Linjespänning
Från Rilpedia
Linjespänning är benämningen på den elektriska spänning som används vid en elektrifierad järnväg,tunnelbana, spårväg eller trådbuss och som överförs till fordonet via kontaktledning och strömavtagare.
Större järnvägar har som regel hög spänning, vanligen 15 000 - 25 000 volt. Detta för att kunna ta ut hög effekt, utan att strömmen blir för stor. De har som regel också växelström.
Spårvägar och trådbussar har som oftast 600-750 volt likström i sina ledningar.
Mindre järnvägar och tunnelbanor kan ha varierande spänningar som liknar spårvägens. Både växel- och likström förekommer.
Innehåll |
Exempel på spänningar och strömslag
Huvudbanor
På de statliga järnvägsnäten i Sverige, Norge, Tyskland, Schweiz och Österrike används 15 kV 1-fas med frekvensen 16 2/3 Hz[1]. Många andra länder i Europa har 25 kV 50 Hz, t.ex. Ryssland, Danmark, Italien, Frankrike och Storbritannien. Även Finland (fastän gränstrakterna mot Sverige har inte el alls).
I många länder har många linjer ett äldre likströmssystem, t.ex. 3000 V eller 1500 V.
Exempel på andra järnvägar
- Roslagsbanan: 1 500 V likspänning
- Saltsjöbanan: 750 V likspänning
- Lidingöbanan: 750 V likspänning
Andra exempel
- Stockholms tunnelbana: 650 V likspänning.
- Göteborgs spårvägar: nominellt 700 V likspänning.
- Trådbussen i Landskrona: nominellt 700 V likspänning.
