PKK

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif


Kurdistans arbetarparti
Partiya Karkerên Kurdistan, (PKK)
PKK:s flagga sedan 2005.
PKK:s flagga sedan 2005.
Operativa 1978-present
Leds av Den nuvarande officiella ledare är Murat Karayilan. Abdullah Öcalan (även kallad "Apo") var en av grundarna och fortfarande leder partiet från sin fängelsecell, genom sin advokat.[1][2][3]
Mål Skapandet av en oberoende socialistisk stat i Kurdistan i delar av nuvarande Turkiet, Iran, Irak och Syrien. Kulturella och politiska rättigheter för den kurdiska befolkningen i Turkiet[4]
Aktiv region (er) Turkiet, Irak, Iran och Syrien
Ideologi Kurdisk nationalism, Marxism-leninism
Viktiga åtgärder Attentat, Bombdåd, Illegal narkotikahandel, Utpressning, Människohandel, Kidnappning, Sabotage, Självmordsbombning[5]
Status terroristorganisation [6] [7] [8][källa behövs]
Storlek 6000

Partiya Karkerên Kurdistan (PKK) är en kurdisk väpnad organisation som har som mål att få den turkiska staten att erkänna kurdernas kulturella och politiska rättigheter och att garantera detta genom att fastställa det faktum att kurderna är ett eget folk i den turkiska grundlagen. PKK har idag blivit stämplat som en terrororganisation av framförallt Turkiet,och USA men inte av EU (vilket avgjordes i europadomstolen 3 april 2008). Detta på grund av av deras icke-demokratiska metoder, då de använder hot och våld för att nå sina mål. De metoder som används är främst att hämnas på den turkiska militären och det kan förekomma bombdåd[9] och mord, riktade mot myndighetspersoner. Organisationen finansierar sin verksamhet genom förmögna kurder runtom i Europa och Mellanöstern. PKK finansierar även sin verksamhet till största del genom heroinsmuggling. 1998 låg PKK bakom 40 % av heroinet som kommit till Europa. De får även in pengar genom människosmuggling, vapensmuggling både in och ut från Turkiet samt kidnappningar och utpressning av turkar som har god ekonomi.[källa behövs]


Historia: Området Kurdistan har varit bebott av kurder i flera hundra år, men kurderna har aldrig i modern tid haft ett eget land. Istället tvingas kurderna bo under andra länders styre. Kurderna har utgjort en minoritet i länderna de bott i vilket har lett till hundratals år av förtryck och diskriminering. Som tidigare nämnt har det i alla tider bildats kurdiska grupper som strävar efter ett eget land och frigöra sig från bland annat Turkiet.

PKK grundades i slutet av sjuttiotalet av Abdullah Öcalan. I slutet av 1970-talet då PKK precis var nystartat låg mest fokus på kurdernas rättigheter och drömmen om ett eget kurdisk land. Men senare riktade PKK sin frustration på den turkiska staten då dem var en av orsaken till att kurderna var förtryckta och inte hade ett eget land. PKK förespråkade en revolution framförallt för att hjälpa de lägsta i klass samhället. PKK:s ideologi har aldrig riktigt kunnat definieras av världssamfundet, vilket är också det speciella med PKK. PKK:s ideologi går inte att förklara genom hänvisningar till marxism eller någon förmodad leninism. PKK är en antisystematisk rörelse vars segerrika motstånd och gerillaupprustning ständigt måste förklaras, genom att återkomma till den ideologiska tonvikten inom organisationen, framförallt i nydaningarna åren 1973-79, då Öcalan skrev det första utkastet till partiets manifest. Utan att kunna referera till detta och många andra skrifter av PKK, blir det oerhört svårt att förstå sig på denna rörelse och den kurdiska frågan. PPK har haft en klassisk socialistisk vision (realsocialism) att ge det kurdiska folkets rättigheter via att upprätta en oberoende kurdisk stat, men har sedan 90-talet bytt visioner i samband med Kongra Gels 5:e kongress, där man genom förklaringen av en övergång till en ny epok under samma krav för kurdiska folkets grundläggande MR inlett detta med en bred systemkritik av nationalstaten. Allt detta omtalades i Öcalans bok "Från sumeriska prästständerna till demokratiska Folkrepubliker", år 2001, vilket kan ses som PKK:s andra manifest.[10] PKK:s väpnade aktioner har främst inriktat sig på militära mål, exempelvis viktiga oljeledningar eller depåer tillhörande turkiska militären och därutöver har de fört klassisk gerillakrigsföring. De första fem åren som PKK var en organisation använde det sig inte av terrorhandlingar och var därför inte heller stämplat som någon terroristgrupp. Men deras tidigare ”frediga” metoder gav inget resultat och därför började PKK använda sig av våld. 1984 startade PKK ett gerillakrig mot Turkiet där de framförde sitt mål, det väpnade krig tog i stort sett slut i samband med att Abdullah Öcalan tillfångatogs i Nairobi och fängslades 1999. Men fem år senare, 2004 inträffade olika händelser från PKKs och Turkiets sida som ledde till att det blev det ett nytt krig. Utöver dessa krig sker det ständigt attacker från PKK det är därför svårt att definiera när det verkligen är ett krig som föreligger. Enligt BBC har 45 000 människor dödats i samband med attentat från PKK[källa behövs].

PKK använder sig idag framföralt av våld för att göra sin röst hörd få uppmärksamhet och att deras mål ska bli tydigt. De utför ofta bombdåd och hot om bomber mot olika turkiska militärbaser. PKK har mest fokus på den turkiska militären och angriper ofta viktiga oljeledningar som tillhör Turkiet. PKK använder sig av metoder som att placera sprängladdningar på offentliga platser, år 2007 hade PKK placerat ut en spräng laddning i ett affärsvaruhus i Ankara där 10 civila personer dog och över hundra skadades. Samma år placerades det ut sprängladdningar på turkiska turisttäta orter vid medelhavet och i Istanbul. Då PKK inte angriper turkiska militären, placeras det vanligen ut sprängladdningar i soptunnor på caféer, torg, bussar och andra allmänna platser runt om i Turkiet. Detta ger ofta betydligt mer uppmärksamhet eftersom att civilbefolkningen drabbas och en otrolig rädsla växer fram bland befolkningen. PKK har av Turkiet, EU och USA stämplats som terroristorganisation, och är förbjuden i Turkiet, men däremot har bl.a. inte Norge och FN stämplat PKK som en terroristorganisation. I ett utlåtande från en domstolen i Europa fastslog man att PKK blivit orättvist behandlad då den aldrig fick en chans att försvara sig när representanter för de europeiska länderna skrev under en lista över terroristorganisationer samordnad i all hast av USA efter 11 september-händelserna. Idag ifrågasätts denna listas legitimitet från många håll. [11]

PKK hade på 1990-talet starkt stöd från vänsterpartier i Europa, framföralt Italien, Grekland och Frankrike. Det medförde då att med stöd från dessa länders vänsterpartier kunde PKK sätta större press på Turkiet. Under den tiden drev PKK även in mycket pengar ifrån kurder som emigrerat till dessa länder. Det mesta stödet PKK har idag är från kurderna själva. FNs roll i konflikten är väldigt tillbakadragen, det stödjer inte PKK, inte heller att kurderna ska få ett eget land. Istället arbetar FN mer för kurdernas rättigheter i Turkiet och försöker se till så att kurderna får en bättre tillvaro.


Sedan 1999 (året då Öcalan tillfångatogs i Kenya av turkiska säkerhetspolisen MIT i samarbete med Mossad och CIA) har PKK frånträtt sydöstra Turkiet och retirerat till sin huvudbas i Qandil, en bergskedja precis vid gränsen till norra Irak. I augusti 2006 inledde man sin femte ensidiga vapenvila på begäran av Öcalan i syfte att fullfölja en fredlig linje och skapa en demokratisk lösning på den kurdiska frågan (se Öcalans manifestation för en demokratisk lösning på den kurdiska frågan 1999 och "Tredje dimensionen" 2003). Turkiet hävdade däremot att PKK försökte återhämta sig under vinterhalvåret för nya attacker under våren och sommaren. Under senare tid har Turkiet utfört flera attacker mot PKK-medlemmar i bergen.

I norra Irak har de sydkurdiska partierna tilldelats områden i den irakiska federationen för att bilda en autonom stat, men fortfarande är suveräniteten starkt begränsad. För tillfället råder det tvister med irakiska parlamentet, specifikt angående federationen och den nya Baker-rapporten, där den amerikanska militären beskriver situationen som sådan att det varken finns någon kurdisk befolkning eller något problem.

I södra Kurdistan har man bildat ett nytt kurdisk parti, PCDK, som följer samma tankelinjer och filosofi som Abdullah Öcalans PKK och även i sydvästra Kurdistan (Syrien) har man bildat ett liknande parti. I östra Kurdistan har man inrättat en egen kurdisk gerilla (PJAK).

Cemil Bayik är en av PKKs grundare som var Abdullah Öcalans efterträdare.

Innehåll

Mord på avhoppade PKK-medlemmar i Sverige

Den 20 juni 1984 klockan 16.15 sköts en avhoppad PKK-medlem ihjäl på Stora torget i centrala Uppsala inför ett 100-tal vittnen i något som uppfattades som en avrättning. Ett vittne följde efter mördaren och denne kunde snart gripas. Offret var en 26-årig kurd (från Turkiet) som hoppat av från PKK och hade varit gömd två år i Sverige. Förövaren var en agent utsänd av PKK som både i polisförhör och vid rättegången erkände dådet och menade att det var det kurdiska folkets uppdrag att avrätta avhopparen och var nöjd med att uppdraget hade utförts. Mördaren dömdes till livstids fängelse och därefter utvisning.

Det visade sig dock att personen som mördats i Uppsala troligen var fel person. Den avhoppare som PKK ville åt fick polisskydd och höll sig gömd, men valde att i november 1985 framträda på Medborgarplatsen i Stockholm. Han mördades då av en annan agent.

PKK och mordet på Olof Palme

I båda morden på avhoppade PKK-medlemmar ansågs mördarna ha haft hjälp av medhjälpare, men man kunde inte binda dessa till dådet. Regeringen Olof Palme tog då beslut om att utvisa flera kurder, men då det inte gick att skicka tillbaka dem till Turkiet med tanke på vad som kunde hända med dem där, fick de istället kommunarrest. Detta väckte starka känslor hos kurderna i Sverige och när sedan Palme mördades ganska snart därefter, kom PKK att misstänkas för inblandning i mordet. Det så kallade PKK-spåret ledde aldrig till några långvariga frihetsberövanden.

Referenser

  1. Tahiri, Hussein. The Structure of Kurdish Society and the Struggle for a Kurdish State. Costa Mesa, California: Mazda Publications 2007. pp 232 ff
  2. Bila, Fikret (2007-11-07). ”Kenan Evren: 'Kürtçeye ağır yasak koyduk ama hataydı'” (på Turkish). Milliyet. http://www.milliyet.com.tr/2007/11/07/siyaset/siy01.html. Läst 2008-07-30. ”Şimdi İmralı'dan PKK'yı yönetiyor. Cezaevinden avukatları kanalıyla.” 
  3. Ocalan: Which way now?”. BBC News. 2000-11-21. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/535312.stm. Läst 2007-09-01. 
  4. Howard, Michael (2005-05-13). ”Radical firebrand who led bloody nationalist war”. Guardian. http://www.guardian.co.uk/international/story/0,3604,1482808,00.html. Läst 2008-08-01. 
  5. PKK 'behind' Turkey resort bomb”. BBC News. 2005-07-17. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/4690181.stm. Läst 2008-06-29. 
  6. http://www.america.gov/st/texttrans-english/2008/April/20080410111249xjsnommis0.111355.html
  7. http://www.tt.se/ttsprak/skrivregler/previewPage.aspx?chapter=12&page=14&xml=ttspraket.xml&template=ttspraket.inc
  8. http://en.wikipedia.org/wiki/Terrorism_Act_2000
  9. http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?artikel=2230147
  10. http://www.firatnews.com/
  11. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=835909

Källa för texter om mord i Sverige

Sten Alfvén och medarbetare (1996) Minnesanteckningar - med Uppsalapolisen från Stora torget till Salagatan / sammanställda av Sten Alfvén. ISBN 91-630-4403-X.

Personliga verktyg