Lissi Alandh

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök

Texten från svenska Wikipedia

Från vänster: Hans Alfredson, Lissi Alandh, Mille Schmidt, Tage Danielsson och Gösta Ekman med simborgarmärket 1962

Lissi Alandh, eg. Lissi Sofia Alandh Söderqvist, f. Holmqvist, född 29 december 1930 i Skön, Medelpad, död 3 augusti 2008 i Stockholm, var en svensk skådespelerska, sångerska och revyartist.

Lissi Alandh hade tidigt teaterdrömmar och efter att bl.a. ha tagit teaterlektioner hos pedagogen Manja Benkow och hos Willy Koblanck kom hon in vid Dramatens elevskola 1949. Hon filmdebuterade i småroller redan i slutet på 40-talet men under elevtiden vid Dramaten blev hon upptäckt av regissören Alf Sjöberg och fick göra sin första betydande filmroll som Berta i Sjöbergs Fröken Julie, 1951

1952 utexaminerades hon från Dramatens elevskola och inledde sin långa karriär som frilansskådespelare. Efter en framgångsrik medverkan i komedin Huset i Montevideo på Folkan engagerades Alandh hösten 1953 till Scala-teaterns revy. Det kom att bli den första av många revyer och kabaréer med bl.a Povel Ramel, Hasse och Tage, Beppe Wolgers och andra under 1950- och 1960-talen.

Med nummer som Den strömlinjeformade Rödluvan och Den sexiga adjunkten som hon gjorde under den första Knäppupptiden hos Povel Ramel, lanserades för första gången den vampiga karaktär som sen kom att bli något av hennes kännemärke. Men hon kunde också sjunga och framföra komiska revynummer med utsökt timing och distinkt skärpa i repliken, något som kom särdeles till pass i nummer som Mondänpladdran och Vad vet du om mig?. Båda från Ramels revy På avigan 1966.

Hon engagerades av AB Svenska Ord 1962 och medverkade i bolagets första revyer Gröna Hund, Hålligång, Gula Hund och i filmen Svenska Bilder 1964. Under flera år var hon dessutom författarinnan/vokalissan Doris Lundin i radio och tv-serien Mosebacke Monarki.

Men kanske var det hos Beppe Wolgers som hennes specifika begåvning passade som allra bäst. Tillsammans med Monica Zetterlund, Sonya Hedenbratt och Monica Nielsen medverkade hon i två av Beppes succékabaréer på Hamburger börs; Farfars barnbarn 1963 och Farfars gladbarn 1965.

Lissi Alandh gjorde under sin karriär mer än 50 filmroller och ett stort antal roller för tv-teatern och i tv-serier.

Efter en rollen som den älskande 'kvinnan i varietélokalen' i Ingmar Bergmans Tystnaden - som hon själv beskrev som det 'svåraste hon gjort' - och medverkan i Mai Zetterlings film Nattlek, kom hon under några år att på film hamna i ett fack med roller i liknande anda. Hon medverkade t.ex. i några av 1960- och 1970-talets typiska 'sängkammarfilmer' som Kyrkoherden, Som hon bäddar får han ligga och Någon att älska.

Under de senare åren förekom hon mer sporadiskt på film som i Tage Danielssons Picassos äventyr 1978 och Hans Alfredsons P&B 1983. Hon medverkade också i produktioner för barn som kortfilmerna Hoppa högst 1989 och En verkligt god gris 1998 och blev känd för en yngre generation som den snälla Lara i tv-serien Laras långa resa 1989.

Lissi Alandh trivdes allra bäst på scenen och hann spela på nästan alla privatteatrar i Stockholm, som i Sandy Wilsons Boyfriend på Scala 1963 och Neil Simons Ungkarlslyan på Oscarsteatern 1969-1970. Men hon spelade även i dramatiska roller på Lilla teatern i Helsingfors, Munkbroteatern i Gamla stan, på Upsala Stadsteater, Arena teaterbåten och på Dramaten i Hjalmar Bergmans Ett experiment 1984. Hennes sista scenroll var som Priorinnan i Lilla Helgonet på turné med Stockholms operettensemble 1987.

Hon spelade in en LP-skiva, Pikanta visor från det gamla Frankrike 1966 och två EP-skivor: Lissis bästa bitar och Lissi Alandh och Åke Söderqvist drar några sköna stories med pep och stake 1965, den sista tillsammans med Åke Söderqvist.

Hon framhöll själv gärna tiden hos Hasse och Tage, Povel Ramel och Beppe Wolgers som den allra roligaste, men beklagade att hon tre gånger varit tvungen att tacka nej till anbud från Karl Gerhard därför att hon redan var engagerad på annat håll.