Hedendom
Från Rilpedia
Hedendom eller paganism (från latin paganus, "lantlig") är en term som ur ett västerländskt perspektiv har kommit att innefatta ett brett omfång av andliga eller rituella utövanden eller övertygelser inom folktro och polyteistiska religioner.
Ordet uppfattas som en pejorativ benämning på andra religioner, och används av företrädare från de abrahamitiska religionerna. Termen förekommer adjektiviskt i uttryck som "hednamission", "hedniska riter" och "hednatiden", vilket avser hednisk tid/förkristen tid underförstått syftande på tiden före tiohundratalet i Norden. Etnologer föredrar därför ofta att använda mer precisa benämningar såsom polyteism, schamanism eller animism.
Innehåll |
Historisk utveckling
Hedendom har varit en benämning på folktro, där folk inbegrep främmande stammar och folk i motsats till den talande. Detta innebar i många fall ingen egentlig religiös motsats, eftersom de berörda främmande gudarna kunnat upptas i den inhemska kulten och i så fall betraktas som likvärda med den egna guden eller gudarna. Hedendom har fått en modern mening i nya religiösa riktningar som andra kallar paganism, paganistiska, ett ord lånat från engelskan, som förutom "heathen" även har denna term för just hedendom.
Föraktfull attityd
Endast i profetreligionerna (abrahamitiska) med deras förbud mot att dyrka andra gudar, dvs inom judendomen, kristendomen, islam och i viss mån även inom Zoroasters religion, blev beteckningen för de andra folken på samma gång uttryck för religiös ringaktning. I G.T. återgivet med gojim, "folk", "hednafolk" och i "Septuaginta" med grekiskans e'thne, varav adjektivet ethniko's, "hedning", "hednisk" (jfr Matt. 18:17).
När kristendomen var utbredd inom romerska riket, betecknades den gamla religionens (eller de gamla religionernas) anhängare med orden för "lantbor" pagani, campani, på de germanska språken heiden, "hedbor", d.v.s. "hedningar". Den historiskt givna betydelsen av hedendom innefattar sålunda alla andra religionsformer än den bibliska religionsutvecklingen, till vilken numera även räknas islam, såsom ursprungligen och till sin högre innebörd utgörande en av Muhammed skapad arabisk avart av kristendomen.
Spetsfundigheter
Motsatsen till hedendom kan då också uttryckas som principiell eller egentlig monoteism (till skillnad från blott faktisk engudadyrkan och från en sådan mer eller mindre spekulativ monism i uppfattningen av det gudomliga, som framgått ur en sammanslagning av polyteismens gudar eller som tänker sig en abstrakt enhet bakom dessa). Ur saklig synpunkt kan hedendomen också användas i en mer inskränkt bemärkelse om de överallt förefintliga etniska kultbruken och religionsföreställningarna i motsats mot historisk eller stiftad religion, som räknar sitt ursprung eller sin reformation från en eller flera personligheter och skrifter, såsom Lao Tses troslära, konfucianism, hinduism, jainism, buddhism, zoroastrism, orficism, pytagorism, judendom, kristendom, manikeism, islam.
Se även
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia