Från Rilpedia

Den här artikeln behöver språkvård. Hjälp till genom att förbättra texten. Se Rilpedia:Korrekturläsning för mer information, och Kategori:Rilpedia:Språkvård för fler artiklar i behov av språkvård.

Artikeln eller avsnittet innehåller ifrågasatta faktauppgifter. Se diskussionssidan, eller historiken, för mer information. Rätta gärna felaktigheter.

Kurder
Antal totalt
22[1]–25 miljoner
Antal per land
Turkiet:    11[1] till 19 miljoner Iran:    5,5[1] till 13 miljoner Irak:    4,1[1] till 10 miljoner Syrien:    1[1] till 3 miljoner Armenien:    0,5 miljoner[1] Libanon:    60000[1] Västeuropa:    0,6 miljoner[1]
Språk
Kurdiska
Religion
islam, yazdanism, judendom, kristendom, alevism
Besläktade folkgrupper
gilakier, mazandaranier, lurer, perser

Kurder är en folkgrupp som huvudsakligen lever i delar av Iran, Irak, Syrien och Turkiet och detta område kallas ofta Kurdistan. Kurdiska minoriteter finns också i Libanon, Armenien, Azerbajdzjan och under senare årtionden i några europeiska länder och USA. De talar kurdiska, som är ett indoeuropeiskt språk i den iranska språkgruppen. Gruppens ursprung och dess relationer till historiska stater och namn är komplex och omdiskuterad.

Innehåll 1 Språk 1.1 Litteratur 2 Religion 3 Historia 4 Kurder i olika länder 4.1 Turkiet 4.2 Irak 4.3 Iran 4.4 Syrien 4.5 Kaukasien 4.5.1 Armenien 4.6 Europa 4.6.1 Sverige 4.6.2 Tyskland 5 Referenser

Språk

Huvudartikel: kurdiska

Kurdernas historia är väldigt svårdefinierad. Den äldsta källan är sumererna, som kring 3000 f.Kr. nämnde ett land i norr som "landet av karda". Den grekiska historikern Xenofon skrev om kurderna ungefär 400 f.Kr. Platsen där de bodde kallades för antingen Carduchi, Cardyene eller Cordyene, och han berättade om att det bodde ett folk där som kallades för Kardukhi, som var ett ett krigiskt och skyddande folk som vanligtvis bor i bergområden.

Många olika kurdiska klaner har nämnts i den äldre historien, till exempel Mittani. Dagens kurdiska klan vid samma namn heter Metînî och befinner sig på ungefär samma geografiska område. Likaväl med "Subaru" som sumererna skrev om, Zubarî-klanen i södra Kurdistan vid Hewlêr/arbil, också den på samma område som sina "föregångare". Dessa är inte kurdernas olika förfäder, utan endast en förfader vars namn uttalats olika beroende på andra folk och även att vissa folkgrupper nämnt klannamn.

Än idag kallar araberna kurderna för "akrad" (plural), turkarna säger "kürt" och perserna säger "goord/koord".

Kurderna talar främst olika kurdiska dialekter som tillhör den indoeuropeiska språkstammen. Till huvuddialekterna hör kurmanci (med underdialekterna bahdini, eller nord-kurmancî, och sorani, eller syd-kurmancî) och pahlawani (med underdialekterna dimilî, eller zazakî, hewrami och sorani). Många kurder talar även turkiska, persiska eller arabiska som andraspråk beroende på vilken stat de lever i.

Kurderna använder två olika alfabet. I Syrien och Turkiet skriver man med latinska bokstäver, men i Iran och Irak används en variant av arabisk skrift. Kurderna i före detta Sovjetunionen skriver med kyrilliska bokstäver. Ett nyutvecklat alfabet, yekgirtî - yekgirtû, finns också, anpassat för alla de kurdiska dialekterna.

Litteratur

Kurderna har först i modern tid en litteratur på modersmålet. De egna litterära verken är få, men det finns undantag. Ehmedê Xanîs "Mem û Zîn" och Sharaf al-Din Bitlisis "Sharafnama" gått till historien som några av världens litterära mästerverk.

Den muntliga traditionen och berättarkonsten är viktig. Ofta berättas episka berättelser om legender, strider, hjältedåd och kärlek, ofta i form av sång av en bard (dengbêj).

Religion

De flesta kurder bekänner sig till den sunnitiska grenen av islam. Betydande minoritetsgrupper bland dem bekänner sig dock till shiitisk islam. Före islams ankomst var de flesta kurderna zoroastrier, med det fanns också kristna minoriteter.^[2]

De flesta kurder är sekualiserade från islam och ofta firas endast större högtider såsom ramadan. Kurder har som sagt ett eget nyår kallad newroz och detta är något som tvärtemot islams högtider firas över hela Kurdistan oavsett religion.

Historia

Huvudartikel: Kurdernas historia

• 800-talet - Kurderna börjar konvertera till islam från yezidism.^{[källa behövs]}
• 1000-talet - Ayyubi dynastin grundas av Saladin
• 1896 - Kurdiskt kavalleri^{[Ifrågasatt uppgift][källa behövs]} tar del i en turkisk massaker på armenier i staden Van.^{[källa behövs]} För att förstå dessa gränsstrider måste man gå långt bakåt i tiden.^{[källa behövs]}
• 1915 - En del av kurderna deltog i Osmanska rikets folkmord^{[Ifrågasatt uppgift][källa behövs]} på armenier, assyrier/syrianer och greker mot löfte om att få behålla hälften av vad de rövat.^[3]
• 1921 - Den nya staten Iraks territorium överlappar Kurdistans.
• 1923 - Det nya Turkiets territorium överlappar Kurdistans.
• 1925 - Första kurdiska upproret i Turkiet
• 1946 - Efter de allierades ockupation av Iran under andra världskriget uppstår en kurdisk stat, Mahabadrepubliken, på sovjetockuperat område i Iran och Azerbajdzjan. När Sovjetunionen drar sig tillbaka krossas republiken av Irans regering.^{[källa behövs]}
• 1958 - Iraks konstitution erkänner två folkgrupper - araber och kurder.
• 1979 - Islamiska revolutionen i Iran. Kurderna misslyckas med att uppnå självstyrelse. PKK bildas.
• 1984 - PKK börjar utföra väpnade attacker i Turkiet och andra länder. Turkiet slår tillbaka med militärjunta.^{[källa behövs]} Alla politiskt aktiva tvingas fly landet eller fängslas/dödas.^{[källa behövs]}
• 1988 - Gasattacken i Halabja. Iraks krigsmakt använder stridsgas mot civila kurder och dödar flera tusen.^[4]
• 1991 - Gulfkriget. Ett kurdiskt uppror uppmuntrat av USA slås ner, och en halv miljoner kurder drivs på flykt från Irak.^{[källa behövs]}
• 1991 - Turkiet upphäver förbudet mot minoritetsspråk.^{[källa behövs]}
• 1994 - Leyla Zana, ledamot i Turkiets parlament, talar på kurdiska i parlamentet och förespråkar kurdiskt självstyre. I samband med detta döms hon till 10 års fängelse.^{[källa behövs]}
• 1999 - Abdullah Öcalan arresteras på Greklands ambassad i Nairobi.
• PKK byter namn till KADEK.^{[källa behövs]}
• 2003 - USA och dess allierade invaderar Irak.
• 2005 - 12 mars, bryter ett kurdiskt uppror ut. Upprorets slås ned med järnhand.^{[källa behövs]} Regimen i Syrien delar ut vapen till arabiska grupper^{[källa behövs]} som också slåss mot civila kurder.^{[källa behövs]} Systematiska övergrepp sker,^{[källa behövs]} arabiska milismän i samarbete med syrisk militär^{[källa behövs]} rånar kurdiska hus och butiker som en slags kollektiv bestraffning.^{[källa behövs]}
• 2005 - De kurdiska partierna PUK och PDK väljer att slå sig samman och bildar regering tillsammans.^{[källa behövs]} Folket röstar fram Masoud Barzani som Kurdistans förste president.^{[källa behövs]}
• 2006 Irakiska Kurdistan (norra Irak, södra Kurdistan) har sedan flera år totalt självstyre^{[källa behövs]} och ses som Iraks säkraste område.^{[källa behövs]} Nya byggnader är ständigt under konstruktion.^{[källa behövs]}

Kurder i olika länder

Turkiet

I Turkiet bor enligt kurdisk uppfattning 20 miljoner kurder, 11 miljoner enligt en oberoende uppskattning från 1991.^[1] Dessa utgör hälften av alla kurder och 18-25 % av Turkiets befolkning. Dock är denna siffra mycket större om man räknar in individer som är halvkurder. Kanske runt 50 % av Turkiets befolkning.^{[källa behövs]} Efter den turkiska revolutionen antog Turkiet en författning som förnekade att det fanns andra inhemska folkgrupper än turkar. Myndigheterna använde inte begreppet "kurder" officiellt förrän på 1990-talet, de talade i stället om "bergsturkar" för att nedvärdera och göra kurden osynlig. Turkiet har också haft förbud mot det kurdiska språket.

När den väpnade delen av partiet PKK 1984 började med att kämpa mot statsmakten proklamerade den turkiska regeringen undantagstillstånd för landets sydöstra delar. Kriget pågick fram till 1999 och vilade efter att PKKs ledare Abdullah Öcalan blivit fängslad. År 2004 började kurdiska aktivister på nytt med militära aktioner. Under hela kriget dödades mer än 35 000 människor, därav mest medlemmar av den kurdiska civilbefolkningen. På grund av Turkiets strävan för att bli medlem i EU förbättrades rättigheterna för landets minoriteter. Hur denna process kommer att påverka kurderna är ännu inte klart.

Kurder är aktiva inom alla områden både i Turkiet och i norra Kurdistan, ca 30% av ledamöterna i parlamentet och samma proportion gäller även för topparna inom näringslivet, även tre av landets tidigare presidenter har varit av Kurdiskt ursprung^[5]

Irak

Mellan 1970 och 1974 hade kurderna i norra Irak ett begränsat självstyre. Efter Kuwaitkriget 1991 proklamerade Förenta nationerna en skyddszon norr om den 36:e breddgraden. Vid det senaste Irakkriget 2003 kämpade kurdiska militära enheter tillsammans med USA och Alliansen. Efter kriget ökade det kurdiska politiska inflytandet i norra Irak och i hela landet.

Vid parlamentsvalet 2005 fick Kurdistans demokratiska patriotiska allians 75 platser och partiets ledare, Jalal Talabani, blev Iraks president.

Iran

Skillnaden mellan kurderna i Iran jämfört med situationen i Turkiet och Irak har två förklaringar. Kurderna har gemensamma historiska rötter med perserna och det kurdiska språket är närbesläktat med persiska. Toleransen mot etniska minoriteter har också varit lägre i de unga staterna Turkiet och Irak jämfört med Iran som har en historia på tusentals år.

I de områden i nordvästra Iran som bebos av kurder ligger kurdernas urhem, de östra delarna av Zagrosbergen. Safaviddynastin styrde över dessa områden från 1502 till 1736. De återkommande krigen mellan Persien och Ryssland gjorde att nationalistiska tankegångar kunde få fäste bland kurderna men också att Teheran tog ett fastare grepp över området genom att söndra och härska. De kurdiska ledarna kämpade sinsemellan om makten. En av dessa var Ismail Aqa (även känd som Simko) som tog makten efter första världskriget. Efter Reza Pahlavis militärkupp 1921 tog Teheran kontroll över området. Shahen förbjöd att kurdiska språket användes officiellt och även andra uttryck för kurdisk nationalism. Den 25 augusti 1941 ockuperades Iran av Sovjetunionen och Storbritannien. På våren 1943 utbröt uppror i norra Iran, ockuperat av Sovjetunionen. Den 16 augusti samma år bildades Komala-i-Zhian-i-Kurd, den Kurdiska ungdomskommittén, i staden Mahabad. Komala stod både för en kurdisk nationalism och reformer. Komala ombildades till ett politiskt parti, Kurdiska demokratiska partiet i Iran, KDPI, med Qazi Muhammed, som ledare. Med militärt stöd från kurdisk gerilla som flytt Irak utropades den 15 december 1945 Republiken Mahabad med Muhammed som president.

Den kurdiska republiken hade skapats med Sovjetunionens tysta medgivande. Sovjet bytte dock taktik: från att stödja pro-sovjetiska småstater valde man att istället stödja prosovjetiska grupper i Iran. I december 1946 anföll Iran snabbt den oberoende republiken Azerbajdzjan och en vecka senare landsförrädarna i Mahabad. Den 31 mars 1947 hängdes Muhammed på samma torg där han utropat republikens självständighet.

Därefter höll sig kurderna lugna fram till 1951 när shahen utmanades av vänsterpolitikern Mohammad Mosaddeq. KDPI krävde kurdisk autonomi inom ramen för en konfederation. Efter att Mossadeq störtades 1953 förbjöds alla kurdiska organisationer, inklusive KDPI.

Iran skakades av uppror under 1970-talet. Kurderna hade inget till övers för shahen och stödde upproret även om de flesta kurder är sunni medan andra iranska minoriteter är shia. Förväntningarna var höga men ayatollah Khomeini gjorde snart klart att kurdisk autonomi var helt oacceptabel - både för att detta stred mot umma, den islamiska trosgemenskapen. På våren 1979 utbröt strider mellan kurder och den iranska militären.

När kriget mellan Iran och Irak bröt ut i september 1980 inkallades kurder på båda sidor i striderna. På grund av den militära uppladdningen kunde Teheran 1982 inleda en offensiv mot kurdiska landsförrädare som ställdes till svars. Politiska partier är inte tillåtna i Iran men den iranska konstitutionen ger etniska minoritet kulturell autonomi. Till skillnad från de kurdiska partierna i Turkiet och Irak är den kurdiska rörelsen i Iran inte separatistisk pga historiska skäl.

Syrien

Kurder utgör 2-5 % av befolkningen i Syrien. De flesta lever i Al-Hasakeh provinsen i sydöstra Syrien men det bor även kurder i Aleppo, Damaskus och andra större städer. Efter folkmorden i Turkiet under 1900-talet flydde en stor del assyrier/syrianer till Syrien. Medan syrianerna lyckades med integreringen i det arabiska landet så försökte kurderna ta över Al-Hasakeh provinsen och separera det från Syrien. Detta ledde till att regeringen 1962 drog in medborgarskapet för de 20% av den kurdiska befolkningen som sades komma från Turkiet. De och deras ättlingar är än idag statslösa. För att förminska det kurdiska hotet mot den kristna befolkningen i området lät staten 1973 flytta in arabiska beduiner till Al-Hasakeh och för att balansera området.

Kaukasien

Kurderna kom till Kaukasien redan på 900-talet och deras antal ökade under århundradenas gång, och i början av 1800-talet bad de om tillstånd att få slå sig ner i Ryssland. I Ryssland grundades 1917 skolor för kurderna och 1925 öppnade mer än femtio skolor för kurder i Armenien och Azerbajdjan.

En folkräkningen från året 1989 visade att 80% av kurderna räknade det kurdiska språket som sitt modersmål och både latinska och kyrilliska bokstäver används i kurdiskt skriftspråk.

Numera har evangeliska församlingar grundats bland kurder i Armenien och Georgien och många kurder i Armenien firar gudstjänst tillsammans med armeniska evangeliskt kristna.

Armenien

Det finns många kurder även i Armenien, 50 000 enligt en uppskattning från 1991.^[1] Utöver kurdiska talar många även armeniska såsom kurder i Irak även talar arabiska.

Europa

Kurdiska institutet i Paris bedriver forskning om kurderna och deras kultur. Kurder är sedan 1980-talet en stor invandrargrupp i främst Tyskland. Det är framför allt kurder med ursprung i Turkiet som bor i Europa, på senare tid har det blivit fler kurder från norra Irak och Iran.

Sverige

Se kurder i Sverige

Tyskland

Se kurder i Tyskland

Referenser

1. ↑ ^{1,0 1,1 1,2 1,3 1,4 1,5 1,6 1,7 1,8 1,9} Nationalencyklopedin uppger denna siffra som en oberoende uppskattning gjord 1991, Ne.se, "Kurder", läst 17 september 2008
2. ↑ Religionslexikonet. Stockholm 1996, s. 291
3. ↑ Forskning & Framsteg nr 7 2004
4. ↑ http://news.bbc.co.uk/2/shared/spl/hi/middle_east/02/iraq_events/html/chemical_warfare.stm
5. ↑ Ingemar Karlsson - Europa och Turken s.138

Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (maj 2009)