Myskhjortar
Från Rilpedia
| ?Myskhjortar | |
|---|---|
 Myskhjort
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Partåiga hovdjur Artiodactyla |
| Underordning: | Idisslare Ruminantia |
| Familj: | Myskhjortar Moschidae |
|
|
|
| §Moschidae Auktor: Gray, 1821 |
|
|
|
|
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Myskhjortar, (Moschidae) är en djurfamilj som tillhör ordningen partåiga hovdjur och som lever på höga berg och i mycket kalla klimat.
Innehåll |
Kännetecken
Alla arterna är cirka 90 cm långa, har en mankhöjd av 60 cm och en vikt av omkring 10 kg. Pälsens färg är oftast brun men det finns variationer bland de olika arterna.
Myskhjortarna är nära släkt med hjortdjuren men har många primitiva egenskaper (egenskaper som fanns hos de ursprungliga djuren i gruppen, men som nu är ovanliga) som kan tyckas egendomliga hos hovdjur. Så saknar till exempel båda könen varje antydan till hornbildning och även tårgropar och tårkörtlar på tårbenen saknas. Gallblåsa finns (den saknas hos de andra hjortarna). Storhjärnans vindlingar är små. Svansen är mycket kort och tjock. Hannen har ständigt växande, långt ur munnen utskjutande och spetsiga övre hörntänder. Vidare har hannen en omkring 6 cm lång och 2 cm tjock "myskpung", som ligger i djurets buksida, omedelbart framför förhudsmynningen och som avsöndrar mysk, ett starkt doftande ämne.
Klövarna, även lättklövarna, är mycket långa och rörliga och bildar en bred trampyta som underlättar djurets vandringar på is och snö. Myskhjortarna är också mycket bra på att klättra på branta bergssidor.
Utbredning
Myskhjortarna lever i bergstrakter. En art förekommer i Himalaya och de andra i bergsregionerna i Korea, Kina, Sibirien, Kazakstan och Mongoliet (till exempel i Altaj). De vistas företrädesvis i regioner 2 500 till 3 500 meter över havet. Här förekommer de i täta skogar.
Levnadssätt
Utanför parningstiden lever myskhjortar ensamma. Hannarna strider ibland när de träffar på varandra. De använder sina förlängda hörntänder som som kan åstadkomma djupa sår. Myskhjortar är aktiva under natten och äter gräs och mossa, under vintern kvistar och lav. Honorna föder ett till två ungar som vid födelsen är prickiga.
Hot och skyddsåtgärder
Mysken, som utsöndras från myskkörtlarna, används i parfym, i tvål och i den traditionella kinesiska medicinen. Varje körtel ger bara 20 till 30 gram myskämne. På grund av jakt har bestånden av alla arter minskat men bara en art, sibiriskt myskdjur, listas av IUCN som sårbar (vulnerable).
För att skydda beståndet har man övervägt regler om att hannarna bara ska fångas in så att man kan ta myskämnet utan att skada dem. Men denna metod är tidskrävande och används sällan. I Kina provas sedan länge att hålla myskhjortar inhägnade, men inte heller detta förfaringssätt ger önskat resultat, på grund av att dödligheten hos myskhjortar i fångenskap är hög.
Systematik
I denna familj finns endast ett släkte, Moschus.
- Låglandsmyskdjur Moschus berezovskii (Flerov, 1929)
- Himalaymyskdjur Moschus chrysogaster (Hodgson, 1839)
- Svart myskdjur Moschus fuscus (Li, 1981)
- Sibiriskt myskdjur Moschus moschiferus (Linné, 1758)
Observera: Myskoxen tillhör inte denna familj.
Källor
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Myskhjortar
