Från Rilpedia

vismut - polonium - astat Te Po Uuh    Periodiska systemet
Allmänt
Namn, kemiskt tecken, nummer	polonium, Po, 84
Ämnesklass	halvmetaller
Grupp, period, block	16, 6, p
Densitet	9196 kg/m3 (273 K)
Hårdhet	6,5
Utseende	silverfärgad
Atomens egenskaper
Atommassa	209 u
Atomradie (beräknad)	109 (135) pm
Elektronkonfiguration	[Xe]4f145d106s26p4
e− per skal	2, 8, 18, 32, 18, 6
Oxidationstillstånd (oxid)	4, 2 (amfoterisk)
Kristallstruktur	primitiv kubisk (α-Po) romboedrisk (β-Po)
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillstånd	fast
Magnetiska egenskaper	icke magnetisk
Smältpunkt	527 K (254 °C)
Kokpunkt	1235 K (962 °C)
Molvolym	22,97 m3/mol
Smältvärme	60,1 kJ/mol
Ångtryck	0,0176 Pa vid 527 K
Diverse
Elektronegativitet	2,0 (Paulingskalan)
Elektrisk ledningsförmåga	2,19·106 S/m (Ω−1·m−1)
Värmeledningsförmåga	20 W/(m·K)
1a jonisationspotential	812,1 kJ/mol
Mest stabila isotoper
Isotop Förekomst Halv.tid Typ Energi (MeV) Prod. 208Po syntetisk 2,898 år α ε 5,215 1,401 204Pb 208Bi 209Po Syntetisk 103 år α ε 4,979 1,893 205Pb 209Bi 210Po Syntetisk 138,376 dagar α 5,407 206Pb 212Po Syntetisk 0,29 µs α 8,78 208/sup>Pb 214Po Syntetisk 164 µs α 7,68 210Pb
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Polonium är ett sällsynt radioaktivt metalliskt grundämne. Polonium är kraftigt alfastrålande och används därför som strålkälla. De flesta poloniumisotoper är kortlivade stadier i sönderfallskedjor för tyngre ämnen. I naturens tre långa sönderfallskedjor återfinns ²¹⁰Po, ²¹⁴Po och ²¹⁸Po i kedjan ²³⁸U-²⁰⁶Pb, ²¹²Po och ²¹⁶Po i kedjan ²³²Th-²⁰⁸Pb, och ²¹⁵Po i kedjan ²³⁵U-²⁰⁷Pb.

Innehåll 1 Egenskaper 2 Historia 2.1 Kända förgiftningsfall 3 Se även 4 Källor

Egenskaper

Polonium är det enda metalliska grundämnet vars α-modifikation har en primitivt kubisk enhetscell med en atom i. En sådan kristallstruktur finns för övrigt bara hos antimons och fosfors högtrycksmodifikationer.

Vid inandning av den radioaktiva gasen radon är det radonets sönderfallsprodukter som innebär de allvarligaste strålningsriskerna. Av dessa ger poloniumisotoperna ²¹²Po, ²¹⁴Po, ²¹⁶Po och ²¹⁸Po upphov till α-strålning, därför är de mycket skadliga om de kommer ut i kroppens vävnader.

I människokroppen uppges polonium ha en biologisk halveringstid på cirka 50 dagar, vilket innebär att alla viktiga sönderfallsprodukter vid den tiden har utsöndrats eller fått sin verkan reducerad till hälften genom sönderfall^[1].

Historia

Polonium upptäcktes 1898 av Marie och Pierre Curie när de undersökte pechbländets radioaktivitet. Grundämnet är uppkallat av Marie Curie efter hennes ursprungsland Polen, som vid tiden för grundämnets upptäckt inte erkändes som ett oavhängigt land.

Kända förgiftningsfall

Mellan 1957 och 1969 avled fysikprofessorn Dror Sadeh och flera av dennes medarbetare på Weizmann-institutet i Israel, vilket har ansetts bero på påverkan av radioaktivt polonium^[2].

Den före detta ryske säkerhetsagenten Alexander Litvinenko förgiftades hösten 2006 med ämnet vilket ledde till hans död några veckor senare. Han fick i sig en över hundra gånger dödlig dos av ²¹⁰Po.^[3]

Se även

• Periodiska systemet
• Poloniums isotoper

Källor

1. ↑ Gefahrenhinweise zu Polonium 210
2. ↑ Michael Karpin, The bomb in the basement: How Israel went nuclear and what that means for the world, Simon and Schuster, 2006, ISBN 0-7432-6594-7
3. ↑ Dagens nyheter: Historien om Alexander Litvinenko, publicerad 22 januari 2007