Nihilism
Från Rilpedia
Nihilism (från latinets nihil; ingenting) är en filosofisk position som argumenterar för att existensen är utan objektiv mening eller intrinsikalt värde. Nihilister anser generellt att moral inte existerar, alltså finns inga moraliska värden med vilka man kan upprätthålla en regel eller logiskt föredra en handling framför en annan. Nihilister som argumenterar för att det inte finns någon objektiv moral kan hävda att existensen inte har någon intrinsikal högre mening eller mål. De kan också hävda att det inte finns något rationellt bevis eller argument för att en högre makt eller skapare skulle existera, samt att om en högre makt skulle existera så har mänskligheten ändå ingen moralisk skyldighet att avguda denna.
Termen nihilism används ibland synonymt med anomi för att beskriva en generell känsla av hopplöshet och meningslöshet i existensen.[1] Rörelser såsom futurism och dekonstruktionism,[2] bland andra, har identifierats av kommentatorer som "nihilistiska" i olika tidsperioder med olika kontext. Ofta betyder detta att den som anklagar en annan vill få sina egna åsikter att framstå som mer substantiella eller sanningsenliga, medan motståndarpartens åsikter framhävs som nihilistiska, därmed jämförbara med "inget" (eller helt enkelt destruktivt amoralistiska).
Nihilism är också ett karaktärsdrag som har satts på olika tidsperioder, till exempel har Jean Baudrillard och andra kallat postmodernismen för en nihilistisk epok,[3] och vissa kristna teologer och personer med religiös auktoritet har hävdat att postmodernismen[4] och många aspekter av moderniteten[2] representerar frånstötandet av Gud, och därför är nihilistiska.
Innehåll |
Nihilism i skönlitteraturen
Uttrycket lär i sin moderna användning komma från rysk litteratur och då i betydelsen "om Gud inte existerar så är allt tillåtet" (från Dostojevskijs roman "Bröderna Karamazov"). Den ryska bonderörelsens narodniker och attentatsmän kallades också för nihilister, men då i en överförd betydelse.
Nihilism i filosofi
Framstående filosofer som tagit upp ämnet är bland andra Friedrich Nietzsche och Martin Heidegger. Nietzsche beskrev kristendomen som en nihilistisk religion eftersom den konstant undviker utmaningen att hitta en mening med jordelivet och som i stället har skapat en andlig projektion (himmelriket) där moral och lidande inte existerar. Han ansåg att nihilism var resultatet av Guds död. Heidegger beskrev nihilism som det tillstånd där "det inte finns något existerande kvar".
Nihilism som medel
En annan syn på nihilismen gör gällande att dess grundtankar inte måste ses som en filosofisk slutpunkt (av anhängare av denna skola refereras detta ofta till som fatalism),[5] utan snarare som en åskådningsmetod med vars hjälp vi gör oss av med allt det mentala bagage vi bär med oss i form av fördomar och moraliska uppfattningar och tillåts skåda tingen som de egentligen är, utan att vår syn förvrängs av etiska eller ideologiska filter.
Detta förvandlar nihilismen från en sluten filosofi till en öppen mental teknik med vars hjälp vi ständigt hålls klart mentalt medvetna om uppbyggnaden av den kontext (verkligheten) inom vilken vi senare på nytt kan bygga våra värderingar.
Nihilismen i teologin
Nihilismen finns som skolastisk term, som fått sitt namn av att Petrus Lombardus framställde satsen att Guds sons människoblivande inte varit ett egentligt ingående i mänskligheten, utan bara ett antagande av mänsklig gestalt, och att han följaktligen vid inträdet i mänskligheten intet blivit. Åsikten förkastades på flera synoder (1163 och 1179).
Se även
Referenser
- ↑ Bazarov, the protagonist in the classic work Fathers and Sons written in the early 1860s by Ivan Turgenev, is quoted as saying nihilism is "just cursing", cited in Encyclopedia of Philosophy (Macmillan, 1967) Vol. 5, "Nihilism", 514 ff. This source states as follows: "On the one hand, the term is widely used to denote the doctrine that moral norms or standards cannot be justified by rational argument. On the other hand, it is widely used to denote a mood of despair over the emptiness or triviality of human existence. This double meaning appears to derive from the fact that the term was often employed in the nineteenth century by the religiously oriented as a club against atheists, atheists being regarded as ipso facto nihilists in both senses. The atheist, it was held [by the religiously oriented], would not feel bound by moral norms; consequently, he would tend to be callous or selfish, even criminal" (at p. 515).
- ↑ 2,0 2,1 Phillips, Robert (1999). "Deconstructing the Mass". Latin Mass Magazine (Winter).
- ↑ For some examples of the view that postmodernity is a nihilistic epoch see Toynbee, Arnold (1963) A Study of History vols. VIII and IX; Mills, C. Wright (1959) The Sociological Imagination; Bell, Daniel (1976) The Cultural Contradictions of Capitalism; and Baudrillard, Jean (1993) "Game with Vestiges" in Baudrillard Live, ed. Mike Gane and (1994) "On Nihilism" in Simulacra and Simulation, trans. Sheila Faria Glasser. For examples of the view that postmodernism is a nihilistic mode of thought, see Rose, Gillian (1984) Dialectic of Nihilism; Carr, Karen L. (1988) The Banalization of Nihilism; and Pope John-Paul II (1995), Evangelium vitae: Il valore e l’inviolabilita delta vita umana. Milan: Paoline Editoriale Libri.", all cited in Woodward, Ashley: Nihilism and the Postmodern in Vattimo's Nietzsche, ISSN 1393-614X Minerva - An Internet Journal of Philosophy, Vol. 6, 2002, fn 1.
- ↑ For example, Leffel, Jim; Dennis McCallum. ”The Postmodern Challenge: Facing the Spirit of the Age”. Christian Research Institute. http://www.equip.org/free/DP321.htm. ”…the nihilism and loneliness of postmodern culture…”
- ↑ Nihilistiska förväxlingar
Externa länkar
|
||||||||||||||||||||||||||
