Raffaello Sanzio

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Raffaello Sanzio, självporträtt, förlorat sedan andra världskriget.

Rafael (italienska Raffaello, Raffaello Sanzio eller Raffaello Santi), född 6 april 1483 i Urbino, Italien, död 6 april 1520 i Rom, var en italiensk konstnär, arkeolog, och arkitekt under den romerska högrenässansen.

Biografi

Rafael föddes 1483 i Urbino som son till Magia di Battista Ciarla och konstnären Giovanni Santi, som också blev hans första lärare, i målning och filosofi. Det är inte helt säkert om Rafael blev född den 6 april. Tidpunkten grunder sig huvudsakligen på Giorgio Vasaris angivelser som skrev: Rafael dog långfredagen den 6 april 1520 - "samma dag som han blev född". Många uppgifter från Vasari blev hittills riktigställd och kanske hade han också fel angående födelsedagen. Andra konstnärer Rafael gick i lära för var Timoteo Viti i hemstaden och Perugino i Perugia. Den sistnämnde blev avgörande för hans tidiga verk, och Rafael verkar försöka efterlikna dennes målningar, varför konsthistoriker svårligen kan avgöra vem av dessa två som är upphovsman till vissa verk. I Perugia tillkom bland annat Jungfruns bröllop som man med säkerhet vet att Rafael utfört. Samma år som tavlan målades, 1504, flyttade han till Florens för att studera verk som fanns där av Fra Bartolommeo, Leonardo da Vinci och Michelangelo från vilka han utvecklade sin chiaroscuro, sfumato och sin dramatiska teknik, och fjärmde sig från den umbriska skolans geometriska stelhet. Från Florensåren kommer ett antal skildringar av jungfru Maria samt Gravläggningen.

Rafaels grav bakom marmor och glas i Pantheon. Graven spelar en viktig roll i Dan Browns roman Änglar och Demoner.

Rafael introducerades 1508 hos påve Julius II av Donato Bramante. Påven imponerades av Rafael och gav honom i uppdrag att dekorera de påvliga privatvåningarna, de s.k. stanze (’rummen’), i Apostoliska palatset i Vatikanen. Detta var ett gyllene ögonblick, en kort period av skenbart välstånd, innan Rom plundrades 1527, och Rafael skapade visioner av oöverträffad storhet och frid. Efterföljande påve, Leo X, utsåg Rafael till chefsarkitekt för Peterskyrkan samt direktör för alla Vatikanens utgrävningar.

Stanza della Segnatura smyckades först. Eftersom rummet ursprungligen var avsett som bibliotek, alluderar dess fresker på de fyra ”fakulteterna” eller humanistiska ämnesgrenarna teologi, filosofi, poesi och juridik, som är personifierade i medaljonger i taket. På ena sidan ägnas väggen åt litteraturen, och där är klassiska och moderna författare samlade runt Apollon och muserna på Parnassen. Filosofin illustreras på en annan vägg i en fresk, som visar gamla grekiska tänkare och vetenskapsmän och som vanligen, om än något felaktigt, brukar kallas Skolan i Athen, där Platon och Aristoteles befinner sig i centrum, och det just här, i påvedömets själva medelpunkt. Detta förhärligande av det mänskliga förnuftet vetter dock mot den vägg, där teologin representeras av en samling helgon och katolska lärare, kallad Disputà del Sacramento (”Disputation om sakramentet”). Den fjärde väggen är delad i två delar. Civilrätten illustreras där på det fält som gränsar till Skolan i Athen och den kanoniska rätten på fältet bredvid Disputà. På så vis upprätthålls en perfekt balans mellan den kristna humanistiska kulturens olika trådar.

Rafaels måleri utmärks av symmetri, balans och harmoni, i synnerhet i hans framställningar av Jungfru Maria i Jungfruns bröllop och Sixtinska Madonnan, samt i porträtt av adelsdamer, till exempel La Donna Velata.

Av Rafaels verk som arkitekt finns endast få byggnadsverk är bevarade, däribland kyrkan Sant'Eligio degli Orefici (1516) mellan Via Giulia och Tibern. Rafaels sista stora arbete, Kristi förklaring (1517), är ett mästerverk med kombination av storslagenhet och mänsklighet. Kontrasten mellan den övre delens rofyllda, i övernaturligt ljus badande gestalter och de oroliga åtbörderna hos människorna, som befinner sig i skuggan nedanför och har blivit vittne till lärjungarnas misslyckade försök att bota en månadsrasande, epileptisk, pojke, förstärker målningens budskap att endast Kristus kan hela världens olyckor.

Rafael avled i feber 1520 och har fått sitt sista vilorum i Pantheon i Rom.

”Jungfruns bröllop” (1504). Pinacoteca di Brera, Milano

”Damen med slöjan” (La Donna Velata) (1516). Galleria Palatina, Palazzo Pitti, Florens]

Verkkatalog

• Sankt Sebastian (1501-1502)
• Bebådelsen (1502-1503)
• Jungfruns bröllop (1504)
• Sankt Göran och draken (1505-1506)
• Självporträtt (1506)
• Madonnan på ängen (1506)
• Madonnan med steglitsan (1507)
• Gravläggningen (1507)
• Sankta Katarina av Alexandria (1508)
• Skolan i Athen (1509)
• Parnassen (1509-1510)
• Disputation om sakramentet (1510-1511)
• Madonnan med det blå diademet (1510-1511)
• Kardinaldygderna (1511)
• Galateas triumf (1511)
• Albamadonnan (1511)
• Madonnan av Foligno (1511-1512)
• Profeten Jesaja (1511-1512)
• Julius II (1511-1512)
• Mässan i Bolsena (1512)
• Sixtinska madonnan (1513-1514)
• Petrus befrielse ur fängelset (1514)
• Branden i Borgo (1514)
• Sibyllorna (cirka 1514)
• Sankta Cecilia (1514)
• Porträtt av Baldassare Castiglione (1514-1515)
• Damen med slöjan (1516)
• Psykes loggia (1517)
• Kristi förklaring (1517) – ursprungligen i San Pietro in Montorio
• Johannes Döparen (cirka 1518)
• Leo X:s loggia (1518-1519)
• La Fornarina (1518-1519)
• Leo X med kardinalerna Giulio de' Medici och Luigi de' Rossi (1518-1519)
• Slaget vid Pons Milvius (påbörjad 1520)

Källor

• Biografi vid abc-people.com, sidan läst 25 november 2008

Litteratur

• Talvacchia, Bette, Raphael. London: Phaidon Press Limited 2007. ISBN 978-0-7148-4786-3
• The Cambridge companion to Raphael. Edited by Marcia B. Hall. New York: Cambridge University Press 2005. ISBN 0-521-80809-X

Se även

• Stanze di Raffaello

Externa länkar