Augusto Pinochet
Från Rilpedia
 |
|
| Ämbetsperiod: | 11 september 1973 – 11 mars 1990 |
| Företrädare: | Salvador Allende |
| Efterträdare: | Patricio Aylwin |
| Födelsedatum: | 25 november 1915 |
| Födelseplats: | Valparaíso, Chile |
| Dödsdatum: | 10 december 2006 |
| Dödsplats: | Santiago, Chile |
| Maka: | Lucía Hiriart de Pinochet |
| Politiskt parti: | Obunden |
Augusto Pinochet Ugarte, född 25 november 1915 i Valparaíso, Chile, död 10 december 2006 i Santiago, Chile, var en chilensk general och politiker. Han usurperade makten i Chile genom en militärkupp 1973 och var landets självutnämnde statschef mellan 1973 och 1990. Statschef var han mellan september 1973 och juni 1974 i egenskap av ledare för militärjuntan, mellan juni 1974 och december 1974 som Jefe Supremo de la Nación och från och med december 1974 som republikens president. Han var senator på livstid under åren 1998–2006.
Innehåll |
Historia
- Se även: Militärkuppen i Chile 1973
Augusto Pinochet var general när han år 1973 utsågs till överbefälhavare av den socialistiske presidenten Salvador Allende.
Pinochet kom till makten genom en militärkupp den 11 september 1973, då den demokratiskt valde presidenten Salvador Allende störtades. I samband med det samordnade angreppet av mark- och luftstridskrafter mot presidentpalatset La Moneda dog Allende.
Direkt efter kuppen etablerades en junta som avskaffade konstitutionen och tog över den verkställande och lagstiftande makten samt införde censur och utegångsförbud. Juntan bestod av Gustavo Leigh som representerade flygvapnet, Augusto Pinochet som representerade armén, José Toribio Merino som representerade flottan, och César Mendoza som representerade carabineros (uniformerade polisen). Eftersom Pinochet var chef för den äldsta grenen av militären så blev han juntans ledare. Ursprungligen var det meningen att makten skulle cirkulera mellan juntamedlemmarna men Pinochets position förblev permanent. Den 27 juni 1974 utsåg sig Pinochet till Jefe Supremo de la Nación (överbefälhavare i betydelsen högsta ledare för landet) och den 17 december samma år till president.[1]
1999 beslutade Clintonadministrationen att offentliggöra f.d. hemliga dokument, och sedan dess har tusentals dokument släppts av ett flertal myndigheter i USA.[2] Enligt en CIA-rapport från 2000 så hade den amerikanska underrättelseorganisationen CIA inte uppmanat till en militärkupp, men de var medvetna om att en kupp planerades, hade kontakt med några konspiratörer, och eftersom CIA inte försökte hindra maktövertagandet och dessutom hade försökt sätta igång en kupp 1970, så var det enligt rapporten troligt att det verkade som om de såg genom fingrarna med kuppen.[3] Efter kuppen fortsatte CIA och USA:s regering att stödja militärjuntan.
Pinochet kombinerade politisk diktatur med en marknadsekonomisk politik som utformades bland annat med hjälp av chilenska ekonomer utbildade vid universitetet i Chicago, de s.k. Chicago Boys. Dessa inspirerades av Milton Friedmans och de populärt kallade nyliberala ekonomiska teorierna om statlig avreglering, fri konkurrens etc. Han bekämpade bland annat kommunismen i landet, vilket är en anledning till att han fick stöd av bland andra USA. Han stödde Storbritannien under Falklandskriget 1982, bland annat genom att förse Storbritannien med underrättelseuppgifter såsom radar.
Pinochets Chile deltog tillsammans med militärdiktaturerna i Brasilien, Uruguay, Paraguay, Bolivia och Argentina i Operation Condor. Samarbetet, som grundades i Chile på Pinochets 60-årsdag, den 25 november 1975, gick ut på att förfölja politiska motståndare utanför deras hemländer.[4]
I en folkomröstning 1988 förkastade chilenarna fortsatt styre av Pinochet, och demokratiska val med flera kandidater anordnades senare. Den 11 mars 1990 avslutades 17 år av militärdiktatur, då Pinochet efterträddes som president av den demokratiskt valde Patricio Aylwin. Pinochet hade själv utlyst valet men han hade överskattat sin egen popularitet.[5]
Enligt måttfulla beräkningar, som Rettig-rapporten, skördade Pinochets ämbetsperiod minst 3 000 personers liv.[6] Den oberoende, statliga Valech-rapporten (se nedan) från 2004 kom fram till att ca 30 000 personer drabbats av förföljelsen, genom mord, tortyr eller politiska fängslanden. En mängd vänstersympatisörer, fackligt aktiva och regimkritiker, men även andra som råkade befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt, fängslades, torterades och försvann spårlöst. De mest kända personer som mördades var Víctor Jara, som avrättades på fotbollsarenan Estadio Chile fem dagar efter militärkuppen, och Orlando Letelier, Allendes utrikesminister, som dödades i landsflykt av Pinochets säkerhetspolis. På senare år har man upptäckt massgravar, vars offer kan spåras till diktaturåren. Högt uppsatta militärer, som medverkade i hanteringen, vittnade 2003 om att många offer flögs ut över Stilla havet och kastades i havet för att undanröja alla spår av mord.
Rättsprocessen mot Pinochet
Pinochet sattes i husarrest i London, England på begäran av den spanske undersökningsdomaren Baltazar Garzon den 16 oktober 1998. Under tiden som han satt i husarrest gjorde Margaret Thatcher ett vänskapligt besök hos honom och uttryckte sin sympati för honom. Efter ett utslag i Englands högsta domstol släpptes han dock av brittiska myndigheter 2 mars 2000 och kunde återvända till Chile. Den 26 augusti 2004 fastslog Chiles högsta domstol att han inte längre innehar åtalsimmunitet. Därmed kunde rättsprocessen mot honom i Chile börja.
I oktober beslutade den chilenska senaten med stor majoritet att överge delar av Pinochetförfattningen från 1980. Detta innebär bland annat att Pinochet inte längre är permanent senator och att valda presidenter till skillnad från tidigare kan avskeda generalstabens medlemmar.
En annan av Pinochets förordningar som försvinner är den som låter det nationella säkerhetsrådet (militären) handplocka nio senatorer, där fyra är militärer. Bestämmelsen att exilchilenares barn som är födda utanför Chile inte skulle ges ett automatiskt chilenskt medborgarskap instiftades av Pinochet. Detta på grund av att han trodde att en majoritet av dem skulle rösta med hans motståndare i framtida val. Nu blir barn till exilchilenare berättigade till medborgarskap utan att ha levt i landet.
En fransk undersökningsdomare har beslutat att pröva Pinochets inblandning i fyra franska medborgares död. Detta beslutades 22 oktober 2004.
Efter Pinochets död har det i nya rättsprocesser framkommit för generalen graverande uppgifter, såsom existensen av dittills okända tortyr- och förintelsecentret "Simón Bolivar" i Santiago och trovärdiga uppgifter från DINA-agenter om att Pinochet personligen tycks ha medverkat i repressiv verksamhet (tortyr) av det chilenska kommunistpartiets dåvarande ledare Victor Díaz Lopez.
Valech-rapporten
I och med publiceringen av Valech-rapporten 29 november 2004, en officiell, grundligt utförd analys av militärdiktaturen, som dokumenterar alla kända fall av mord, försvinnanden, politiska fångar och tortyr, anses läget för Pinochets advokater allvarligt ha försämrats. Rapportens offentliggörande föranledde Chiles dåvarande arméchef att gå ut med en ursäkt för försvarets roll i övergreppen. Även om få idag tvekar på det som av många inom Chile länge avfärdade som "vänsterpropaganda", d.v.s. att diktaturen utsatte en stor del av sin befolkning för systematiska människorättsbrott, finns det idag inom högern i landet många som fortfarande rättfärdigar det som skedde med hänsyn till "den röda faran".
Miljonerna på Riggs Bank
Under 2004-2005 kom en undersökning utförd av ett utskott i den amerikanska kongressen fram till att amerikanska Riggs Bank hade hjälpt familjen Pinochet att gömma undan stora summor pengar utanför Chile. Genom ett invecklat nät av konton förfogade ex-presidentens familj över nära 200 miljoner kr. Varifrån en så pass ansenlig summa har kunnat komma har Pinochets jurister inte kunnat förklara på ett tillfredsställande vis. Det chilenska rättsväsendet visade under 2005 intresse för dessa konton. Den 10 augusti 2005 arresterades Pinochets hustru Lucía Hiriart Rodriguez samt en av deras söner som inblandade i affären. Det skedde på en inhemsk domares order, och ägde rum då Lucía besökte ett militärsjukhus för en hälsoundersökning. Lucía släpptes senare mot borgen, men kartläggningen av miljonerna fortsätter.
Hela familjen Pinochet (förutom yngsta dottern), d.v.s. båda makarna, två söner och två döttrar, står under brottsutredning för delaktighet i systemet med hemliga konton runt om i världen samt för skatteflykt. I januari 2006 försökte äldsta dottern Lucía Pinochet Hiriart undkomma utredningen genom att söka asyl i USA. De amerikanska myndigheterna gav henne inte asyl (officiellt drog hon själv tillbaka asylansökan) och hon skickades tillbaka till Chile, där hon togs om hand av chilensk polis när hon landade på Santiagos flygplats.
Under 2006 fanns det uppgifter i chilenska medier att Pinochet hade gömt undan guld till ett värde av 9 miljarder i den kinesiska banken HSBC. Pinochets advokater förnekade detta och enligt banken hade en preliminär undersökning inte funnit att banken förvarade något guld åt Pinochet.[7]
Död och begravning
Augusto Pinochet drabbades av en hjärtinfarkt den 3 december 2006, några dagar efter att han satts i husarrest. Nästa dag beslutade Chiles appellationsdomstol att han skulle släppas från husarresten. Pinochet avled den 10 december på militärsjukhuset i Santiago. Det väckte viss uppmärksamhet när Storbritanniens före detta premiärminister Margaret Thatcher enligt en talesman sa att hon var "djupt sorgsen" över Pinochets död och sände sina "djupaste kondoleanser".[8]
Chiles regering med presidenten Michelle Bachelet beslutade att Pinochet inte skulle få någon statsbegravning, vilket före detta presidenter får i vanliga fall.[9] Den enda representanten för regeringen som närvarade vid begravningen var försvarsministern Vivianne Blanlot. Begravningen av Pinochet hölls den 12 december. Runt 60 000 chilenare passerade kistan för att ta ett sista farväl[10]. 5 000 personer fanns på plats i Santiago när militärbiskopen Juan Barros Madrid inledde högtidsstunden.
Några tusen av Pinochets motståndare samlades för en motdemonstration utanför regeringsbyggnaden i Santiago.
Tusentals motståndare till Pinochet firade hans död över hela landet i en spontan och massiv glädjeyttring, bland annat i Santiago och Valparaiso.[11] Det fanns också personer som uttryckte sitt stöd för honom.
Samma dag firades också FN:s dag för mänskliga rättigheter.
Se även
Källor
- ↑ Government Junta of Chile (1973) i engelskspråkiga Wikipedia, läst 2008-02-28.
- ↑ CIA Reveals Covert Acts In Chile, CBS News, 19 september 2006.
- ↑ Hinchey Report: CIA Activities in Chile, 18 september 2000.
- ↑ Condor legacy haunts South America, BBC News, 8 juni 2005.
- ↑ "Pinochet, Augusto", Nationalencyklopedin.
- ↑ Rettig-rapporten (engelsk övers.)
- ↑ Peter Grensund. "Pinochet ska ha gömt nio ton guld", Svenska Dagbladet 27 oktober 2006
- ↑ Thatcher djupt sorgsen, svt.se, 10 december 2006.
- ↑ Ingen statsbegravning för exdiktatorn Pinochet, DN, 12 december 2006.
- ↑ Hyllningar när Pinochet begravdes, svt.se, 12 december 2006.
- ↑ Länk med bilder
Externa länkar
| Chiles presidenter |  |
|||
| Blanco Encalada | Freire | Pinto Díaz | Prieto | Bulnes | Montt Torres | Pérez | Errázuriz Zañartu | Pinto Garmendia | Santa María | Balmaceda | Montt Álvarez | Errázuriz Echaurren | Riesco | Montt Montt | Barros Luco | Sanfuentes | Alessandri Palma | Figueroa | Ibáñez del Campo | Montero | Aguirre Cerda | Ríos | González Videla | Alessandri Rodríguez | Frei Montalva | Allende | Pinochet | Aylwin | Frei Ruiz-Tagle | Lagos | Bachelet | ||||
