Rackare
Från Rilpedia
Rackaren var bödelns dräng. Han ställde avrättningsplatsen i ordning inför förrättningen, plockade ner de döda som hängts och steglats och grävde ner dem i galgbacken, begravde självmördare i skogen, och om brottet ansågs mer skamligt kunde han även utdela vissa kroppsstraff (vilket annars en profoss gjorde).[1]
Rackaren användes även för att slakta och flå hästar samt avliva katter och hundar (därav uttrycket flåbuse)[2]. Att rackaren fick slå ihjäl (slakta) hästar hänger samman med att hästen i förkristen tid var helig, något som levt kvar så till vida att ingen slaktare ville åta sig det. Slaktad häst begrovs eller fick bli liggande eftersom ingen vågade äta köttet.
Enligt en kunglig förordning av den 7/11 1760 skulle rackare ha betalt efter en viss taxa till exempel halshuggning 5 daler och "handens avhuggande" 2 daler.[3]
Enligt en förordning från 1729 skulle rackaren begravs som "ärelös" på en plats norr om kyrkan.[4]
Tilläggas kan att uttrycket, "ska vi ta en rackare" i sammanhanget en snaps kommer sig av att då hästslaktaren kom på besök och skulle ha sin slaktarsup serverades denne i ett speciellt spetsglas på ben och fot. Detta glas var enbart till för rackaren som ansågs för att vara oren och ingen annan drack av det glaset.[5]
I Norrland förekom beteckningen sockenlapp[2]. I södra Sverige kallades rackaren för det mesta för nattman. Bland hans arbetsuppgifter fanns tömning av latriner och att forsla bort och gräva ner kadaver. Ibland tjänstgjorde han som sotare.
Yrket, som alltid haft mycket låg status, försvann med dödsstraffets avskaffande och förbättrade rutiner för sanitetshållning i städerna, men orden rackare och rackarunge lever kvar idag som ett skämtsamt och ej nedsättande tillmäle. Även byracka och rackartyg kan härledas till rackare.
Referenser
- ↑ http://www.veberod.nu/veberodsbockerna.html
- ↑ 2,0 2,1 Nationalencyklopedin, CD-upplagan 2000 rackare (slaktare)
- ↑ http://www.trollhattebygden.se/2-1995.html
- ↑ http://www.trollhattebygden.se/2-1995.html
- ↑ http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=2068&artikel=808093
Källor
Folkminnesarkivet i Lund nr 3705:150 och 4162:62
