Mathilda Malling

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Mathilda Malling 1889 (1864-1942)

Ingrid Mathilda Malling, (pseudonym: Stella Kleve), född 20 januari 1864Oskarsfarm, Skåne, död 1942. Svensk författare. Dotter till en dansk godsägare (Kruse). Gift 1890 med grosshandlaren Peter Malling i Köpenhamn, tog studentexamen i Stockholm 1883.

Malling debuterade 1885 med en roman, Berta Funcke, följd 1888 av romanen Alice Brandt, båda utgivna under pseudonymen Stella Kleve. I sin samtid uppmärksammades dessa böcker mera på grund av sina "sensuellt färgade skildringar av unga kvinnor än för litterära förtjänsters skull", men eftervärlden har uppvärderat hennes dekadent sennaturalistiskt skildrade kvinnotyp som en kvinnlig motsvarighet till de beskrivningar av män i männens genombrottsromanen under denna tid. Hon hade tidigt kontakt med Ola Hansson som flitigt brevväxlade med henne och som också uppvaktade och friade till henne. Hansson porträtterade, efter en jobbig brytning med Malling, henne i Tidens kvinnor som "Gallblomma".[1] De unga poeterna och studenterna Emil Kléen och Albert Sahlin ville ha med henne i en skånsk "dekadent kalender" (som aldrig kom ut) i slutet av 1880-talet, men misslyckades med övertalningen.[2]

Efter lång tystnad återupptog hon sitt författarskap, dock ett författarskap med en helt annan prägel, med En roman om Förste konsuln (1894; 3:e upplagan 1904; dansk övers. 1895), som gjorde stor lycka tack vare sin skickliga behandling av det memoarmässiga materialet. Fru guvernören af Paris (1895; 2:a uppl. 1898, dansk övers. 1895), Eremitageidyllen (1896), Skyttes på Munkeboda(1897, 3:e upplagan 1904), skådespelet Fru Leonora (1897), Doña Ysabel (1898), Damerna på Markby (1901), Daggryning (1902), Nina (1903), Lilla Marica och hennes man (1904), Lady Elizabeth Percy (1905; 2:a upplagan 1906), Hennes hjälte (1906), Maria Stuart (1907), Ninas bröllopsresa (1908), Karl Skytles hustru (1909), Systrarna på Ribershus (1910) och Det hvita huset och den röda stugan (1911) vittnar om frodig, men föga originell berättande fantasi och en mycket ledigt flytande framställning.

Framför allt de historiska romanerna fann en stor läsekrets i början av 1900-talet. Idag är det dock genombrottsromanen Berta Funcke som fortfarande väcker intresse.

Noter

  1. Ebba Witt-Brattström, Dekadensens kön (2007), s. 123, 141 ff.
  2. Christina Sjöblad, Baudelaires väg till Sverige (1975), s. 146.

Externa länkar

Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
Personliga verktyg