Latinska alfabetet

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Världskarta som visar var det latinska alfabetet används.

Det latinska alfabetet är ett alfabet som har utvecklats ur det etruskiska alfabetet (det gamla italiska alfabetet) som i sin tur utvecklas ur det euboiaska grekiska alfabetet.

Det används i ett 100-tal språk. Förutom de 26 grundtecknen (i tabellen nedan) har de flesta av språken modifieringar av dem. Dessa modifieringar faller i kategorierna: liten symbol ovanför, till exempel som i Å, Ä, Á, Â, Ã, Ā, Ă, liten symbol under, till exempel som i Ą,Ç, streck över, till exempel Ø, Ł, Ŧ, och hopskrivning, till exempel i Æ, Œ. Några få omaka tecken förekommer, till exempel ß, Þ.

Engelska språket använder inga andra bokstäver än de 26 grundtecknen (utom ibland i inlånade namn), medan samtliga övriga språk som använder latinska alfabetet har ytterligare tecken. I en del språk, till exempel i svenska, räknas modifieringarna som riktiga bokstäver, även om de var modifieringar från början. Det vanligaste synsättet är att de är modifieringar, kallade diakritiska tecken.

I det latinska alfabetet använder man sig av versaler (stora bokstäver) och gemener (små bokstäver). De räknas som samma bokstäver, men i rätt stavad text måste man använda dem på rätt sätt.

Det latinska alfabetet används bland annat i svenska språket och består där av följande tjugonio bokstäver.

Bokstäverna å, ä och ö är en anpassning till svenskan.

I tyska språket räknas ä som en variant av a och ö som en variant av o, och sorteras därefter. I danska och norska sammanhang är sorteringsordningen æ, ø, å.

Inom informationsteknik utgör sortering ett problem, då speciella tecken kan sorteras på olika sätt. Till exempel finns svenska å, ä och ö som nr 229, 228 och 246 i Latin-1 och Unicode och i fel ordning även i "svenska ASCII". Eftersom varje land har sin egen standard för sortering får svenska programmerare göra ett särskilt jobb, eftersom det inte automatiskt blir rätt. Användningen av landsunika kodningar med korrekt sortering kan göra det lättare för programmerare, men de har i sig gett stora problem, eftersom importerade programvaror inte stött dem. Framväxten av Unicode ger mindre problem i framtiden, efter hand som programvaror stödjer det.

I Unicode finns för närvarande stöd för 1241 olika latinska tecken, ungefär hälften versaler och hälften gemener, medan ISO-Latin-1 har stöd för 114 st, vilket räcker för alla större västeuropiska språk (om man i franska accepterar oe för œ).

När man i internationell korrespondens förr ville uttrycka å, ä, ö, ü eller é och inte kunde räkna med att dessa tecken kan hanteras av mottagaren, transkriberas de som aa, ae oe, ue resp e. Det är dock vanligt om avsändaren inte har svenskt tangentbord och inte vet hur man skapar å, ä, ö, ü på annat sätt. Det anses dock inte som acceptabel svenska, utan får bara göras i nödfall.

Följande tabell visar likheterna mellan det grekiska och latinska alfabetet.

• Wikimedia Commons har media som rör Latinska alfabetet
  Bilder & media