Från Rilpedia

En ringart är en art som i de båda ändarna av sin utbredning är två olika arter. Begreppet är enligt många idag föråldrat och undersökningar av DNA har visat att flera av de fågelarter som tidigare har beskrivits som ringarter har en mer komplicerat släktskap.

I teorin fungerar begreppet så här: En art breder ut sig åt ett väderstreck. På sin väg runt jorden isoleras den och bildar nya underarter. När sedan arten, så att säga, gått jorden runt finns två underarter av samma art, på samma geografiska plats, som mycket sällan hybridiserar och som exempelvis har olika beteende och morfologi. Dessa båda underarter kan då klassificeras som två fullgoda arter. Detta kallas för en rascirkel. Förr brukade man exemplifiera detta fenomen med hur gråtruten genom rasförändring utvecklats ur silltruten. Denna teori är idag strakt ifrågasatt och många anser den inte längre vara giltig.^[1]

Ringarter

23 olika taxa har under 1900-talet föreslagits platsa under rubriken ringart. Av dessa är två groddjur, tre gnagare, fem leddjur, en växt och tolv fåglar. Flera av dessa har dock ifrågasatts av senare forskning.

Bland fåglarna är det:

• Tofsbivråk Perniz ptilorhyncus och Barred Honey-buzzard P. celebensis.
• Gråtrut Larus argentatus och silltrut L. fuscus.
• Större strandpipare Charadrius hiaticula och flikstrandpipare C. semipalmatus.
• Crimson Rosella Platycercus elegans, Adelaide Rosella P. adelaide och Yellow Rosella P. flaveolus.
• Mangrovekungsfiskare Halcyon chloris och mikronesisk kungsfiskare H. cinnamomina.
• Sånglärka Aluada arvensis, mindre sånglärka A. gulgula och japansk sånglärka A. japonica.
• Lundsångarkomplexet Phylloscopus trochiloides med sina sex underarter.
• Gransångare Phylloscoupus collybita och berggransångare P. sindianus.
• Sulawesi Triller Lalage leucopygalis, Pied Triller L. nigra och Whiteshouldered Triller L. sueurii.
• Brown Thornbill Acanthiza pusilla och Tasmanian Thornbill A. ewingii.
• Talgoxekomplexet Parus major med sina underarter.
• Stor trädfink Camarhynchus psittacula och mellanträdfink C. pauper.

Fotnoter

1. ↑ Vår Fågelvärld nr 3, 2003