Laurentius Stigzelius
Från Rilpedia
Laurentius Stigzelius, född 27 oktober 1598 i Stigsjö, Ångermanland, död 31 augusti 1676 i Uppsala. Ärkebiskop, teolog.
Laurentius Stigzelius var son till kyrkoherden Matthias Laurentii, även kallad Helgonis, och Katarina Eriksdotter. Efter studier i Gävle och Uppsala universitet, blev Laurentius Stigzelius informator till Johan Skyttes söner. Därefter verksam vid filosofiska fakulteten. Professor där i logik 1630. Resor i Tyskland, Frankrike, England och Holland 1633-1635. Teologie professor 1640. Ärkebiskop 1670 till 1676. Gift med Christina Buraea (från den s.k. Bureätten) 1638, med vilken han fick 10 barn varav fyra överlevde till vuxen ålder. Dessa adlades 1675 under namnet Liljemark.
Från att ha varit starkt influerad av ramismen, blev Stigzelius, i likhet med katolicismen, alltmera påverkad av artistotelismen, dock med reservationer mot skolastiken. Denna förändring skedde under hans år i Skyttes hem, och när han utnämndes till professor i logik kände inte Skytte till detta. Stigzelius stod dock på god fot med drottning Kristina, som besökte hans föreläsningar, och Magnus De la Gardie.
Stigzelius kom att bryta med den tidigare strömingarna i kyrkan i flera avseenden, inte bara teologiskt. Han var motståndare till tanken på en statskyrka, och ansåg att den världsliga makten borde ha översyn över kyrkans praktiska, övergripande frågor. Därtill främjade han den religionsvetenskapliga disciplinen vid universitetet genom att införa fler ämnen. Skolordningen 1649 var ett verk av honom, vilken var början på att kyrkan förlorade makten över universitetet.
 Sveriges ärkebiskopar |
|---|
|
Företrädare | Efterträdare |
