Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Nobelpriset i ekonomi)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Paul Samuelson fick 1970 års ekonomipris.
Presskonferens för tillkännagivandet av vinnare av 2008 års ekonomipris.

Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, i dagligt tal ofta kallat Nobelpriset i ekonomi eller Ekonomipriset är ett pris som instiftades av Sveriges Riksbank 1968, i samband med bankens 300-årsjubileum.

Priset delades ut för första gången 1969, prissumman är den samma som för nobelprisen och utdelningen sker tillsammans med de fyra nobelpris som delas ut i Stockholm den 10 december årligen. Pristagare utses i början av oktober varje år av den svenska Kungliga Vetenskapsakademien, som även utser pristagare för Nobelpriset i fysik och Nobelpriset i kemi. Nomineringsproceduren och arbetet med att utse pristagare går till på samma sätt som för fysik- och kemiprisen.

Pristagare

[uppdatering behövs]

År Pristagare Nationalitet Motivering
1969 Ragnar Frisch Norge "för utveckling och användning av dynamiska modeller för analys av ekonomiska förlopp".
Jan Tinbergen Nederländerna
1970 Paul Samuelson USA "för de arbeten genom vilka han utvecklat den statiska och dynamiska ekonomiska teorier och verksamt bidragit till att höja den analystekniska nivån inom den ekonomiska vetenskapen".
1971 Simon Kuznets USA "för hans empiriskt baserade tolkning av ekonomisk tillväxt som lett till ny och fördjupad insikt i den ekonomiska och sociala strukturen och utvecklingsprocessen".
1972 John Hicks Storbritannien "för deras banbrytande insatser inom allmän ekonomisk jämviktsteori och välfärdsteori".
Kenneth Arrow USA
1973 Wassily Leontief USA "för utarbetandet av input-output metoden samt för dess tillämpning på viktiga ekonomiska problem".
1974 Gunnar Myrdal Sverige "för deras pionjärarbete inom penning- och konjunkturteori samt deras inträngande analys av det ömsesidiga beroendet mellan ekonomiska, sociala och institutionella förhållanden".
Friedrich Hayek Österrike
1975 Leonid Kantorovitj Sovjetunionen "för deras bidrag till teorin för optimal resursanvändning".
Tjalling Koopmans USA
1976 Milton Friedman USA "för hans bidrag till konsumtionsanalys, till monetär historia och teori jämte hans klarläggande av stabiliseringspolitikens komplexitet".
1977 Bertil Ohlin Sverige "för deras banbrytande arbeten inom teorin för internationell handel och internationella kapitalrörelser".
James Meade Storbritannien
1978 Herbert Simon USA "för hans banbrytande forskning om beslutsprocessen inom ekonomiska organisationer".
1979 Theodore Schultz USA "för deras pionjärarbeten inom ekonomisk utvecklingsforskning med särskild hänsyn till u-ländernas problem".
William Arthur Lewis Saint Lucia
1980 Lawrence Klein USA "för konstruktionen av ekonometriska konjunkturmodeller samt deras tillämpning för analys av ekonomisk politik".
1981 James Tobin USA "för hans analys av finansiella marknader och dessas samband med utgiftsbeslut och därmed sysselsättning, produktion och prisutveckling".
1982 George J. Stigler USA "för hans banbrytande studier av marknaders funktionssätt och strukturer samt offentliga regleringars orsaker och effekter".
1983 Gerard Debreu USA "för införandet av nya analytiska metoder i nationalekonomisk teori och för en rigorös omformulering av teorin för allmän jämvikt".
1984 Richard Stone USA "för att han gjort banbrytande insatser vid utvecklandet av system för nationalräkenskaper och därigenom radikalt förbättrat underlaget för empirisk ekonomisk analys".
1985 Franco Modigliani Italien
USA
"för hans grundläggande analyser av sparande och finansiella marknader".
1986 James M. Buchanan USA "för hans utveckling av de kontraktsteoretiska och konstitutionella grundvalarna för ekonomiskt och politiskt beslutsfattande".
1987 Robert Solow USA "för hans insatser inom teorin för ekonomisk tillväxt".
1988 Maurice Allais Frankrike "för hans pionjärinsatser inom teorin för marknader och effektivt resursutnyttjande".
1989 Trygve Haavelmo Norge "för hans klarläggande av de sannolikhetsteoretiska grunderna för ekonometrisk metodik och hans analys av simultana ekonomiska strukturer".
1990 Harry Markowitz,
Merton Miller,
William Forsyth Sharpe
USA "för deras pionjärinsatser inom teorin för finansiell ekonomi".
1991 Ronald Coase Storbritannien "för hans klarläggande av transaktionskostnadernas och de ekonomiska rättigheternas betydelse för det ekonomiska systemets institutionella struktur och funktionssätt".
1992 Gary S. Becker USA "för att ha vidgat tillämpningen av mikroekonomisk analys till att gälla ett brett område av individers beteenden och relationer, även utanför marknaden".
1993 Robert Fogel,
Douglass North
USA "för att ha förnyat den ekonomiskhistoriska forskningen genom att använda ekonomisk teori och kvantitativa metoder för att förklara ekonomisk och institutionell förändring".
1994 John Harsanyi Ungern
USA
"för deras banbrytande analys av jämvikter i teorin för icke-kooperativa spel".
John Forbes Nash USA
Reinhard Selten Tyskland
1995 Robert Lucas, Jr. USA "för att ha utvecklat och tillämpat hypotesen om rationella förväntningar och i grunden förändrat makroekonomisk analys och synen på ekonomisk politik".
1996 James Mirrlees Storbritannien "för fundamentala bidrag till den ekonomiska teorin för incitament vid asymmetrisk information".
William Vickrey Kanada
USA
1997 Robert C. Merton,
Myron Scholes
USA "för en ny metod att värdera derivatinstrument".
1998 Amartya Sen Indien "för hans bidrag till den ekonomiska välfärdsanalysen".
1999 Robert A. Mundell Kanada "för hans analys av penning- och finanspolitik under olika växelkursregimer, samt hans analys av optimala valutaområden".
2000 James Heckman USA "för hans utveckling av teori och metoder för analys av selektiva urval".
Daniel McFadden USA "för hans utveckling av teori och metoder för analys och diskreta val".
2001 George Akerlof
Michael Spence
Joseph E. Stiglitz
USA "för deras analys av marknader med asymmetrisk information".
2002 Daniel Kahneman USA
Israel
"för att ha infört insikter från psykologisk forskning i ekonomisk vetenskap, särskilt beträffande bedömningar och beslut under osäkerhet".
Vernon L. Smith USA "för att ha gjort laboratorieexperiment till verktyg i empirisk ekonomisk analys, särskilt i studier av olika marknadsmekanismer".
2003 Robert F. Engle USA "för metoder att analysera ekonomiska tidsserier med tidsvarierande volatilitet (ARCH)".
Clive Granger Storbritannien "för metoder att analysera ekonomiska tidsserier med samvarierande trender (kointegration)".
2004 Finn E. Kydland Norge "för deras bidrag till dynamisk makroekonomisk teori: den ekonomiska politikens tidskonsistens och konjunkturens drivkrafter".
Edward C. Prescott USA
2005 Robert Aumann Israel
USA
"för att genom spelteoretisk analys ha fördjupat vår förståelse av konflikt och samarbete".
Thomas Schelling USA
2006 Edmund Phelps USA "för hans analys av intertemporala avvägningar i makroekonomisk politik”.
2007 Leonid Hurwicz
Eric Maskin
Roger Myerson
USA "för att ha lagt grunden till teorin för allokeringsmekanismer".
2008 Paul Krugman USA "för sin analys av handelsmönster och lokalisering av ekonomisk aktivitet"

Externa länkar


Personliga verktyg