Från Rilpedia

Chilesalpeter eller natronsalpeter är handelsnamnet för saltet natriumnitrat, kemisk formel NaNO₃, som kan framställas genom att blanda natriumhydroxid med salpetersyra:

NaOH + HNO₃ → NaNO₃ + H₂O

Chilesalpeter består i rent tillstånd av 36,5 % natron och 63,5 % salpetersyra, men är oftast förorenad av koksalt och glaubersalt. Saltet är kristallint, färglöst, genomskinligt eller genomlysande. Det löses lätt i vatten, som därav erhåller en salt smak.

Förekomst

Chilesalpeter förekommer naturligt nära staden Iquique, på cirka 1000 meters höjd över havet på gränsen mellan Chile och Peru. Det återfinns där i metertjocka lager, i ett område med en utsträckning på 200–300 kvadratkilometer. Dessa stora salpeterlager med cirka 15 % renhet har uppkommit genom oxidation (förmultning) av kvävehaltiga, organiska ämnen, främst rester av havsdjur och dylikt. Då bildades salpetersyra, som tagit till sig en del av havsvattnets natronhalt.

Användning

Under 1800-talet och början av 1900-talet användes chilesalpeter i stor utsträckning till beredning av kaliumnitrat, salpetersyra, vid fabrikation av svavelsyra, och som gödningsämne. Det var en viktig industri i Chile, som dock efter 1920-talet konkurrerades ut av mineralgödsel framställd med Haber-Boschmetoden. Tidigare användes natriumnitrat ofta och i stor mängd som råmaterial vid framställning av krut. Anledningen torde ha varit ekonomisk, eftersom natriumnitrat är många gånger billigare än till exempel kaliumnitrat. Natriumkrutet brann långsamt, och användes så gott som uteslutande i samband med gruvdrift.

Använt som konserveringsmedel betecknas chilesalpeter med E-nummer E 251.