Tryckfrihetsbrott
Från Rilpedia
Tryckfrihetsbrott är brott som anges i 7 kap tryckfrihetsförordningen (TF).[1]
För att en handling i tryckfrihetsförordningen ska vara brottslig krävs att brottet anges både i TF:s brottskatalog, TF kap.7 och i brottsbalken. Anledningen till denna ordning är att man genom detta kan undanta brott från tryckfrihetsbrotten genom ett enkelt riksdagsbeslut och ändring i brottsbalken. Grundlagar som TF kräver minst två riksdagsbeslut med riksdagsval mellan för att kunna ändras.
Yttrandefrihetsgrundlagen innehåller en hänvisning till tryckfrihetsförordningens brottskatalog. Därför sammanfaller yttrandefrihetsbrotten med tryckfrihetsbrotten.
Tryckfrihetsbrotten är 18 till antalet:
- högförräderi
- krigsanstiftan
- spioneri
- obehörig befattning med hemlig uppgift
- vårdslöshet med hemlig uppgift
- uppror
- landsförräderi eller landssvek
- landsskadlig vårdslöshet
- ryktesspridning till fara för rikets säkerhet
- uppvigling
- hets mot folkgrupp
- brott mot medborgerlig frihet
- olaga våldsskildring
- förtal
- förolämpning
- olaga hot
- hot mot tjänsteman
- övergrepp i rättssak
Som tryckfrihetsbrott anses också sådana gärningar, begångna genom tryckt skrift och straffbara enligt lag, som innebär att någon
- uppsåtligen offentliggör allmän handling som ej är tillgänglig för envar, om han fått tillgång till handlingen i allmän tjänst, under utövande av tjänsteplikt eller i därmed jämförbart förhållande;
- offentliggör uppgift och därvid uppsåtligen åsidosätter tystnadsplikt som avses i sekretesslagen.
- när riket är i krig eller omedelbar krigsfara offentliggör uppgift om förhållanden vilkas röjande enligt lag innefattar annat brott mot rikets säkerhet än som anges i listan ovan.
Innehåll |
Krav för brott enligt TF
För att en skrift ska räknas som en tryckt skrift och därmed TFs bli tillämplig fordras att den framställts genom tryckpress. [2] Ett handskrivet brev uppfyller alltså inte detta krav. För att ett handskrivet brev eller annat som inte är framställt genom en tryckpress ska omfattas av TF måste det mångfaldigas genom stencilering, fotokopiering eller liknande tekniskt förfarande.[3]
Det här räcker dock inte, utan det krävs även ett utgivningsbevis för skriften för att den ska räknas som tryckt. Om det inte finns något utgivningsbevis går det istället lika bra att skriva dit en beteckning på skriften om att den är mångfaldigad, samt därtill tydliga uppgifter om vem som har mångfaldigat skriften och om ort och år för mångfaldigandet. (Denna skrift är kopierad i 10.000 exemplar, av XX ort datum).[4]
Skrift måste vara utgiven för att anses vara tryckt. En skrift anses utgiven då den blivit utlämnad till försäljning eller för spridning på annat sätt i Sverige. Är dessa rekvisit uppfyllda är TF tillämplig på skriften.[5]
Med periodisk skrift förstås en tidning, tidskrift eller någon annan sådan tryckt skrift som enligt utgivningsplanen är avsedd att under en bestämd titel utgivas med minst fyra vid särskilda tider utkommande nummer eller häften årligen, samt löpsedlar och bilagor som hör till skriften. Sedan utgivningsbevis för skriften har meddelats, ska denna anses som periodisk till dess att beviset återkallas eller förklaras förfallet.[6]
Om skriften är en tryckt periodisk skrift krävs det att det finns en ansvarig utgivare.[7]
Denne är att anse som ansvarig om det förekommer tryckfrihetsbrott i skriften.[8]
Fanns ej utgivningsbevis, då skriften utgavs, eller var utgivare ej längre behörig eller hade hans uppdrag upphört, svarar skriftens ägare.[9]
Vilka som härutöver kan bli ansvariga för tryckfrihetsbrott framgår av 8 kap 2 - 4 §§ TF.[10]
"Tryckfrihetsbrott" och "brott mot TF" är två olika saker. Det sistnämnda är exempelvis att inte redovisa uppgifter om var skriften har tryckts[11] och ska inte förväxlas med ett tryckfrihetsbrott som till exempel förtal enligt 7 kap. 4 § p 14.[12]
Finnes ej utgivare svarar ägaren, finnes ej ägare svarar framställaren, finnes ej framställaren svarar utspridaren. Författaren finns inte upptagen som ansvarig i periodisk skrift och kan således inte fällas för tryckfrihetsbrotten i 7 kap. 4-5 §§.[13]
Däremot kan författaren i en periodisk skrift bli dömd för spioneri, uppror, grov obehörig befattning med hemlig uppgift med flera brott enligt 7 kap 3 § TF.[14] Dessa brott är att anse som mycket grova och en författare till en sådan artikel kan inte gömma sig bakom TF i det avseendet.
För ickeperiodiska skrifter gäller att om författarens eller utgivarens namn finns tryckta på skriften så ansvarar författaren i första hand och utgivarens i andra hand.[15]
Författaren får liksom utgivaren vara anonym eller endast vara kända genom pseudonym. I sådant fall får fråga "inte väckas" om vem vem som är författare eller utgivare av tryckt skrift.[16]
Förläggaren, framställaren och sist utspridaren ansvarar i nu nämnd ordning. Det erfordras att de framträtt på de sätt som framgår av 3 kap 2 § TF för att de ska kunna fällas för tryckfrihetsbrott.[17]
Ansvaret kommer därför oftast att hamna hos förläggaren som är nästa person i kedjan.
Tystnadplikt föreligger för dem som arbetat med tillkomsten eller utgivningen av tryckt skrift.[18] Det spelar ingen roll om förläggaren avslöjar vem författaren är utan det skulle enbart resultera i att förläggaren gör sig skyldig till ett brott mot TF, nämligen anonymitetsskyddet. För både periodisk- och ickeperiodisk skrift går det att avslöja personer högre upp i ansvarskedjan för att undgå ansvar, dock med undantaget för de författare och de utgivare som valt att vara anonyma i ickeperiodiska skrifter.
Editionsföreläggande mot Göteborgsposten har avslagits av Högsta domstolen i NJA 2003 s 107, eftersom vittnesförhör inte kunde hållas innan någon bedömdes vara misstänkt för brott och därför frågan om det i 3 kap. 3 § 2 st. 5 tryckfrihetsförordningen angivna undantaget från tystnadsplikt inte kunde prövas.[19]
För brotten högförräderi, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift, uppror, landsförräderi, landssvek eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott gäller inte meddelarskyddet.
Begår någon förtal eller förolämpning i periodisk skrift kan förordnas om att en fällande dom ska publiceras i skriften.[20]
Berömda eller prejudicerande rättsfall
Sverige
- Svenska staten försökte i mitten av 1800-talet stoppa utgivningen av Aftonbladet. Tidningen bemötte detta genom att byta namn till "Det andra Aftonbladet", "Det tredje Aftonbladet" och så vidare, till dess att Karl XIV gav upp, vilket ska ha varit en bidragande orsak till att tryckfrihet infördes i Sverige.
- Tidningen Brand blev 2001 åtalad efter en anmälan från Säpo som ansåg att dess 8 mars-nummer hade samband med Husockupationen i Linköping[21] som ägde rum några dagar efter att numret släppts. Brand friades från misstankar om brott av tingsrätten.
- Miljöaktivisten Linus Brohult blev 1999 dömd för grov uppvigling efter att ha skrivit en artikel i Socialekologisk aktions tidning Miljöaktivisten om hur man förstör utrustning på maskiner. Fallet fick stor uppmärksamhet och politiker, kulturpersonligheter och Dennis Töllberg, professor i rättsvetenskap protesterade mot domen[22]
Externa länkar
- Tryckfrihetsförordning (1949:105 )
Källor
- ↑ https://lagen.nu/1949:105#K7P1
- ↑ https://lagen.nu/1949:105#K1P5
- ↑ https://lagen.nu/1949:105#K1P5
- ↑ https://lagen.nu/1949:105#K1P5
- ↑ https://lagen.nu/1949:105#K1P6
- ↑ https://lagen.nu/1949:105#K1P7
- ↑ https://lagen.nu/1949:105#K5P2
- ↑ https://lagen.nu/1949:105#K5P2
- ↑ https://lagen.nu/1949:105#K8P2
- ↑ https://lagen.nu/1949:105#K8P2
- ↑ https://lagen.nu/1949:105#K4P5
- ↑ https://lagen.nu/1949:105#K7P4
- ↑ https://lagen.nu/1949:105#K7P4
- ↑ https://lagen.nu/1949:105#K7P3
- ↑ https://lagen.nu/1949:105#K3P2
- ↑ https://lagen.nu/1949:105#K3P1
- ↑ https://lagen.nu/1949:105#K3P2
- ↑ https://lagen.nu/1949:105#K3P3
- ↑ https://lagen.nu/dom/nja/2003s107
- ↑ https://lagen.nu/1949:105#K7P6
- ↑ http://www.anarkistisktidning.org/atalet.html
- ↑ http://www.aftonbladet.se/nyheter/9912/08/linus.html
