Knut Kjellberg
Från Rilpedia
Knut Erik Ossian Kjellberg, född 9 april 1867 i Göteborg, död 25 mars 1921 i Åre, svensk läkare, professor, nykterhetsman och liberal riksdagspolitiker. Son till grosshandlaren och politikern Carl Kjellberg.
Kjellberg avlade 1886 mogenhetsexamen i Göteborg, blev 1898 medicine licentiat i Stockholm och medicine doktor 1901. År 1900 blev han amanuens i Medicinalstyrelsen, kallades 1908 till ledamot av medicinalstyrelse- och fältläkarkommittéerna samt utgav fr.o.m. 1904 "Allmänna svenska läkaretidningen" (sedan 1907 tillsammans med Hjalmar Forssner). År 1911 utnämndes han till professor i anatomi vid Konstakademien. Han författade bl.a. Bidrag till käkledens utvecklingshistoria (1901).
Kjellberg började tidigt delta i folkbildningsarbetet och valdes 1903 valts till ordförande i Folkbildningsförbundet. År 1910 blev han verkställande ledamot i dess styrelse och togs livligt i anspråk vid kommittéarbetet rörande olika folkbildningsgrenar, omorganisationen av medicinalväsendet m.fl. frågor. År 1908 efterträdde han Anton Nyström som föreståndare för Stockholms arbetareinstitut och var en av landets mest uppskattade föreläsare. Ett urval av hans föredrag utgavs 1922 under titeln Själskultur. År 1913 valdes han till sekreterare i Sällskapet Idun och 1914 till ordförande i nykterhetsundervisningskommittén.
Han var riksdagsledamot för liberala samlingspartiet i andra kammaren åren 1906-1911 (för Stockholms stads valkrets) samt 1918-1920 (för Stockholms stads första valkrets). I riksdagen var han bland annat ordförande i andra kammarens tillfälliga utskott 1910. Han lämnade in riksdagsmotioner om bland annat nykterhetsfrågor samt ökad religionsfrihet, till exempel genom införande av borgerlig begravning samt konfessionslös undervisning i religionshistoria.
Källor
Litteratur
- Tvåkammarriksdagen 1867-1970, band 1 (Almqvist & Wiksell International 1988)
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
