Lorenzo Valla

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Lorenzo Valla

Lorenzo Valla, född c:a 1406 i Piacenza, Emilia-Romagna, död 1 augusti 1457 i Rom. Italiensk humanist, filolog, retoriker.

Son till en advokat, fick Lorenzo Valla en god utbildning i Rom under bl.a. Leonardo Bruni. Ett tag hade han tjänst som lärare vid universitetet i Padua men kom på kant med den akademiska världen då han i ett öppet brev bestred skolastikens giltighet. 1431 blev han prästvigd, men hans ambitioner att göra karriär ledde honom 1433 till Alfonso V av Aragons hov där han blev privatsekreterare.

Den epikureiska skriften De Voluptate gav Lorenzo Valla berömmelse, men var präglad av paganism varför han råkade i onåd hos kyrkan. De Elegantiis Latinae Linguae var även den originell då den behandlade klassiska latinska texter på ett kritiskt sätt vilket skulle fullföljas i den senare humanismens källkritik och estetik.

Lorenzo Valla är främst känd för att ha grundat den moderna textkritiken, då han 1439 i sin essä De falso credita et dementita Constantini donatione declamatio och 1440 i Constitutum Constantini kunde bevisa att Donatio Constantini var en förfalskning, och vidare bevisade han att en passage i Första Johannesbrevet 5:7 om Treenigheten är ett tillägg som gjorts i efterhand. Dokumentet Donatio Constantini var utformat som ett brev från Konstantin den store till påven Sylvester I, och meddelar att påven botat kejsaren från spetälska varför kejsaren överlämnar den världsliga makten till kyrkan. Detta dokument hade åberopats som kontrakt i Rom som gällde för att kyrkan rätteligen innehade statsmakten, men hade orsakat en splittring mellan Rom och Bysans som inte trodde på dess äkthet. Det var dock vanligt att konstruera falska dokument för att legitimera rådande ordning, varför Lorenzo Vallas upptäckt inte fick alltför långtgående konsekvenser för statens del.

Under senare delen av hans liv hamnade han i skarpa ordväxlingar med andra humanister - en av de mer uppmärksammade var med historiografen Gian Francesco Poggio Bracciolini. Dispyterna trycktes och finns bevarade.

Se även


Personliga verktyg