Pieter Willem Botha
Från Rilpedia
Pieter Willem Botha, född 12 januari 1916 i Paul Roux, Oranjefristaten, Sydafrika, död 31 oktober 2006 i Wilderness, Västra Kapprovinsen, Sydafrika, var en sydafrikansk politiker (nationalist), premiärminister från 1978 till 1984 och president från 1984 till 1989.
Botha föddes i Oranjefristaten som son till en befälhavare som stridit mot britterna i Andra boerkriget. Hans mor hade under kriget hållits internerad i koncentrationsläger av brittiska trupper. Vid arton års ålder flyttade han till Bloemfontein för att studera juridik men uppgav sina studier efter två år till förmån för en politisk karriär. Han var under en tid medlem i Ossewabrand liksom sin senare företrädare som regeringschef, Balthazar Vorster, men uppgav dessa kontakter mot krigsslutet och fördömde öppet nazismen. Efter arbete inom Nationalistpartiets partiverksamhet valdes han 1948 in i parlamentet som representant för en valkrets i Kapprovinsen. Sedan Hendrik Verwoerd övertagit befälet för regeringen utsågs Botha till biträdande inrikesminister 1958 och 1966 försvarsminister. Som sådan var han ytterst ansvarig för det sydafrikanska anfallet mot Angola 1978, sedan den sydvästafrikanska befrielserörelsen SWAPO upprättat baser i landet.
Sedan Vorster fallit för allmänhetens onåd efter en skandal blev Botha regeringschef. Som landets ledare inledde han framgångsrikt förhandlingar med Moçambiques socialistiske president Samora Machel om indraget stöd från Moçambique till ANC i utbyte mot sydafrikanskt stöd till regimen i grannlandet. Inrikespolitiskt försökte han bryta landets isolering genom att reformera apartheidsystemets karaktär, med främst integrerade kollektivfordon och lättad diskriminering på offentliga platser. Samtidigt kom bantustansystemet att kvarstå med rösträtt och permanent uppehälle för landets svarta begränsat till ett tiotal reservat på landsbygden. Reformerna resulterade i att ett flertal parlamentsledamoter under ledning av den tidigare utbildningsministern Andries Treurnicht lämnade Nationalistpartiet och upprättade Konservativa partiet, ett ortodoxt apartheidparti som motsatte sig alla försök till reformer.
Sedan en ny konstitution införts 1984, vilken delgav färgade och asiater rösträtt i ett segregerat trekammarparlament med Botha som president, ökade det politiska motståndet och i valet 1987 förlorade Nationalistpartiet för första gången på fyrtio år sin majoritetsställning i parlamentet. Motstånd från svarta grupperingar, med tilltagande attentat som under hans regering kom att kräva hundratals dödsoffer, ökade pressen på den fysiskt allt svagare Botha, och han avgick 1989 efter ett slaganfall. Kort före sin avgång hade han inför det sydafrikanska parlamentet förklarat sig vara villig att frisläppa Nelson Mandela, vilket ägde rum sex månader efter hans avgång.
Hans begravning 2006 besöktes bland annat av dåvarande presidenten Thabo Mbeki.
| Företrädare: Marais Viljoen |
Sydafrikas president 1984-1989 |
Efterträdare: Frederik Willem de Klerk |
| Företrädare: Balthazar Vorster |
Sydafrikas premiärminister 1978-1984 |
Efterträdare: Posten sammanslagen med presidentposten |
| Företrädare: Jacobus Johannes Fouché |
Sydafrikas försvarsminister 1966-1980 |
Efterträdare: Magnus Malan |
|
||||||||
|
|||||||||||
