Från Rilpedia

Johan Henric Kellgren, född 1 december 1751 i Floby i Skaraborgs län, död 20 april 1795, var en svensk lyriker, kritiker och tidningsman samt docent i latinsk vitterhet 1774.

Kellgren var son till prosten Jonas Kiellgren och Elisabeth von Wulff. Han studerade vid Åbo akademi. 1777 var han informator i Stockholm. Han utsågs till kunglig bibliotekarie 1780 och kunglig handsekreterare 1785. Han blev medlem i Utile Dulci 1777, grundade Stockholms-Posten 1778 och utsågs av Gustav III till ledamot av Svenska Akademien vid dess grundande 1786. I kraft av dessa utnämningar var Kellgren länge en kraft att räkna med vid hovet. Han dog ogift i lungsot.

Han blev Sveriges första teaterkritiker 1778 och kunglig teatercensor 1785 med Abraham Niclas Clewberg.

Bland Kellgrens dikter märks kärlekslyrik som "Den nya skapelsen", satirer, till exempel "Man äger ej snille för det man är galen" (1787), och "Dumboms lefverne" (1791), där Salig Dumbom är huvudperson. Han skrev också företalet till Bellmans Fredmans epistlar, trots den tidigare aversion mot denne som han givit uttryck åt i dikten "Mina löjen", (1777):

Anacreon, var är ditt lov, en annan rövat har din lyra

som kvick i fylleriets yra, förtjusa lärt Priapi hov

I "Ljusets fiender" argumenterar Kellgren för ett fasthållande av upplysningsidéerna, trots att "ell'n är lös på Söder", det vill säga att människor i och med franska revolutionen börjat missbruka dessa.

Han skrev tillsammans med Gustav III operan Gustav Vasa (1782). Kellgren utkämpade även Sveriges första stora litterära fejd med Thomas Thorild mellan åren 1782-1792.

Externa länkar

• Johan Henric Kellgren på Projekt Runeberg
• Svenska Akademiens utgåva av Kellgrens Skrifter: del I och II finns på Litteraturbanken

Referenser

• Gidlunds förlag, "Ny svensk teaterhistoria. Teater före 1800."

Företrädare: Förste ämbetsinnehavaren

Svenska Akademien, Stol nr 4 1786-1795

Efterträdare: Johan Stenhammar