Kungälvs kyrka

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Kungälvs kyrka

Kungälvs kyrka är en stadskyrka vid Stortorget (Gamla torget) i den sydöstra och äldre delen av Kungälv, nära Nordre älv och Bohus fästning. Den är församlingskyrka i Kungälvs församling.

Historik

Åren 1658-1662 hade man på den nuvarande kyrkans plats byggt en kyrka, som brändes av svenskarna den 12 augusti 1676. Arbetet med att uppföra en ny kyrka pågick mellan 1679 och 1688.

Ansvarig för bygget var arkitekten Christopher Bräck, då verksam i Västsverige men ursprungligen från Schweiz. Staden Kungälv hade med Kungl. Maj:ts hjälp lyckats få rikskollekt till bygget och de största posterna kom, enligt kyrkoräkenskaperna för 1682, från Elfsyssels och Norrvikens prosterier (de hörde då till Göteborgs respektive Karlstads stift), Göteborgs och Stockholms städer, Bergslagen, Karlstads, Linköpings, Skara, Västerås och Kalmar stift.

Tornet i väster med sin huv och spira blev färdigt på våren 1683. Dopfunten är gjord 1697 i Göteborg av bildhuggaren, mäster Nils Pärsson och skänkt till kyrkan av rådmännen David Amija och Sebastian Tham i Göteborg.

Predikstolen står nästan i mitten av kyrkan. Själva predikstolen med trappa, korg och ljudtak är av ek med inläggningar av päronträ. Den hade tidigare under 1600-talet stått i Gustavi Domkyrka i Göteborg men övertogs av den nya kyrkan i Kungälv, dit den kom 1682. Den är gjord i tysk-holländsk stil och tillverkad i början av 1600-talet. På korgen finns figurer som återger Världens Frälsare, de fyra evangelisterna samt Tron, Hoppet och Rättvisan. Över predikstolen svävar en änglafigur med språkband, skuren och levererad av Nils Pärsson i Göteborg 1698.

Altaruppställningens skulpturarbete är utfört under ledning av bildhuggaren Marcus Jaeger och målades därefter av Johan Hammer 1683. Altaruppsatsen har senare blivit renoverad flera gånger, senast 1952. Altaret består av gråsten som är träinklätt och gjordes 1878 i sin nuvarande form. På dess framsida finns ornament, med symbolerna: kors = tro, ankare = hopp och hjärta = kärlek samt druvor = vin och kärve = bröd (Nattvarden). Altarringen är gjord av furu och består av målade balustrer med överliggare. År 1699 stod den färdig, och Nils Pärsson hade då svarat för utformningen och Christian von Schönfeldt för målningen.

Den äldsta sakristian var samtida med kyrkan, men blev efterhand till- och ombyggd. År 1935 byggdes en helt ny, och 1975 utvidgades denna med ett litet andakts- och samtalsrum. Där inne finns ett bönealtare med ett stiliserat krucifix och ett antependium, Kristi fem sår, i violett och rött utfört 1975 av Ulla och Kurt Dejmo.

I dopfunten sitter ett enkelt dopfat av mässing, troligen skänkt år 1697. En dopskål av nysilver skänktes 1904 av Johanna Christensdotter.

Kyrkans äldsta bänkar gjordes 1681, men de nuvarande är huvudsakligen från 1935. Votivskeppet i taket är skänkt i slutet av 1600-talet av Tormo Clason, rådman i Kungälv. Det är bestyckat med 52 kanoner och bär i aktern engelska och i fören svenska, lilla riksvapnet.

Kyrkans orgel är den tredje i ordningen, nybyggd år 1970 hos Olof Hammarbergs orgelbyggarverkstad i Göteborg. Den har 25 stämmor, 2 manualer och pedal. Orgelns fasad är utformad av Nils Olof Hammarberg i en renässans- och nationalromantisk stil.

Bland kyrkklockorna är den stora klockan yngst, gjuten i Ystad av M & O Ohlsson år 1935. Den minsta klockan blev omgjuten 1808 i Göteborg av Anders Öfverström, och metallen är ursprungligen från 1600-talet. Mellanklockan, även den ursprungligen från 1600-talet, har gjutits om två gånger, först 1704 av Petter Böök i Göteborg och sedan 1907 av Joh. A. Beckman & Co i Stockholm. Malmen från 1600-talet i de två mindre klockorna är från klockor, som tidigare hängt i kyrkan på Fästningsholmen, en kyrka som senare revs.

Externa länkar

Referenser

  • Kungälvs kyrkor genom tiderna, Sölve Gardell, Göteborg 1928
  • Kungälvs kyrkor, inlands södre härad, Bohuslän (i Sveriges Kyrkor nr 132), Karin Aasma, Stockholm 1969
  • Kungälvs kyrka 1679-1959, Leif H. Nilsson, Kungälvs församling, Kungälv 1979
Personliga verktyg