Koguryo
Från Rilpedia
Koguryo (高句麗) var 37 f.Kr.-668 ett kejsardöme i Manchuriet och Nordkorea. Landet var tillsammans med Baekje och Silla ett av Koreas tre kungariken. Det moderna namnet "Korea" härstammar från namnet Koguryo.
2004 sattes Koguryos gamla huvudstäder och gravområden i Nordkorea upp på UNESCO:s Världsarvslista.
Innehåll |
Historia
Enligt Samguk Sagi grundades Koguryo av kejsar Jumong år 37 f.Kr. i vad som idag är ett landområde på båda sidor av gränsen mellan Kina och Nordkorea. Landet växte fram när Kina var uppdelat. Den största utbredningen hade kejsardömet under kejsar Gwaggaeto den store och hans son, kejsar Jangsu. Under denna period regerade riket tre fjärdedelar av den koreanska halvön och större delen av Manchuriet. Riket försvann när Silla och Kina år 668 erövrade området. Den kinesiska Tangdynastin försökte tillsätta en militärregim i landet, men denna varade inte länge. Södra delen av Koguryeo intogs av Silla och resten ärvdes av Balhae
Balhae, som bildats år 698 hävdade sig vara arvtagare till Koguryo i deras diplomatiska förhandlingar med Japan. Taebong, ursprungligen kallad Hu-Goguryeo ("senare Koguryo"), hävdade sin rätt till Koguryo och det gjorde även Goryeo, vilket till och med hade fått sitt namn av Koguryo.
Kultur
Rester av slott, palats och ett antal uråldriga föremål har hittats i Nordkorea, bland annat en antik målning i ett gravkomplex. Några ruiner är ännu synliga i Manchuriet, exempelvis det i Onyeosan ("Fem möars topp") nära Ji'an på gränsen till nordöstra Kina, förmodad plats för landets första huvudstad. Några kulturella artefakter finns ännu kvar i den moderna koreanska kulturen, exempelvis Ondol, Koguryos unika golvuppvärmingssystem. En moderniserad version finns i varje modernt hus i Korea.
Språk
Språket i Koguryo är okänt förutom ett fåtal ord, vilka pekar mot att det var mycket likt språket i Silla, med influenser från de tungusiska språken. De flesta koreanska lingvister anser att Koguryospråket var närmare besläktat med de altaiska språken än något utav de två andra dominerande ländernas språk. Namnen för regeringsposter är ungefär desamma som de i Baekje och Silla. Kinesisk dokumentation pekar på att språken i Koguryo och Fuyu, Östra Okjeo och Go-Joseon var lika varandra, medan språket i Koguryo skilde sig signifikant från det i Mohe. Vissa likheter med äldre japanska finns också.
[1] Några ord med från Kogoryo finns i det gamla koreanska språket (900-talet till senare delen av 1300-talet), men de flesta är sedan länge ersatta av ord med ursprung i Silla. Några lingvister har föreslagit Fuyuspråken, ett samlingsnamn för språket i Fuyu, Goguryo, Baekjde samt gammal-japanska. Vissa förespråkare för den altaiska språkfamiljen klassificerar Koguryo som ett av språken i denna familj. Slående likheter mellan Baekje och Koguryo kan även hittas.
Modern politik
De flesta historiker har traditionellt sett Koguryo som en koreansk stat, ett av Koreas tre kungariken. Kineserna har visserligen traditionellt sett Koguryo som en främmande stat, men som ändå var en del av det kinacentrerade skattesystemet.
I överensstämmelse med ett bredare perspektiv på det moderna Kina som en multietnisk nation, utökade kineserna begreppet Kinas historia till att omfatta alla stater, som utvecklats principiellt inom Kinas nuvarande gränser. Den accepterade hållningen bland kinesiska statshistoriker blev därför att Koguryos historia var en del av Kinas historia, fram till dess att huvudstaden flyttades till Pyongyang på koreanska halvön. Den kinesiska hållningen på 1990-talet, vilken antyder att Koguryo var en regional kraft i Kina, är ett tolkningsförsök av kinesiska experter att beskriva historien i Koguryo som en del av Kinas historia. Några har tolkat denna kinesiska hållning till att förminska eller förneka Koreas hävdande av kungarikets legitimitet.
Kinesiska regeringen startade 2002 ett projekt på 20 miljarder yuan (ca 18 miljarder svenska kronor) för att ta itu med nordöstra Kina. Dess mål har varit att tolka och återställa viktiga Koguryoplatser i Kina. Detta följdes av protester från forskare i Sydkorea. 2004 hotade detta leda till en diplomatisk konflikt mellan länderna och ledde till växande anti-kinesiska stämningar i Sydkorea. Som det är nu överskuggas ämnet Koguryos historia en del av de politiska dispyterna, trots att ingen av de inblandade regeringarna tycks vilja att frågan skadar relationerna. Existensen av en ansenlig etnisk koreansk minoritet i Koguryos gamla landområde i Kina, frågan om politiskt inflytande över Nordkorea i händelse av regimens kollaps och nervositeten över Kinas snabbt växande militära kraft, ökar ytterligare spänningarna.
Koguryos ledare
Följande tabell visar namnen på Koguryos kungar i Korea följt av kinesiska tecken.
Legendariska kungalängden
| Postumt namn (Shi Hao 諡號) | Namn | Regeringsperiod |
| Kung Dongmyeong 동명성왕 東明聖王 Dōngmíng shèngwáng | 高朱蒙 Gāozhūméng, 鄒Zōu?, 象解 Xiàngjiě | (37 f.Kr.-19 f.Kr.) |
| Kung Yuri 유리왕 琉璃明王 Liúlí míngwáng | 類利 Lèilì, 孺留 Rúliú | (19 f.Kr.-18 e.Kr.) |
| Kung Daemusin 대무신왕 大武神王 Dàwǔ shénwáng, 大解朱留王 Dàjiězhūliúwáng | 無恤 Wúxù | (18-44) |
| Kung Minjung 민중왕 閔中王 Mǐnzhōng wáng | 解色朱 Jiěsèzhū | (44-48) |
| Kung Mobon 모본왕 慕本王 Mùběnwáng | 解憂 Jiěyóu, 解愛婁 Jiě’àilǚ | (48-53) |
Anmärkning: Dessa är namnet och datumen som ges i Samguk Sagi. I Wei shu-dynastins historia ges följande namn: 朱蒙 Zhūméng, 閭達 Lǘdá, 始閭諧 Shǐlǘxié, 如栗 Rúlí, och 莫來 Mòlái. Den legendariska ättelinjen fanns i flera varianter redan på 400-talet då kung Jangsu uppförde ett monument över sin far och Koguryo skapade kontakter med Norra Wei. Inskriptionerna på detta monument ger namnen: 鄒牟 Zōumóu, 儒留 Rúliú, och 大朱留 Dàzhūliú.
Stora kungalängden
| Postumt namn | Namn | Regeringsperiod |
| Kung Gukjo 태조대왕 國祖王 Guózǔ wáng, 大祖王 Dàzǔ wáng, 大祖大王 Dàzǔ dàwáng | 宮 Gōng, 於漱 Yúshù | 53-146 |
| Kung Chadae 차대왕 次大王 Cìdà wáng | 遂成 Suìchéng | 146-165 |
| Kung Sindae 신대왕 新大王 Xīndà wáng | 伯固 Bógù, 伯句 Bógōu | 165-179 |
Anmärkning: Den Stora kunglängden är med de följande två kungarna skrevs på basis av Kinesiska dokument som Hou Han shu (Senare Handynastins historia). Den innehåller motsägelser och är ojämn.
Wandu-Guonei-längden
| Postumt namn | Namn | Regeringsperiod |
| Kung Gogukcheon 고국천왕 故國川王 Gùguóchuān wáng, 國襄王Guóxiāng wáng | 男武 Nánwǔ, 伊夷謨 Yīyímó | 179-197 |
| Kung Sansang 산상왕 山上王 Shānshàng wáng | 廷優 Tíngyōu, 位宮 Wèigōng | 197-227 |
| Kung Dongcheon 동천왕 東川王 Dōngchuān wáng, 東襄王 Dōngxiāng wáng | 憂位居 Yōuwèijū, 郊彘 Jiāozhì | 227-248 |
| Kung Jungcheon 중천왕 中川王 Zhōngchuān wáng, 中襄王 Zhōngxiāng wáng | 然弗 Ránfú | 227-248 |
| Kung Seocheon 서천왕 西川王 Xīchuān wáng, 西襄王 Xīxiāng wáng | 藥盧 Yàolú, 若友 Ruòyóu | 248-270 |
| Kung Bongsang 봉상왕 烽上王 Fēngshàng wáng, 鴙葛王 Zhìgě wáng | 相夫 Xiāngfú, 插矢婁 Chāshǐlǚ | 292-300 |
| Kung Micheon 미천왕 美川王 Měichuān wáng, 好攘王 Hǎoràng wáng | 乙弗 Yǐfú, 憂拂 Yōufú | 300-331 |
| Kung Gogugwon 고국원왕 故國原王 Gùguóyuán wáng, 國岡上王 Guógāngshàng wáng | 斯由 Sīyóu, 劉 Liú | 331-371 |
| Kung Sosurim 소수림왕 小獸林王 Xiǎoshòulín wáng, 小解朱留王 Xiǎojiězhūliú wáng | 丘夫 Qiūfū | 371-384 |
| Kung Gogugyang 고국양왕 故國攘王 Gùguóràng wáng | 伊連 Yīlián, 於只支 Yúzhǐzhī | 384-391 |
| Kejsare Gwanggaeto den store av Kogoryo 광개토대왕 廣開土王 Guǎngkāitǔ wáng | 談德 Tándé, 安 Ān | 391-413 |
P'yŏngyanglängden
| Postumt name | Namn | Regeringsperiod |
| Kung Jangsu 장수왕 長壽王 Chángshòu wáng | 巨連 Jùlián, 高璉 Gāolián | 412-490 |
| Kung Munjamyeong 문자명왕 文咨明王Wénzīmíng wáng, 文咨王 Wénzī wáng, 明治好王 Míngzhìhǎo wáng | 羅雲 Luóyún, 高雲 Gāoyún | 491-519 |
| Kung Anjang 안장왕 安藏王 Ānzàng wáng | 興安 Xīng’ān, 高安 Gāo’ān | 519-531 |
| Kung Anwon 안원왕 安原王 Ānyuán wáng | 寶廷 Bǎotíng, 高廷 Gāotíng | 531-545 |
| Kung Yangwon 양원왕 陽原王 Yángyuán wáng, 陽崗上好王 Yánggāngshànghǎo wáng | 平成 Píngchéng | 545-559 |
| Kung Pyeongwon 평원왕 平原王 Píngyuán wáng, 平崗上好王 Pínggāngshànghǎo wáng, 平崗上王 Pínggāngshàng wáng, 狛鵠香岡上王 Pògéxiānggāngshàng wáng | 陽成 Yángchéng, 湯 Tāng, 高陽 Gāoyáng | 559-590 |
| Kung Yeongyang 영양왕 嬰陽王 Yīngyáng wáng, 平陽王 Píngyáng wáng | 高元 Gāoyuán, 大元 Dàyuán | 590-618 |
| Kung Yeongnyu 영류왕 營留王 Yíngliú wáng, 建武王 Jiànwǔ wáng | 高建武 Gāojiànwǔ, 成 Chéng, 高武 Gāowǔ | 618-642 |
| Kung Bojang 보장왕 寶藏王 Bǎozàng wáng | 高藏 Gāozàng, 寶藏 Bǎozàng | 642-668 |
Anmärkning: Det kungliga efternamnet Go/Gao 高 verkar ha antagits i början av 400-talet då kung Gwanggaeto noterades som en i kejsarfamiljen i Norra Yan av Gao Yun 高雲 (eller Murong Yun 慕容雲), Kejsare av Norra Yan. Enligt Jin shu, tog Gao Yun efternamet Gao från Gaoyang 高陽氏 (eller Zhuan Xu, en av San Huang Wu Di, men det är omdiskuterat. Senare historieböcker säger att Go fick sitt namn av landet Koguryo skrivet som Goguryeo.
