Undulat
Från Rilpedia
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. |
| ?Undulat | |
|---|---|
 Undulater. Till vänster en himmelsblå opalin,
(hanne) till höger en gul lutino (hona). |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Papegojfåglar Psittaciformes |
| Familj: | Äkta papegojor Psittacidae |
| Släkte: | Melopsittacus |
| Art: | Undulat M. undulatus |
|
|
|
| §Melopsittacus undulatus Auktor: Shaw, 1805 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Undulaten (Melopsittacus undulatus) är den minsta kända arten av papegoja. Den blir 15-22 cm lång och som är den enda arten i släktet Melopsittacus. Namnet undulat kommer från den så kallade vattringen på vingarna, ett mönster som är ondulerat (format som vågor).
Flockarna av undulater i vilt tillstånd kan bli mycket stora och varierar från 3-5 individer till upp till 4 miljoner.
Innehåll |
Utseende
Undulaten har graderad stjärt med mycket långa mittpennor. Den ursprungliga färgen är gräsgrön mage och svartgul ondulering, alla andra färgkombinationer är framavlade av människan. En undulat med annat utseende skulle aldrig klara sig ute i naturen då den skulle bli ett lätt offer för rovdjur.
Den första "nyare" färgvarianten var en helt gul undulat utan ondulering eller ränder, sedan kom den ljusblå med svartvit ondulering. Numera finns alla möjliga färg- och mönsterkombinationer, fler och fler dyker upp då olikfärgade parar sig med varandra.
Könet ser man på vaxhuden alldeles ovanför näbben, hos hanar är den blå eller lilarosa, hos honor beige, vit eller babyblå. När honorna är i häckningskondition blir vaxhuden brun.
Utbredning
Denna art hör hemma i Australiens inre grässlätter och öken. Den förekommer ingen annanstans i världen i vilt tillstånd.
Undulat som burfågel
Undulaten blir lätt tam och är populär som burfågel. De är mycket förnöjsamma i fångenskap.
Fågeln anses vara förhållandesvis mycket lättskött men som i gengäld kräver mycket sällskap då den är ett flockdjur. Helst ska man antingen ta sig väldigt mycket tid med en ensam fågel och göra den tam, eller ha två eller fler undulater i par (det förstnämnda är att föredra om man tycker att fågelns tamhet är av vikt, då fåglar i par inte är lika intresserade av att bli tama). Undulater som lever ensamma har oftast lätt för att lära sig att prata, men anledningen till att de pratar är att de försöker locka till sig en partner. Man ska helst ha två undulater om man vill att de ska vara lyckliga. Men först ska man bara skaffa en undulat för att få den tam, sedan kan man skaffa fler. Detta är en teori. Men det finns också en annan teori som säger att de blir mer modiga när de är två från början, då de kan stötta varandra till att successivt bli mer utåtriktade och våga ha mer och mer med människor att göra. De blir då tama för att de tycker det är roligt och inte bara för att de är ensamna och inte har något annat val om de vill ha sällskap.
Kost
Undulater kan klara sig i upp till 28 dagar utan vatten, men den dricker helst varje dag precis som andra papegojor. Det är bra och viktigt om vattnet är färskt, precis som för människor. De livnär sig på småfrön såsom vit, röd och gul hirs, havre och kanariefrö. Även bär, frukt tex. äpple, citrusfrukter, päron och grönsaker såsom gurka, tomat med mera brukar vara uppskattat (dock inte avocado, som är dödligt giftigt för undulater). Färdiga undulatfröblandningar finns att köpa i välsorterade mataffärer samt i fackhandel.
Undulater bör även ha tillgång till kalksten och/eller sepiaskal (det sistnämnda gäller inte ruvande honor, då risken för värpnöd ökar markant).
Man bör inte tillsätta vitaminer i dricksvattnet utan bör i stället satsa på ett bra vitaminpreparat som man strör över maten, och tillgång till jod är också av vikt eftersom de annars kan utveckla jodbrist och struma.
Fortplantning
Undulaten i sitt vilda tillstånd fortplantar sig flera gånger per år om de har tillgång till ett bo. Tama undulater fortplantar sig ibland mer sällan. Varje kull brukar gå på mellan 2 och 10 ungar, en del av äggen kan vara obefruktade.
Från att äggen lagts tar det omkring 18 dagar innan de kläcks. Undulatungarna matas av föräldrarna ur krävan, och utvecklas snabbt. Från att ha varit ca. 2 cm långa vid kläckningen är de flygfärdiga på 8 veckor och föräldrarna lär dem skala frön med näbben för att äta.
Buren
Buren ska vara så stor som möjligt då undulater behöver mycket motion. Det ska finnas mycket flygutrymme men även rejäla sittpinnar, lite leksaker, och mat- och vattenbehållare (frön i vattenbehållare rekommenderas ej, då frön lätt fastnar).
Buren fyller en roll som undulatens hem men ska heller inte vara dess fängelse. Undulaten bör få flyga ute i rummet så mycket som möjligt, om den inte bor i en voljär (då det i regel inte är nödvändigt med extra utrymme).
Buren ska enligt lag vara minst 70cm lång, 45cm djup och 60cm hög. Har man undulater i en bur som är mindre räknas det som djurplågeri.
Undulaten som burfågel
Undulaten är en omtyckt burfågel. De är generellt sett lätta att få tama och kan även lära sig att härma mänskligt tal.
Man bör helst ha undulater i par eller flock, eftersom de i grunden är mycket kloka flockdjur. En ensam undulat som lämnas utan stimulans från andra individer får ett onaturligt beteende, blir lätt apatisk eller tar skada på något annat sätt. Om man väljer att endast ha en undulat bör man ägna sig åt den flera timmar per dag för att ge den sällskap.
Få undulaten tam
För att få en undulat tam krävs mycket tålamod, ju yngre undulaten är desto bättre går det, detta för att den blir mer präglad.
Det som kan vara bra att börja med är att sitta vid buren och tala lugnande med den. När den vant sig vid din tillvaro, kan du sticka in ett finger mellan gallren på buren. Med tiden vågar den gå fram och börjar noppra på fingret. Om den biter hårt, ska du inte skrika till eller göra några hastiga rörelser. Du kan också sticka in handen (halva handen till att börja med) och sitta helt stilla. Vissla till den och upprepa dess namn, så den lär sig din stämma. När den inte längre skräms av handen, kan du sticka in den lite till. Med tiden tar den mod till sig att gå till handen. Ha gärna lite frön eller liknade på handen, så den har lite gott att äta. När du är säker på att den är tam, kan du släppa ut fågeln i rummet. Låt den flyga in när den vill. Jaga den absolut inte, då kan det förstöra hela tämjningsprocessen.
Observera att man aldrig ska ta upp ej helt tam fågel genom att grabba tag den och lyfta upp den. Då kan det bli mycket svårt att få den tam igen. Om den är tam och man tvingar sig på den lär den sig att den inte kan lita på människor.
En vida spridd myt är att hanar blir tamare än honor, ett påstående totalt utan grund. Honor kan bli precis lika tama som hanar men de har generellt sett ett livligare temperament. Det stämmer inte heller att endast hanarna kan lära sig att härma mänskligt tal, då den mest pratsamma undulaten i modern tid var av honkön.
Beteende och behov
Undulater är inte särskilt aggressiva, men bör i begränsade utrymmen ändå inte blandas med finkar och andra mindre fröätande fåglar. Undantaget är risfinkar, vilka hävdar sig bra mot undulaterna även i mindre burar, och möjligen sebrafinkar.
Undulater är som alla tropiska burfåglar känsliga för drag, men är annars härdiga, och kan hållas i voljärer utomhus till långt fram på hösten, om de har möjlighet att själva gå inomhus nattetid.
Hålls undulaterna inomhus kan det vara bra att ha en UV-lampa som placeras ca 30 cm ovanför sittpinnen. Det är bra för fjädrarna och uppbyggnaden av D-vitamin.
Undulater bör få bada en gång i veckan. Vissa fåglar föredrar att duschas med en blomspruta medan andra helst badar i blomfat eller speciella fågelbadkar.
Undulater är sällskapssjuka, de kan börja plocka av sig fjädrarna när de blir uttråkade eller känner sig ensamma.
Utställningsundulat
Under senare delen av 1900-talet odlades en större form fram, som benämns utställningsudulat, eftersom den blev vanligare på burfågelutställningar. Dessa förekommer i färre färgvarianter och har kortare medellivslängd än de mindre. Utställare av undulater kallar den äldre, men vanligare och mindre typen, vilken oftast hålls, för piprensare. Utställningsundulater kallas ofta för "engelska" undulater.
Sjukdomar
De vanligase sjukdomarna är ögoninflammation, magproblem, kalkben, näbbskabb, näbbsvamp och cancer.
De vanligaste symptomen på att en undulat är drabbad av sjukdom är:
- Viktförändringar eller förändringar i bröstmuskulaturens utseende eller storlek som kan bero på sköldkörteln, ge gärna jodberikad kost
- Bruna, böjda eller tuggade fjädrar
- Matta eller onormala färger på fjädrarna
- Pluggar i näsborrarna
- Rodnad, svullnad eller förlust av fjädrar runt ögonen
- Flagig hud eller näbb
- Onormal spillning
- Spillning runt kloaken
- Hukande hållning hos hanar, onormalt hukande hållning hos honor
- Onormal slöhet
- Uppburrad fjäderdräkt
Det är av största vikt att genast kontakta veterinär vid minsta misstanke om sjukdom, då undulater i det längsta döljer att de är sjuka. Detta är en instinkt för att inte "stötas ut ur flocken" som alla fåglar föds med.
Övrigt
Kamilaroifolket i Australien gav undulaten namnet Betcherrygah vilket betyder "god mat". Detta har gett upphov till det engelska namnet på fågeln, budgerigar, som i sig är en förvanskning av ursprungsnamnet.
Externa länkar
- SUH Svensk undulathobby
- Undulatportalen.se - En komplett mötesplats för alla oss undulatintresserade, gratis och helt på svenska!
- SUK Svenska undulatklubben
- SUKs artiklar om de lite vanligare sjukdomarna och hur de botas
- Undulatsidorna.se
- Wikimedia Commons har media som rör Undulat
