inverkat på utgången,
-
- 4. om någon omständighet eller något bevis, som inte tidigare har förebringats, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle ha lett till att den tilltalade frikänts eller till att brottet hänförts under en mildare straffbestämmelse än den som tillämpats eller om det, med hänsyn till vad sålunda åberopas och i övrigt förekommer, finns synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om den tilltalade har förövat det brott, för vilket han dömts, eller
-
- 5. om den rättstillämpning, som ligger till grund för domen, uppenbart strider mot lag.
Andra bestämmelser finns vad gäller resning till nackdel för den tilltalade, samt för resning i tvistemål.
För resning i förvaltningsmål finns bestämmelser i Regeringsformens 11 kap 11 §.[2] och i 37 b § förvaltningsprocesslagen. "Resning får beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt."
