Från Rilpedia

Röde Orm är en äventyrsberättelse i två delar av den svenske författaren Frans G. Bengtsson. Första delen, Sjöfarare i västerled, utkom 1941 medan andra delen, Hemma och i österled, utkom 1945. Berättelsen utspelar sig under vikingatiden och skildrar Orm Tostessons äventyr.

Röde Orm framröstades år 1998 i SVT:s program Röda rummet till 1900-talets tredje mest betydelsefulla svenska bok. En liknande och samtidig omröstning genom bibliotekens försorg placerade Röde Orm på sjunde plats bland århundradets svenska böcker.

År 1963 utkom en engelsk-jugoslavisk filmatisering, Röde Orm och de långa skeppen. Filmen har små likheter med boken.

År 1978 gavs Röde Orm som musikal på Malmö Stadsteater. I huvudrollen Tommy Körberg, musik av Bengt-Arne Wallin.^[1]

Charlie Christensen har tillsammans med Patric Nyström omarbetat "Röde Orm – Sjöfarare i västerled" som tecknad serie, som dels utgivitis i fyra separata album, men även samlade i ett bundet band. Se Seriewkin. Peter Englund har skrivit ett förord^[2] till Christensens tecknade Röde Orm.

Innehåll 1 Tillkomst 2 Stil 3 Handling 4 Grammofonskiva 5 Källor

Tillkomst

Frans G. Bengtsson har i essän Hur Röde Orm blev till, postumt publicerad i samlingen Folk som sjöng, berättat om bokens tillkomst. Idén till "berättelsen" – han säger sig föredra detta ord framför "roman" – skall ha kommit under mediterande över gamla nordiska kunganamn, varvid han fastnade vid Harald Blåtands. Efter att ha fantiserat ihop en bild av denne med stora betar till tänder samt olidlig tandvärk ville han skriva ner denna. För att undvika en novell, som han ansåg skulle bli "farsartad", ville han dock endast ha detta som en episod i en längre berättelse. Han insåg också att Europa vid denna tidpunkt var fyllt av "tilltalande personligheter" som kunde användas. Där ingick lyckligtvis, "prisad vare Allah" säger Bengtsson, även den muslimske riksföreståndaren Almansur i Spanien; "Utan honom skulle Röde Orm aldrig ha blivit till." Efter att ha bestämt sig för dessa båda potentater och en episod relaterade till var och en av dem påbörjade han skrivandet, som visade sig gå långsamt, där trettio maskinskrivna rader var "ett ståtligt dagsverke".^[3]

Frans G. Bengtsson tillfrågades en gång om vad han åsyftat med "Röde Orm". "Å, ingenting märkvärdigt", sade han, "jag har bara velat skriva en läsbar bok som folk inte får lust att kasta i väggen, utan alla litterära anspråk. Någonting i stil med Odysséen och De tre musketörerna". Detta enligt Sven Stolpe i Frans G. Bengtsson – En minnesbok.

Hos artikeln om Frans G Bengtsson finns notiser om bokens spridning över världen.

Stil

Frans G. Bengtsson hade bestämda åsikter om vissa stilistiska drag inom den "moderna romanen" vars "psykologiska analys" han starkt ogillade då han bland annat ansåg att den minskade berättelsens realism. Det ska räcka med att berätta vad personerna "säger, vad de gör och hur de ser ut". Vidare ansåg han att de nya verbformerna där plural inte markeras, som bland andra Selma Lagerlöf introducerat i svenskans skriftspråk, var "fördärvade och fördärvliga". Det är därför inte förvånande att han försökte skriva Röde Orm så att den psykologiska analysen skulle vara helt frånvarande och där pluralformerna skulle uppträda överallt där de var berättigade, även i dialog. Dessutom försökte han undvika "överflödiga adjektiv", det vill säga endast använda adjektiv när dessa verkligen kom med en upplysning.^[3]

Handling

Boken handlar om skåningen Orms – kallad "Röde Orm" på grund av sin hårfärg – liv och resor. Efter att ha shanghajats ombord på ett vikingaskepp blir han vän med sina kidnappare och gör goda insatser vid plundringen av en borg i Galicien. Strax därefter tas han och besättningen till fånga och förs till det muslimska Spanien där han först får arbeta som galärslav (vilket gör honom vänsterhänt) och sedan blir livvakt åt härskaren Almansur, efter att det framkommit att han och hans vän Toke tidigare räddat hans nuvarande gemål Subaida. Av henne får de också var sitt svärd som de döper till Blåtunga och Rödnäbba.

Orm återvänder till Skåne och gör ett julbesök i Harald Blåtands hov. Under ett vikingatåg till England låter han sig kristnas, och väl hemma igen drar han sig tillbaka till Göinge-skogarna för att undslippa Sven Tveskäggs vrede. Han bildar familj med Ylva, kung Haralds dotter, och lever gott i skogsriket i flera år tills hans bror Are återkommer efter att i många år varit i bysantinske kejsarens tjänst. Are berättar var han har gömt Bulgarguldet, en ofantligt stor skatt, och Orm tillsammans med sin son, Svarthöfde, far ut på ännu en resa för att hämta hem det.

Grammofonskiva

1978 sattes "Röde Orm från Kullen" upp på Malmö Stadsteater med bl a Tommy Körberg, Kisa Magnusson, Birgitta Smiding och Pierre Lindstedt. Bengt-Arne Wallin skrev musiken och Lars Björkman och Pierre Fränckel skrev texterna. Pierre Fränckel regisserade. Uppsättning gav ut på skiva samma år. Skivan producerades av Ellhå-produktion och Lars Hansson

Källor

1. ↑ Grammofonskiva: Röde Orm från Kullen (Bengt Arne Wallin). Tommy Körberg, sång. Columbia 7C 156-35636-7
2. ↑ [1]
3. ↑ ^{3,0 3,1} Frans G. Bengtsson: För nöjes skull – essayer; Folk som sjöng och andra essayer, P.A. Norstedt & Söner, Stockholm 1996. ISBN 91-1-941862-0. 

• Frans G. Bengtsson: Röde Orm, P.A. Norstedt & Söner, Stockholm 2005. ISBN 91-1-301427-7.