Offentlighetsprincipen
Från Rilpedia
Offentlighetsprincipen består i Skandinavien av principen att alla ska ha rätt att ta del av allmänna handlingar och rätten att delta i domstolsförhandlingar och beslutande politiska sammanträden: förhandlingsoffentligheten. I allmänhet syftar offentlighetsprincipen emellertid på handlingsoffentligheten. Liknande lagar finns i fler än 70 länder. Man talar då ofta om informationsfrihet (freedom of information), och om "solskenslagar".
Innehåll |
Offentlighetsprincipen i Sverige
Offentlighetsprincipen regleras i Sverige i grundlag, Tryckfrihetsförordningen (TF). I TF: andra kapitel, 1§, står det: "Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall varje svensk medborgare ha rätt att taga del av allmänna handlingar”.
Med allmän handling menas varje handling, tryckt eller elektronisk, som har inkommit till myndigheten utifrån eller som har upprättats inom myndigheten. (Man bortser från trycksaker eller sådant som uppenbart saknar betydelse för myndighetens verksamhet, exempelvis massutskick av reklam.) För att en handling ska vara upprättad, ska den som regel ha en färdig form eller ingå som underlag i ett av myndigheten färdigbehandlat ärende. Som exempel kan nämnas att förteckningarna över innehållet i mapparna i en tjänstemans dator nog oftast är att anse som upprättade och därmed allmänna handlingar, medan vanligen inte alla filerna i mapparna är det. Ett diarium är också allmän handling, trots att det inte har fått sin slutliga form.
Offentlighetsprincipen är till för att allmänheten ska ha god insyn i och kunna utöva medborgerlig kontroll över myndigheternas agerande. Den ger dock inte offentlighet åt allt myndighetsarbete. Så är till exempel styrelsers och arbetande kommittéers överläggningar som regel inte offentliga. Däremot är alla beslutshandlingar från dessa offentliga, om de inte är sekretessbelagda enligt sekretesslagen. Inte heller är handlingar som är arbetsmaterial och som skapas medan en myndighet förbereder ett beslut reservationslöst allmänna. Om sådant material arkiveras, justeras, på annat sätt färdigställs eller skickas till annan myndighet, blir det genast allmän handling. Den blir därmed också offentlig om den inte omfattas av någon sekretess.
Viktigt är också att skilja på allmän handling och offentlig handling: En allmän handling (alltså en handling som är inkommen till myndigheten eller upprättad där) behöver inte samtidigt vara offentlig. För att en handling skall vara offentlig krävs (1) att den är en allmän handling och (2) att den inte är sekretessbelagd. Så t.ex. är en sjukhusjournal en allmän handling men inte en offentlig handling. Vem som helst kan alltså inte få tillgång till den, utan en sekretessprövning görs enligt 7 kap. 1 c § sekretesslagen (1980:100).
Begränsningar och brott
Till skydd för vissa enskilda och allmänna intressen finns, som ovan har nämnts, preciserade begränsningar av offentligheten angivna i sekretesslagen, SekrL. Som ett ytterligare skydd för personlig integritet finns i Personuppgiftslagen, PUL, förbud mot att med automatiska metoder, det vill säga framför allt datorer, sprida personuppgifter som i och för sig är offentliga om de sprids med icke automatiserad kommunikation. Utlämnande av allmän handling i strid mot bestämmelserna i sekretesslagen eller PUL kan räknas som tjänstefel. Om en myndighet i tryckt skrift lämnar ut en allmän handling som omfattas av sekretess enligt sekretesslagen är det ett tryckfrihetsbrott, motsvarande handling i etermedia är yttrandefrihetsbrott. Att offentliggöra någons personuppgifter i strid med PUL , oavsett om en myndighet eller någon annan gör det, är bara ett tryckfrihetsbrott om offentliggörandet innebär exempelvis förtal.
Den enskildes rättigheter
Alla har i princip rätt att ta del av alla offentliga handlingar hos myndigheter och får skriva av dem, fotografera dem och liknande. Man har också rätt att få kopior, i vissa fall mot avgift enligt fastställd taxa. Kopior kan också skickas per post. Rätten omfattar bara papperskopior, myndigheten är inte skyldig att lämna ut en digtal kopia, varken via mail eller på någon typ av lagringsmedia. Däremot får myndigheten välja att ge sådan kopia när kopia begärs, om det är smidigare för myndigheten.
Man har rätt att få handlingarna anonymt. Man behöver inte heller avslöja varför man vill ha informationen, utom om det behövs för att myndigheten ska kunna bedöma om det föreligger hinder för utlämning enligt Sekretesslagen eller Personuppgiftslagen.
Handlingarna skall lämnas ut skyndsamt. Det betyder att man under normal arbetstid ska börja leta fram handlingarna genast – handlingen ska lämnas ut samma dag eller senast dagen efter. Är man på plats gäller dock ”genast”, det betyder att man ska få handlingen med en gång om inte ”betydande hinder möter”. En tjänsteman som vägrar att lämna ut en allmän handling ska samtidigt ge en besvärshänvisning, d.v.s. spontant tala om hur man kan överklaga myndighetens vägran i förvaltningsdomstol. Tjänstemannen ska alltså alltid kunna visa exakt vilken paragraf i Personuppgiftslagen eller Sekretesslagen man hänvisar till. Brott mot offentlighetsprincipen kan anmälas till Justitieombudsmannen, JO. Att vägra följa offentlighetsprincipen innebär straffrättsligt att man gör sig skyldig till tjänstefel.
Offentlighetsprincipen i Finland
Offentlighetprincipen slås fast i Finlands grundlag (12 § 2 mom):
Handlingar och upptagningar som innehas av myndigheterna är offentliga, om inte offentligheten av tvingande skäl särskilt har begränsats genom lag. Var och en har rätt att ta del av offentliga handlingar och upptagningar.
Närmare bestämmelser finns i Lag om offentlighet i myndigheternas verksamhet (21.5.1999/621).
I Åland gäller Landskapslag om allmänna handlingars offentlighet (1977:72).
