Mumintroll

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif

Mumintrollen är sympatiska stornosade vita troll, skapade av den finlandssvenska författaren och bildkonstnären Tove Jansson.

Innehåll

Mumintrollen och deras vänner

Huvudartikel: Mumindalen

Mumintrollen bor i Mumindalen i ett högt, cylinderformat blått hus som Muminpappan själv byggde efter sin stormiga ungdom med hattifnattarna. Muminpappan bär alltid en svart hatt och Muminmamman ett förkläde och en handväska. Mumintrollet umgås med sin flickvän Snorkfröken och med vännerna Sniff, Snusmumriken, Lilla My med flera. Mårran och Isfrun är gestalter som de flesta i Mumindalen är rädda för. Stinky är en gestalt som alltid vill ställa till problem för Mumin och hans vänner. Snorkfröken har en storebror som heter Snorken, som förekommer sporadiskt, han ägnar mycket tid åt att bygga modellskepp. Hemulen samlar på allsköns upptänkliga växter. Han är lite av en enstöring och hoppas på att en dag finna någonting storartat, som en oupptäckt blomma. Sniff är en brun, känguruliknande varelse som är lite rädd för främmande saker. Snusmumriken, med sin stråhatt och sitt munspel, är den filosofiske karaktären i berättelserna om Mumintrollet. Varje år ger han sig ut på långa vandringar alldeles ensam över vintern och kommer tillbaka till våren. Mumintrollet saknar honom kolossalt mycket varje gång han ger sig av. Lilla My är en liten kaxig, till useendet människolik, varelse med mycket humör och karaktär. Hon har håret i en stor knut på huvudet och bär en liten röd klänning. Precis som Snorkfröken har hon ett sporadiskt förekommande äldre syskon, en syster vid namn Mymlan, som bär håret i samma frisyr som Lilla My. Too-ticki bor nere vid vattnet och är vaken året runt, till skillnad från Muminfamiljen som går i ide under vintern, en tradition de dock bryter.

Böcker om muminvärlden

Det är svårt att placera alla Muminböckerna i ett enda fack eftersom de skiljer sig från bok till bok - en del är äventyrliga och en del är dramatiska. Det har också diskuterats om att böckerna egentligen inte är några barnböcker, men för att göra det hela rättvist kan man nog säga att "böckerna växer med huvudpersonen" - de första fyra böckerna är barnböcker, de senare är för äldre läsare. Farlig midsommar skulle kunna ses som ett slags mellanting mellan barnbok och vuxenbok.

Muminböckerna (romaner samt en novellsamling)

Bilderböcker

Tecknade serier

Tove Jansson och hennes bror Lars Jansson har också skapat tecknade serier med Mumintrollen i huvudrollerna, se Muminserien. Huvudsakligen tecknades och publicerades den 1954-1975. Från och med 1990-talet har nya muminserier skapats, mer i stil med de tecknade filmerna om Mumintrollen.

Muminmusik

Mumindalen har alltid varit fylld av musik. Flera figurer sjunger sånger om sig själv och sin tillvaro; Mumintrollet om "världen (som) kanske är för stor för mig"; Muminpappan om sin pojkaktiga lust att slåss och skydda familjen; Muminmamma om innehållet i sin väska, och Fru Filifjonk om sin ensamhet[1]. Snusmumriken spelar munharmonika av märket "Harmonion två" och ibland på en flöjt[2]. Tooticki spelar lyra på en bild i boken Trollvinter. All denna musik är ren och fin i Mumindalen och förmedlas via böckerna till läsaren via läsarens egen musikaliska fantasi.

De ursprungliga sångerna

Muminmusiken hördes för första gången utanför Mumindalen i slutet av 1950-talet, då skådespelet Troll i kulisserna introducerades i Stockholm. Regissören Vivica Bandler uppmanade Tove Jansson: "Hördu, i Sverige vill de ha visor"[3]. Den tidigare uppsättningen på Svenska Teatern i Helsingfors innehöll inga musikinslag. Pianisten och låtskrivaren Erna Tauro (bäst känd som kompositör till den klassiska visan Höstvisa med text av Jansson) skrev melodierna till Sex Muminvisor (Mumintrollets visa, Lilla Mys visa, Fru Filifjonks sång, Teaterråttan Emmas visdomsord, Misans klagolåt, Slutsång). Dessa sånger har spelats in på en LP av de ursprungliga muminaktörerna, bl.a. Lasse Pöysti och Birgitta Ulfsson, men den inspelningen har inte varit kommersiellt tillgänglig sedan 1980-talet. Sångkatalogen växte under 1960- och 70-talen (bl.a. Muminpappans visa, Tootickis vintervisa och Julsång för knytt), och alla sånger publicerades i boken Visor från Mumindalen år 1993 (Bonniers).

Dessa ursprungliga muminsånger spelades in på CD för första gången 2002 som en hyllning till Jansson, som avled 2001. Muminröster-albumet (även känd med det engelska namnet Moomin Voices) arrangerades och producerades av kompositören och pianisten Mika Pohjola, med konsultation av Janssons brorsdotter Sophia Jansson och med licens från Moomin Characters. Sju av skivans tjugofyra spår har även komponerats av Pohjola. Ursprungligen var det meningen att Tauro skulle komponera Muminmammans visa och en del andra texter som hämtats ifrån muminböckerna och Janssons privata arkiv, men hon dog i juni 1993 innan hon hann skriva dessa sånger.[4] På Muminröster-skivan sjunger den åländska sångerskan Johanna Grüssner alla stämmor med impressionistiska harmonier. Skivan låter – utöver sångernas ursprungliga viskaraktär – även något jazzig med mycket varierande rytmer i jämförelse med tolkningarna från 1950- och 60-talen. Muminröster saknar dock helt improvisatoriska inslag. Sångstämmorna ackompanjeras av flöjt, blockflöjt, en stråkorkester, vibrafon och rytmsektion. Samma skiva har utgivits även i finsk version (Muumilauluja) 2005, på vilken de finländska sångerskorna Mirja Mäkelä och Eeppi Ursin sjunger melodierna medan Grüssner står för körinsatserna.

Moomin Voices' svenska och finska versioner har fått mycket uppmärksamhet och efter utgivningen tagit fram de nästan bortglömda ursprungliga muminsångerna. Förutom i Finland och Sverige, har produktionen varit framgångsrik även i Japan och i delar av USA. År 2005 introducerades Moomin Voices som studiematerial på Berklee College of Music i Boston. Musiken uppförs även i konsertsammanhang, oftast på finska, av gruppen Muumilauluja-bändi som sedan dess grundande 2003 framfört endast Tove Janssons ursprungliga muminsånger. Muumilauluja-bändi har uppträtt på flera orter i Finland, men även givit en tvåspråkig (svenska och finska) konsert på Scandinavia House i New York, där sångerskan Katja Kullander medverkade.

Övrig muminmusik

I Finland har flera inofficiella – dock en del väldigt populära – muminsånger utgivits, där flera av dessa saknar helt eller delvis referens med Tove Janssons egna texter och berättelser. Benny Törnroos, som sjunger på svenska och finska, är den mest kända av dessa muminartister. Den japanska animationsseriens musik har skrivits av Sumio Shiratori. En finskspråkig muminopera skrevs 1974 av kompositören Ilkka Kuusisto. En finsk CD-vykortssamling av popmelodier producerades 2006 av Timo Poijärvi och Ari Vainio, vilken är baserad på muminboken Kometen kommer.

TV-versioner

Berättelserna om Mumintrollen har flera gånger anpassats för TV. Några TV-serier baserade på Mumintrollen är:

Källor

  1. ↑ www.moominvoices.com Nedladdningsbar PDF-fil med alla sångtexter
  2. ↑ Visor från Mumindalen, Bonniers bokförlag ISBN 9789148 521448
  3. ↑ Visor från Mumindalen, Bonniers bokförlag ISBN 9789148 521448
  4. ↑ Visor från Mumindalen, Bonniers bokförlag ISBN 9789148 521448

Se även

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Mumintroll"
Personliga verktyg