Från Rilpedia

Denna artikel behandlar en galgbacke i allmänna ordalag, för "Galgbacken" på Hammarbyhöjden, se Galgbacken, Hammarbyhöjden

Galgbacke är det medeltida namnet på en plats för avrättning av dödsdömda brottslingar. Namnet kommer från de galgar som användes vid hängningarna, men även andra avrättningsmetoder kunde förekomma på platsen.

Galgbacken låg i regel utanför staden. I till exempel Stockholm har galgbackarna flyttat ut i periferin allteftersom staden har vuxit. Det var ett permanent bygge i motsats till en tillfälligt uppsatt schavott, som oftast återfanns på det mest centrala torget, där man högg huvudet av folk med yxa eller svärd, finare folk med svärd. Avrättningen var offentlig "sig själv till straff och androm till varnagel".

Eftersom brottslingen fick hänga och ruttna tills den hängde föll ned av sig själv låg galgbacken i utkanten av staden. Även stegling förekom på galgbacken eftersom man satte upp huvudet och kroppsdelarna på pålar. Av praktiska skäl (p.g.a. eldrisken) ägde även bränning på bål rum utanför staden. Efter hängningen grävdes den döde ner i en grop direkt på galgbacken. Invid galgbacken fanns fram till 1600-talet oftast en avskrädeshög, där man tömde sopor och latrin. Vid galgbacken grävde man även ned döda djur, självmördare, okända döda och de som hade blivit halshuggna på stadens torg. Under 1700-talet började man också halshugga folk på galgbacken istället för på stadens torg. I anslutning till galgbacken fanns bödelsstugan där bödeln bodde.