Lars-Gunnar Björklund
Från Rilpedia
Lars Gunnar Björklund, född 24 februari 1937, är en svensk journalist i radio och TV. Björklund är särskilt känd som sportkommentator från Vasaloppet och ishockey-VM. Björklund arbetade i nästan 20 år som marknadsdirektör vid Tipstjänst.
Innehåll |
Uppväxt
Björklund föddes 1937 och växte upp på Tomtebogatan i Vasastan i Stockholm. Hans far arbetade åt Stockholms Spårvägar och hans mor var hemmafru. Björklund ägnade sig åt idrott under ungdomstiden, särskilt fotboll, och med barndomskamraterna Åke Wilhelmsson och Tommy Engstrand startade han vid 12 års ålder den handskrivna "Sporttidningen". Efter studier vid Gustav Vasa folkskola började Björklund vid läroverket Norra Latin.[1]
Genom socialkurator Sigge Bruce vid läroverket fick Björklund medverka i Ivar Ahlstedts radioprogramt "Tji och tre" 1954-1955 där ungdomar fick diskutera olika ämnen. Även under militärtjänsten vid Svea livgarde fick Björklund göra radioprogram genom att göra intervjuer. Björklund skrev till sportjournalisten Lennart Hyland vid Sveriges Radio och erbjöd sina tjänster, något som ledde till att han blev anställd som reporter vid fotbolls-VM 1958 i Helsingborg och EM i friidrott 1958 i Stockholm.[2]
Radiokarriär
Efter det anställdes Björklund som allmänreporter och hallåman, bland annat vid Dagens Eko. När Hyland på hösten 1958 åkte på en längre studieresa till USA blev Björklund sportreporter på sportredaktionen med kollegor som Plex Pettersson, Åke Strömmer och Herbert Söderström. Björklunds första större egna radioprogram blev "Vårpuzzlet" 1960 som var ett slags frågesportprogram som sändes på lördagkvällar och där Carl-Uno Sjöblom, Hasse Tellemar och Hasse Alfredson också ingick i redaktionen.[3] Vid sommar-OS 1960 fick Björklund resa till Rom för att referera brottning och cykel. Vid vinter-OS 1964 i Innsbruck tog Hyland hand om skidtävlingarna i Seefeld men lät Björklund och Åke Strömmer ta hand om övriga grenar[4]
Vid sommar-OS 1972 i München arbetade Björklund för TV där han refererade friidrott och brottning. Vid vinter-OS i Sapporo samma år refererade han skridsko.[5] Vid ishockey-VM 1969 i Stockholm arbetade Björklund åter för TV och kommenterade ishockeyn tillsammans med den tidigare hockeystjärnan Rolle Stoltz för första gången. Paret Björklund och Stoltz fick bra kritik för sitt sätt att göra ishockey lättfattligt. Paret kom att kommentera matcher från ishockey-VM ända fram till 1994, exempelvis finalmatchen vid VM 1970 som sågs av 82 procent av de svenska tittarna. 1971 blev Björklund den första sportjournalist som tilldelades Stora journalistpriset.[6]
Göteborg
1961 gjorde Björklund sitt första egna TV-program när han var programledare för underhållningsprogrammet "En kväll på Tivoli".[7] På hösten 1962 studerade Björklund statskunskap vid Stockholms högskola och flyttade sedan till New York där han gick en radioutbildning vid New York University. Vid hemkomsten var Björklund intresserad av att syssla med TV men uppger i sin självbiografi att Lennart Hyland stoppade alla förslag eftersom han ansåg att Björklund skulle arbeta på sportradion. [8] Björklund lämnade 1965 Stockholm och flyttade istället till Göteborg där han blev nyhetsreporter för Sveriges Radio/TV. Björklund skapade en sportredaktion i Göteborg och under sina år i Göteborg rekryterade Björklund journalister som Arne Hegerfors, Bosse Gentzel, Fredrik Belfrage, Christer Ulfbåge och Ingvar Oldsberg.[9]
Inför starten av TV2 föreslog Björklund att man skulle sända engelska ligamatcher och i Göteborg började man därför sända Tipsextra på lördagar, ett program som under Björklunds tid lockade 33-35 procent av tittarna. Björklund kom också att arbeta som programledare i program som Sveriges magasin och Kvällsöppet.[10]
Tipstjänst
1979 lämnade Björklund Göteborg och flyttade till Täby utanför Stockholm för att bli marknadsdirektör för Tipstjänst i Sundbyberg. Hans första uppgift blev att hösten 1980 lansera Lotto vilket blev en stor framgång för Tipstjänst. Björklund lyckades också så småningom få lottodragningen sänd i TV men starten i programmet Zick Zack hade kunnat blivit bättre. Boll 29 spottade Dracula ut när ingen såg och skapade stort rabalder och förvirring. Lottdragningen försvann sedan i flera år ur rutan och återkom först i slutet av 90-talet. Under Björklunds tid som marknadsdirektör lanserades också Måltipset och Joker.[11]
Parallellt med sitt jobb vid Tipstjänst fortsatte Björklund att ha olika engagemang vid radio och TV, exempelvis som programledare för frågesportprogrammet Supersvararna. När TV 3 inledde sina sändningar 1987 följde han med dit och kommenterade många VM i ishockey fram till 1994 då han slutade eftersom Tipstjänst blivit huvudsponsor för Svenska ishockeyförbundet. Björklund refererade Vasaloppet i 30 år tills Sveriges Radio meddelade att företaget inte längre var intresserat av att låta honom fortsätta. Björklund lämnade Tipstjänst vid årsskiftet 1997-1998, bland annat därför att han var missnöjd med att Tipstjänst slogs samman med Penninglotteriet och flyttade till Visby.[12]
Övriga uppdrag
Björklund blev 1960 ordinarie spelare i fotbollslaget "TV-laget". TV-laget bestod av olika kändisar som ställde upp och spelade fotboll mot något lokalt lag i olika orter runt Sverige. Laget skapades av journalisten Bengt Bedrup och den sista matchen spelades 2001 i Särö när Bedrup var svårt märkt av sin sjukdom. Laget kom att under sina 550 matcher spela in 25 miljoner kronor till välgörenhet.[13]
Björklund är sedan början av 1990-talet stadsbud nummer 15 i Sällskapet Stadsbudskåren.[14]
Lars-Gunnar var också i många år speaker under SM-finalen i bandy först på Söderstadion och därefter på Studenternas men har under de senaste åren också dragit sig tillbaka från det uppdraget.
Externa länkar
Källor
Tryckta källor
- Lars-Gunnar Björklund: Minnesluckor. Livsstycken och klacksparkar, Kulturhistoriska bokförlaget, Stockholm 2006. ISBN 91-975749-1-0.
Fotnoter
- ↑ Björklund (2000), s. 14-56
- ↑ Björklund (2000), s. 62-72
- ↑ Björklund (2006), s. 73-91
- ↑ Björklund (2000), s. 123-139
- ↑ Björklund (2000), s. 147-148, s. 154
- ↑ Björklund (2000), s. 178-185
- ↑ Björklund (2000), s. 174
- ↑ Björklund (2000), s. 94-100
- ↑ Björklund (2000), s. 194-203
- ↑ Björklund (2000), s. 205-214
- ↑ Björklund (2000), s. 278-301
- ↑ Björklund (2000), s. 309-310
- ↑ Björklund (2000), s. 220-221
- ↑ Björklund (2000), s. 287
