Tändsticka
Från Rilpedia
.JPG)
Tändstickor är stickor av trä eller papper med tändsats i ena änden. De används för att tända eld på exempelvis en brasa, ett levande ljus eller en cigarett. De flesta tändstickor är känsliga för väta.
Innehåll |
Historik
På 1830-talet utvecklades fosfortändstickan, vars primära bränsle var vit/gul fosfor. Som oxidationsmedel användes till exempel blydioxid och det sekundära bränslet var vanligen svavel. Den var billig och fungerade bra, men vit/gul fosfor är både giftig och mycket brandfarlig. Oxidationsmedlen innehöll också ofta tungmetaller. Dessa stickor, som var en typ av alltändartändstickor, kunde antändas genom att dras mot de flesta skrovliga ytor; eller antändas oavsiktligt genom att de låg och nötte mot varandra i tändsticksasken.
Säkerhetständstickan uppfanns av kemisten och uppfinnaren Gustaf Erik Pasch och patenterades i Sverige 1844. Den kunde endast tändas mot det plån av den ofarliga röda fosforn som applicerats på tändsticksaskens utsida.
Johan Edvard Lundström startade 1845 tillsammans med sin yngre bror Carl Frans Lundström, Jönköpings Tändsticksfabrik och vidareutvecklade Paschs uppfinning. Säkerhetständstickor var länge en av Sveriges främsta exportprodukter och blev synonymt med Jönköping världen över långt in på 1900-talet. Varje tändsticksask var försedd med instruktionstexten "Tända endast mot lådans plån". Brev som adresserats till Jönköpingsfabriken med texten "Tanda endast mot ladans plan, Sweden" lär har nått sin adressat utan problem.
Alexander Lagerman som var anställd på Jönköpings Tändsticksfabrik uppfann den första helautomatiska tändsticksmaskinen, även kallad komplettmaskin år 1864. I Sverige fanns det fram till cirka 1912 tre stora industricentra för tillverkning av tändstickor; i Jönköping, Tidaholm och Vetlanda. Från 1912 inledde Ivar Kreuger med utgångspunkt från Kreuger-familjens egna tändsticksfabriker i Kalmar, Fredriksdal och Mönsterås en successiv sammanslagning av många små tändsticksföretag som också hade en föråldrad maskinpark. Den slutliga sammanslagningen, inkluderande samtliga tändsticksföretag i Sverige slutfördes under 1917, då Ivar Kreuger förvärvade Jönköpings Tändsticksfabrik och grundade Svenska Tändsticks Aktiebolaget.
Tändmekanism
En alltändartändsticka har en pyroteknisk sats på stickans topp och ett sekundärt bränsle som själva stickan är indränkt i för att den lättare ska ta eld. De viktigaste ingredienserna i tändsatsen är ett lättantändligt bränsle i pulverform och något starkt oxidationsmedel. När tändstickan stryks pulvriseras satsen så att bränsle och oxidationsmedel blandas, samtidigt som tryck och friktionsvärme tillför energi som sätter igång en självaccelererande oxidation. Värmen som utvecklas förångar och antänder det sekundära bränslet vilket får själva stickan att börja brinna.
Förutom bränsle och oxidationsmedel innehåller tändsatsen också något bindemedel och ämnen som reglerar reaktionens hastighet – katalysatorer och/eller fyllmedel. Säkerhetständstickor har en delad tändsats, där oxidationsmedlet sitter på stickans topp medan bränslet sitter i plånet. Observera att det bara är det primära bränslet som finns i tändsatsen och att det som brinner hos en tänd tändsticka är det sekundära bränslet som finns absorberat i stickans material.
Tillverkning
Idag används kaliumklorat (KClO3) som oxidationsmedel och röd fosfor, en stabilare ogiftig form som tillverkas genom värmebehandling av vit fosfor, som primärt bränsle. Själva stickan tillverkas av poröst trä, i Sverige ofta asp, indränkt i paraffin som är det sekundära bränslet. (Valet av träslag påstås ha skapat myten om att asplöven darrar för att aspen är rädd för att bli tändstickor och eldas upp.)
På senare tid har tändstickorna inte utvecklats nämnvärt; man har helt enkelt hittat ett recept som uppfyller de krav som ställs på ekonomi, säkerhet och miljöaspekter. Dagens tändstickor innehåller varken svavel eller tungmetaller.
Över 90 procent av världsproduktionen utgörs numera av säkerhetständstickor. Alltändartändstickor säljs framförallt i Sydamerika, Afrika och Asien.
Varianter
En braständare är ett smalt block av pressad paraffinindränkt sågspån med en tändsats i ena ändan. Den antänds som en vanlig tändsticka och brinner sedan under flera minuter, vilket gör att det går lättare att tända en brasa med den än med vanliga tändsickor.
Förpackning
Tändstickor säljs vanligen i små pappaskar med 40-50 lösa stickor i varje. Askens framsida förses ofta med tryck av olika slag. Att samla på tändsticksaskar och tändsticksetiketter var en vanligare hobby förr än vad det är idag.
Det finns även en typ av tändsticksaskar där omkring 20 platta tändstickor är fästade i varandra i två lager, vilka i sin tur är fästade i ett tunt pappetui med ett plån. Då detta etui vanligen är försett med reklamtryck brukar sådana tändstickor kallas reklamtändstickor.
Andra användningsområden
Förutom att tända används tändstickor även till andra ändamål. Tändstickor utan tändsats används till modellbyggen och tavlor. I Karl-Bertil Jonssons julafton omnämns en tändstickstavla av Bodens fästning. Tändstickor är också vanligt förekommande i tankenötter, där man ska flytta, ta bort eller lägga till stickor för att utifrån en given figur skapa en annan. Tändstickor och tändsticksaskar är vanliga som jämförande måttangivelse på fotografier för att ge en uppfattning om huvudmotivets storlek.
Se även
