Människoraser

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Människoras)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Fil:Map of skin hue equi.png
Karta över människors hudfärg. Data för ursprungsbefolkningar insamlat av R. Biasutti före 1940.

Ras är en numera i det svenska språket knappt använd indelning av människor i olika grupper utifrån olika yttre karakteristika. [1][2] Däremot talar man om ras i fråga om djur för att särskilja subkategorier av arter där underarter skulle vara en för kraftig indelning. Begreppet ras vad gäller indelning av människor har blivit kraftigt ifrågasatt, bla. a. på grund av hur det utnyttjats. [3] samt p.g.a. av att det blivit allt mer möjligt för vetenskapen att mäta genetiska likheter och olikheter. [4], [5] En majoritet av genetikerna och antropologerna går inte ens med på att det skulle finnas en ras (underförstått att det tidigare funnits flera). [6]

Århundraden av slaveri, Europas historia av kolonisation, massutrotningen av indianer, pogromer och slutligen massmord på framför allt judar och romer, samt uppfattningen att "ras" skulle vara en vetenskaplig term, har medfört att FN genom Unesco sedan 1945 arbetat för att att vederlägga föreställningen om ras som ett vetenskapligt koncept. [7] Samtidigt har man kunnat konstatera att det i de västerländska språken saknas ett korrekt begrepp i de situationer det är praktiskt eller nödvändigt att göra en ytlig och icke-rasistisk indelning baserat på hudfärg, hårstruktur m.m. Etnicitet och folkgrupp har inte riktigt denna betydelse, och begrepp som klin, som används i betydelsen geografisk gradient i djur- och växtpopulation, fungerar inte riktigt när det gäller människopopulationer.

Innehåll

Modern forskning

Forskarna har länge varit överens om att människan har sina rötter på den afrikanska kontinenten, men därefter har meningarna varit delade.

Den hypotes som har finner mest stöd i genetiska data kallas populärt för ut ur Afrika-hypotesen. År 1987 publicerade pionjären Alan Wilson en undersökning av mitokondrie-DNA i vetenskapstidskriften Nature. Denna visade att alla nu levande människor har en gemensam urmoder som levde i södra Afrika för ungefär 150.000 år sedan. [8] Denna "urmoder" och hennes folk var i princip moderna människor, men det tog omkring 75.000 år för dessa tidiga h. sapiens att befolka hela Afrika och att börja söka sig över till Asien. Enligt denna modell, som får allt fler anhängare har således den moderna människan först utvecklats i Afrika, och sedan sökt sig därifrån. Detta medför att alla människor är betydligt närmare släkt än vad de skulle vara enligt den multiregionala modellen För mellan 80.000 och 60.000 år sedan ska en grupp h. sapiens ha lämnat Afrika, och alla nu levande människor på jorden härstammar från dessa. [9]

Enligt den alternativa multiregionala hypotesen skulle en förmänniska, till exempel Homo erectus, Homo heidelbergensis eller Homo ergaster ha spritt sig över jorden. Isolerade ifrån varandra ska sedan, under hundratusentals år, den moderna människan ha utvecklats parallellt ur till exempel Homo erectus på olika ställen på jorden. Skillnaderna beror på de olikheter i fråga om klimatzoner, biologisk miljö, mutationer m.m. som de från varandra åtskilda människopopulationerna varit utsatta för. Man kan ännu inte i någon större utsträckning förklara hur och när skillnaderna i utseende uppstått, [10] [11], [12]

Karta över folkvandringar, enligt Mitokondriellt DNA.

Man har (ännu) inte lyckats belägga hur och hur pass fort skillnaderna i utseende – dvs. hudfärg, hårtyp, skelett och det andra som ännu under första hälften av 1900-talet kännetecknade en "ras" – utvecklas och exakt varför. Inte heller i vilken ordning förändringarna har skett har vetenskapen ännu kartlagt. En av många gissningar är att allas våra förfäder, som för 60.000 år sedan tog sig över det då (pga istiden) grunda Röda Havet från Afrika till Asien, kan ha sett ut som san-folket – en minoritet som ännu lever i södra Afrika. Detta folk är mer ljushyade än sina färgade landsmän i Sydafrika och Namibia "mongolveck" på ögonlocken och svart, något krulligt hår. [13] Ingen har ännu lyckats visa om våra förfäder hade "sneda ögon" från början och att bara folk i Ostasien har kvar detta kännetecken, eller om dessa människor i nuvarande Kina och kringliggande länder utvecklat "mongolvecket" som skydd mot det extrema ljuset de utsattes för när de som jägar- och samlarfolk tvingades passera de många små, sydligt belägna glaciärer som fanns i Ostasien under senaste istiden.

Oavsett vilken av modellerna som accepteras så är alla nu levande människor oavsett vilken världsdel de lever i så nära släkt genetiskt sätt att det inte är meningsfullt att tala om vare sig "underarter" eller "raser" på någon slags lägre nivå. [14] Genetiska skillnader mellan populationer av organismer kan bestämmas med hjälp av ett särskilt genetiskt-statistiskt index – FST, utvecklat av Sewall Wright i slutet av 1970-talet. Här handlar det om att definiera skillnader mellan underarter. Den statistik som FST-indexet resulterat i visar att skillnaderna mellan två populationer – oavsett vilka folkslag i världen som jämförs – inte överstiger 0,15. Detta innebär att ca 85 procent av de genetiska variationer som uppmäts finns inom var och en av dessa folkgrupper, medan den variation som skiljer de två folkgrupperna åt är 15 procent. [15], [16] Inom forskningen har den standarden utvecklats att ett FST-värde på 0,25 – 0,30 är det som gäller för att man ska tala om underarter till en art. Inga människor, oavsett hur isolerade de har levt, har sådana höga FST-värden [17] Den grå vargen är nästan det enda däggdjur som har nästan lika låga FST-värden som mänskligheten (0,17), och det finns ingen indelning i "raser" när det gäller de grå vargarna. För tre långvarigt från varandra isolerade populationer av schimpanser har man fått ett FST på 0,09 – 0,32. Sewall Wright har utifrån sin omfattande kartläggning kommit fram till följande kriterier:

  • FST 0 – 0,05: Avsaknad av genetisk differentiering
  • FST 0,05 – 0,15: Måttlig genetisk differentiering
  • FST 0,15 – 0,25: Påtaglig genetisk differentiering
  • FST 0,25 –  : Mycket stor genetisk differentiering

I flertalet fall har jämförelser mellan olika folk gett ett FST på 0,023 –0,051 [18] Det finns således inget stöd i vetenskapen för att indela mänskligheten i vare sig underarter eller raser. Ändå förekommer begreppet "ras", och indelningar i "vit", "svart", "mulatt", "latinamerikan", "asiat" eller "arab".

Indelningsgrunder

De som delar in människorna i raser har en utgångspunkt från geografiskt varierade skillnader, som hudfärg, hårstruktur och kranieform. Det finns inget entydigt sätt att göra detta, och försöken att indela människor på detta sätt har i modern tid alltid lett till att variablerna blivit så många att indelningen förlorar all praktisk betydelse. [19], [20] I dag kan en ytlig rasindelning i viss utsträckning användas när det handlar om att lägga en ytterligare identifieringfaktor och signalement till en beskrivning som redan omfattar kön, ålder, längd, klädsel, vilket är något som nästan enbart sker inom polisverksamhet när det gäller efterlysningar o.d. Det är främst i multikulturella eller i så kallade pluralistiska samhällen polisen har behov av detta. [21].

I Sverige och övriga Europa används numera sällan eller aldrig ras som begrepp. Eftersom det finns behov av indelning i kategorier har ordet "ras" ersatts av begrepp som etniska grupper eller etnisk härkomst, det vill säga skillnader i sociokulturellt ursprung. Ordet "etnisk" har emellertid nästan slitits ut på grund av den så kallade etniska rensningen i motsättningarna och krigen i det före detta Jugoslavien. Detta är sedan länge även den förhärskande inställningen i till exempel USA, där man numera talar om till exempel african americans (afroamerikaner) och native americans (ursprungsbefolkning). [22]

Olika indelningar i raser

Sydafrika under Apartheid

FBI:s rasindelning när det gäller efterlysta

  • Vita
  • Svarta
  • Asiater
  • Hispanics

Brittiska Scotland Yards indelning

W1 (vit-brittisk), W2 (vit-irländsk), W9 (alla andra med vit bakgrund); M1 (vit+svart av karibisk härkomst), M2 (vit+svart av afrikansk härkomst), M3 (vit+asiatisk), M9 (alla andra med blandad bakgrund); A1 (Asiatisk: indier), A2 (Asiatisk: pakistaner), A3 (Asiatisk: bengal), A9 (alla andra med asiatisk bakgrund utom kineser); B1 (svart karibier), B2 (svart afrikan), B3 (alla andra med svart bakgrund); O1 (kineser), O9 (alla andra som inte ingår i nämnda grupper).

Rasbegreppets historia

Rasbegreppet har varierat över tiden. Inte ens under den historiska rasbiologins epok var man ense om vilka raserna var. När till exempel nazisterna ställde en ”arisk ras” mot en ”judisk ras” blandade man samman en språklig indelning (indoeuropeiska eller ” ariska” språk) med en religiös indelning (judisk religion) och påstod att båda var biologiska.

Relaterat till husdjursavel dyker begreppet ”ras” för första gången upp på svenska 1764. Om populationer av människor användes det i skrift på svenska första gången 1792. Vetenskaplig litteratur skrevs under denna tid fortfarande på latin. I en äldre, mer bildlig betydelse, med avseende på karaktärsdrag eller familj eller samhällsgrupp användes det i skrift första gången 1668, då med stavningen race. Man kunde till exempel tala om ”tullsnokarnas ras” eller ”Adolf Fredriks ras”. Ursprunget till begreppet är omstritt.

Olika organisationers ställningstaganden till rasbegreppet

UNESCO

FN har löpande träffat ledande vetenskapsmän från olika forskningsområden, för att ta ställning till rasbegreppets relevans och för att utröna eventuella skillnader. 1950 samlade FN-organet Unesco en grupp socialvetenskapsmän, vilka utarbetade ett officiellt uttalande om rasbegreppet. I juni året därefter anordnades en konferens i Paris med ärftlighetsforskare och antroploger, som med det föregående uttalandet som grund författade ett nytt uttalande om begreppet ras. Ordet ansågs vara nödvändigt i vetenskapliga sammanhang, men det fastslogs även att det var svårt att dra någon egentlig gräns mellan olika raser.

Nya möten i FN skedde 1964 och 1967, vilka sammanfattas i Unescos skrift Four statesments on the race question (1969). Unesco gav en officiell deklaration 1978, Deklarationen om raser och rasistiska fördomar, där det fastslås att alla individer och grupper har rätt att vara olika, men att ingen forskning stöder att olika raser är överlägsna eller underlägsna, och att ingen får diskrimineras på rasistisk grund. I denna deklaration ges även en officiell definition av rasism (artikel 2).

Chefen för Rasbiologiska institutet, Gunnar Dahlberg, och sociologen Joachim Israel gav i anslutning till Unescos konferenser ut Raser och folk för svenska Unesco-rådet, där Dahlberg försökte ta död på många rasistiska fördomar som rasblandningar, skillnader i intelligens, och ärftlighet. Boken innehåller även ett dokument som publicerats april 1965 i tidskriften The Unesco Courier där forskare från hela världen enades om en rad biologiska teser om rasfrågan. Dokumentet innehåller tretton punkter, som bland annat fastslår att det förekommer stora skillnader inom folk, att rena raser inte existerar, att biologiska skillnader beror i de flesta fall på en växelverkan mellan arv och miljö, att genetiska skillnader oftast beror på olikheter i frekvens av samma egenskaper, att korsningar inte har några biologiska nackdelar, att begreppet är rent biologiskt och inte nationellt, språkligt eller kulturellt betingat, och att raser inte innefattar själsliga drag. Boken fick ett oerhört genomslag, och påverkade framför allt lärarutbildningen i relaterade moraliska frågor.

American Anthropological Association

I USA utfärdade 1998 American Anthropological Association en officiell förklaring med innebörden att man anser att klart avgränsade biologiska raser inte existerar och att detta överensstämmer med ståndpunkten hos flertalet av samtidens vetenskapsmän inom antropologins område.

Rashygien

Huvudartikel: Rashygien

En gammal föreställning är att det är önskvärt med rasrenhet, något som kan vara riskabelt och potentiellt skadligt enligt nutida biovetenskap. När husdjursraser standardiseras, använder man inavel. Det innebär ökad sannolikhet för att vissa gener ska slå igenom, både negativa och positiva. Idén grundar sig i det genetiska självhushållet i äldre tiders lantbruk. För att gardera sig mot riskabla slumpvariationer måste odlaren minska det genetiska urvalet. Djurraser och växtsorter renavlades. Så uppstod idén om värdet av ”den rena rasen” och ”det rena blodet”, som senare överförts på det mänskliga samhället och så småningom gav upphov till rasbiologin.[källa behövs]

Se även

Externa länkar

Referenser

  1. Long, J.C. & Kittles, R.A. (2003). Human genetic diversity and the nonexistence of biological races. Hum Biol. 75, 449–71.
  2. Marks J. (1995) Human biodiversity: genes, race, and history. Aldine de Gruyter, New York
  3. Hannaford, I. (1996) Race. The History of an Idea in the West. Washington : The Woodrow Wilson Center Press.
  4. Keita S.O.Y, Kittles R.A (1997) The persistence of racial thinking and the myth of racial divergence. Am Anthropology, ss 99:534–544
  5. Templeton A.R. (1998) Human races: a genetic and evolutionary perspective. Am Anthropol 100:632–650
  6. Keita, S O Y & Kittles R A (1997) The persistence of racial thinking and the myth of racial divergence. Am Anthropol 99:534–544
  7. Sverige mot racism (aug 2008), Ras – ett ickekoncept. [1]
  8. Cann, R. L. Stoneking, M, Wilson, A. (1987) Mitochondrial DNA and human evolution. Nature 325: 31-36)
  9. Lindblad, T. (2008) Ut ur Afrika. Jakten på människans urhem, Allt om Vetenskap nr 2, 2008, ss 24-33
  10. Thorne, Alan, and Milford Wolpoff (1992) "The Multiregional Evolution of humans" in Scientific American, April 76-93; Smith, Fred and Frank Spencer, eds (1984) The Origin of Modern Humanss
  11. Robert H. Lavenda & Emily A. (2008) Shultz Anthropology, what does it mean to be human? Oxford (New York:2008) 132
  12. Lieberman, L. & Jackson F. L. C. (1995) Race and Three Models of Human Origin i ­American Anthropologist Vol. 97, No. 2, pp. 237
  13. se tidningen Allt om vetenskap nr 2 år 2008, bild på s 31.
  14. Leonard Lieberman and Fatimah Linda C. Jackson (1995) "Race and Three Models of Human Origin" in ­American Anthropologist Vol. 97, No. 2, pp. 237
  15. Keita, S O Y & Kittles R A (1997) The persistence of racial thinking and the myth of racial divergence. Am Anthropol 99:534–544
  16. Templeton A.R. (1998) Human races: a genetic and evolutionary perspective. Am Anthropol 100:632–650
  17. Smith, F. (1982) Upper Pleistocene Hominid Evolution in South-Central Europe: A Review of the Evidence and Analysis of Trends. Current Anthropology 23: 667-686
  18. Ossorio, P & Duster, T. (2006) Race and Genetics Controversies in Biomedical, Behavioral, and Forensic Sciences. American Psychologist 60, ss 115–128
  19. Calafell F. (2003) Classifying humans. Nat Genet 33:435–436
  20. Hannaford, I. (1996) Race: the history of an idea in the West. Baltimore: Johns Hopkins University Press.
  21. Laitin, D. (2007) Nations, States, and Violence. Oxford: Oxford University Press. särtryck i Nations and Nationalism, 14.3 (2008), ss 616-617.
  22. Smedley A. (1999) Race in North America: origin and evolution of a worldview. 2nd ed. Westview Press, Boulder.
Personliga verktyg