Positivism
Från Rilpedia
Positivism (fr. positivisme), benämning på olika filosofiska riktningar som strävat efter att grunda tänkandet på "fakta", det vill säga kunskap som baseras på sinneserfarenhet. Genom empiriska studier försöker forskaren hitta egenskaper hos studieobjektet som återkommer också i andra fall och situationer. När man kartlagt ett tings regelbundenheter ger detta möjlighet att förutsäga, och ingripa i, ett skeende. Det som kan förutsägas (till exempel att jorden kommer att snurra ett varv runt solen under nästa år) är det som kan betraktas som kunskap. Det som inte kan vägas eller mätas betraktas som mindre intressant och man tenderar att se verkligheten som lineär.
Det mänskliga tänkandet anses enligt positivismen ha genomgått tre stadier:
- Det teologiska stadiet där skeendena i världen ansågs beroende av gudar och andar.
- Det metafysiska stadiet där skeendena i världen ansågs beroende av krafter och energier hos alla ting, till exempel hos atomer.
- Det positiva stadiet där man insett att skeenderna i världen inte går, och inte behöver, förklaras.
Termen positivism myntades ursprungligen av Henri de Saint-Simon, men utvecklades främst av 1800-talssociologen Auguste Comte. En annan positivist var James Mill som uppfostrade sin son John Stuart Mill i positivistisk anda.
Med termen positivism avses ofta logisk positivism.
Inom psykologin tillämpas positivismen av de behavioristiska och operationalistiska skolorna (exempelvis B.F. Skinner).
Se även
|
||||||||||||||||||||||||||
