Isfrun
Från Rilpedia
Isfrun är en fiktiv karaktär i Trollvinter, en av Tove Janssons böcker om Mumintrollen.
Isfrun hör, tillsammans med Mårran, till de mest skrämmande karaktärerna, främst i TV-serierna. De två är också de karaktärer som för med sig kyla vart de än rör sig. Den enda skillnaden är att Isfrun är mycket vacker men samtidigt en dödlig fälla: tittar man rakt in i hennes vackra ansikte fryser man till is.
Innehåll |
Avbildningar
Isfrun är en av de få karaktärer som Tove Jansson själv inte har illustrerat. Anledningen till detta är att Tove ville att läsaren själv skulle få bestämma hur Isfrun såg ut - det som Tove tyckte var vackert skulle läsaren kanske inte tycka var vackert. Däremot finns det en beskrivning i boken Trollvinter hur hon såg ut: "vit som stearin med kalla blå ögon."
Museet i Tammerfors
I tablån "Badhuset", gjord av Tuulikki Pietilä, avbildas Isfrun som en lång blond kvinna med blå ögon iförd en silvervit klänning och brudslöja. Tablån är permanent utställd på museet Mumindalen i Tammerfors.
Julkalendern från 1973
I avsnittet "Isfrun" avbildas hon som en kvinna i vita kläder och vitt, långt hår. Ansiktet är blått, men täckt.
Den polska dockfilmen
I avsnittet "Den stora kölden" (pl. Lodowa Pani) avbildas Isfrun på ungefär samma sätt som i föregående avbildningar. De enda skillnaderna är att hela hon är vit och att håret är längre.
Den japanska animerade TV-serien (I Mumindalen): episod 22, "Mumintrollet upplever vintern" (ett utdrag)
Lilla My åker omkring på isen med den segelförsedda brickan medan Mumin tittar på. När Too-Ticki kommer ut från huset och säger att det är dags för mat frågar My om hon får ta titt på hur vacker Isfrun är. Diskussionen pågår ett tag enda tills norrskensliknande moln stiger upp i horisonten, och färgar himlen grön samtidigt som en kuslig och melankolisk sång uppfyller landskapet- Isfrun är på väg! Mumin gör ett försök att stoppa My från att åka iväg men halkar och Lilla My försvinner i horisonten.
När Lilla My slutligen får syn på Isfrun stannar hon och betraktar henne ett tag för att sedan åka vidare. Isfrun glider fram på isen omgiven av vit snörök. Hon sjunger en sång i G-dorisk skala. Plötsligt stannar hon av att Lilla My åker förbi henne för att ta en titt på ansiktet. Isfrun blänger surt på My en stund, men fortsätter sedan mot Mumindalen.
Inne i badhuset känner Mumintrollet en lättnad över att inget farligt hände, och Too-Ticki fortsätter att röra om i fisksoppan.
Utanför har Isfrun kommit fram till snöhästen. Hon lyfter sina händer och från de kommer magisk snörök som väcker hästen till liv. Hästen gnäggar och Isfrun svävar upp och sätter sig ner som i en damsadel (båda benen på samma sida om hästen). Hästen börjar galoppera och när han fått tillräckligt med fart kommer han och Isfrun högt upp i luften.
Nere på isen hurrar Lilla My över att ha sett Isfrun. Plötsligt stannar hon och tittar upp på himlen - Isfrun kommer emot henne! Skrämd sparkar My fart på sin silverbricka och flyr från Isfrun som jagar efter henne. Inomhus hör mumintrollet och Too-Ticki att My ropar på hjälp. De springer ut från badhuset i hopp om att rädda henne.
Ute vid horisonten gör Isfrun och hennes häst ett hopp över Lilla My och ställer sig framför henne. My bromsar och tittar nervöst på Isfruns ansikte. Plötsligt, likt en kamera, drar hennes pupiller ihop sig och My fryser till is. Nöjd efter att ha hämnats på Lilla My rider Isfrun och hennes häst iväg mot fjärran land för att inte komma tillbaka förrän nästa vinter...
Om den avbildningen
Denna avbildning av Isfrun är väldigt olik - för att inte säga felaktig - jämfört med de andra avbildningarna: hon har röda ögon i stället för blå; tre ben; händerna och fötterna är formade som stjärnor; hela hon är en kvinna infrusen i is. Plus att hon framställs som ond, i och med att hon jagar My enbart för att frysa henne till is.
I ett annat avsnitt av I Mumindalen (episod 52) uppträder en karaktär vid namn Vattenféen, som är väldigt lik Isfrun i och med att hon sjunger i stället för att tala, och att hennes skönhet är ett dödligt lockbete. Det skulle kunna vara så att både Vattenféen och Isfrun är samma person, fast olika skepnader. Observera att Vattenféen finns ej med i Tove Janssons böcker och serier utan är en egen karaktär som de japanska animatörerna har skapat.
Muminvinter, av Minna Parkman (illustrerat seriealbum baserat på Trollvinter)
Här avbildas Isfrun som en lång kvinna med blått hår och vinröd sidenklänning. Ansiktet är undanskymt av håret.
Religioner och sagor
Trots att Mumindalen i allmänhet är ateistisk finns det faktiskt en del likheter med en del religioner, mytologier och sagor. Inom judendomen till exempel bär män kippa för att "den som ser G-d ska falla ner död."
Mytologi och symbolik
Isfrun har stora likheter med den grekiska mytologins Medusa, C.S. Lewis Vita häxan och H.C. Andersens Snödrottningen. Medusa kunde förstena alla som såg hennes ansikte, men var, till skillnad från Isfrun, väldigt ful. Vita häxan och Snödrottningen däremot var mycket vackra, men onda. Gemensamt för alla är att de är symboler för döden.
