Orientexpressen
Från Rilpedia
Orientexpressen, var ursprungligen en tågförbindelse mellan Paris och Istanbul skapad av Compagnie Internationale des Wagons-Lits (CIWL). Tre av vagnarna från Orientexpressen är nu uppställda som vandrarhem i Furuviksparken i närheten av Gävle.
Orientexpressens sträckning har ändrats många gånger och flera sträckningar har använt sig av namnet. Även om den ursprungliga Orientexpressen var en vanlig internationell tågförbindelse, så har namnet kommit att bli synonymt med luxuöst resande. Den nuvarande Orientexpressen går mellan Paris och Wien.
Innehåll |
Den ursprungliga Orientexpressen
Den ursprungliga sträckningen, som kördes första gången 4 oktober 1883, gick mellan Paris och Giurgiu i Rumänien via München och Wien. Från Giurgiu åkte passagerarna båt över Donau till Ruse i Bulgarien, där de sedan fortsatte med tåg till Varna för att avsluta sin resa med båt till Istanbul. 1885 påbörjades an annan sträckning där resan avslutades i Istanbul via tåg från Wien till Belgrad och Niš, hästtransport till Plovdiv och slutligen tåg till Istanbul.
1889 startades en direktförbindelse till Istanbul. På den tiden gick Orientexpressen dagligen från Paris till Budapest, tre gånger i veckan fortsatte det till Belgrad och Istanbul och en gång i veckan till Bukarest och Constanţa vid Svarta havet.
Senare samma år blev tågets östliga slutstation Varna i Bulgarien där passagerarna kunde fortsätta med båt till Istanbul. 1889 började tåget att gå utan avbrott hela vägen till Istanbul, vilket blev dess ostliga slutstation fram till 19 maj 1977. Stationen var Sirkecistationen i Gyllene hornet. Från hamnen vid stationen kunde passagerarna sedan åka vidare över Bosporen till Haydarpaşa där de kunde fortsätta resan med den turkiska järnvägen, TCDD.
Första världskriget
Starten av första världskriget gjorde att Orientexpressen drogs in. Den återupptogs 1918 och när Simplonpasset öppnades 1919 så kunde förbindelsen dras i en sydligare sträckning via Milano, Venedig och Trieste. Denna sträckning kallades Simplon-Orientexpress och gick samtidigt som tågen fortsatte att gå längs den gamla sträckningen. Fördraget i Saint-Germain innehöll en klausul om att Österrike tvingades att acceptera tåget. Tidigare hade landet endast tillåtit internationella tåg att passera om de stannade i Wien. Simplon-Orientexpress blev snart den viktigaste tågförbindelsen mellan Paris och Istanbul.
Orientexpressens höjdpunkt
1930-talet var Orientexpressens höjdpunkt då det fanns tre parallella förbindelser; Orientexpressen, Simplon-Orientexpress och Aarlberg-Orientexpress som gick via Zürich och Innsbruck till Budapest med sovvagnar om resenärerna fortsatte till Bukarest och Aten. Under den perioden fick Orientexpressen ett rykte om komfort och lyx, med sovvagnar som inkluderade fullständig service och restaurangvagnar som var kända för kökets höga kvalitet. Kungligheter, förnäma personer, diplomater, affärsmän och borgare reste med Orientexpressen. Varje tåg hade sovvagnar som gick från Calais till Paris vilket gjorde att tågen gick mellan europakontinentens båda ytterkanter.
Andra världskriget
När andra världskriget bröt ut 1939 ställdes Orintexpressen in och återupptogs inte förrän 1945. Under kriget körde det tyska järnvägsföretaget Mitropa några förbindelser till Balkanhalvön, men spåren saboterades ofta av jugoslaviska partisaner vilket gjorde att förbindelsen drogs in.
Efter kriget återupptogs förbindelserna förutom den som gick till Aten, där stängningen av gränsen mellan Jugoslavien och Grekland förhindrade att tågen kunde passera. Gränsen öppnades igen 1951 men stängningen av gränsen mellan Bulgarien och Turkiet 1951-1952 gjorde att tågen inte kunde nå fram till Istanbul. När järnridån föll i Europa, kunde förbindelsen fortsätta men de kommunistiska länderna bytte ut originalvagnarna mot de som användes av deras egna järnvägsföretag.
Direct-Orientexpress
1962 hade Orientexpressen och Arlberg-Orientexpress slutat att köras och den enda förbindelse som återstod var Simplon-Orientexpress. Denna ersattes 1962 av en långsammare sträckning som kallades Direct-Orientexpress och som körde dagligen mellan Paris och Belgrad samt två gånger i veckan mellan Paris och Istanbul samt Paris och Aten.
1971 slutade CIWL att äga vagnarna själva. Istället sålde eller leasade de vagnarna till olika nationella järnvägsbolag men de fortsatte att bemanna tågen. 1976 drogs direktförbindelsen mellan Paris och Aten in, och 1977 drogs Direct-Orientexpress in efter den sista resan mellan Paris och Istanbul som ägde rum 19 maj 1977.
Orient-Express, ett av Europas vanliga nattåg
Många trodde att indragningen av Direct-Orientexpress skulle innebära slutet för Orientexpressen, men namnet fortsatte användas, för förbindelsen mellan Paris och Budapest samt Paris och Bukarest. Detta fortsatte fram till 2001, då förbindelsen drogs ner till att endast gå mellan Paris och Wien. Den förkortades 2007 till Strasbourg-Wien. Namnet "Orient-Express" avser idag (2008) denna förbindelse. Det är ett vanligt EuroNight nattåg, och tar 10 timmar vilket ansågs mer lagom längd på ett nattåg än de tidigare 14 timmarna. Dessutom hade höghastighetståg införts Paris-Strasbourg kort innan vilket sparar två timmar restid.
Externa länkar
