Från Rilpedia

Utile dulci är namnet på ett ordenssällskap bildat 1766 till minne av Olof von Dalin för vitterhet och musik, verksamt 1766-1795. Namnet är latin och betyder "det nyttiga förenat med det angenäma" eller med modern svenska "nytta med nöje".

Sällskapet bildades av fem tjänstemän med den drivande kraften i Elis Schröderheim (1747-1795) som var kanslist och tidigt känd som en kvick umgängesman. Sällskapet hade vid mitten av 1780-talet omkring 540 ledamöter och stod även öppet för kvinnor. Några av de främsta medlemmarna var skalderna Anna Maria Lenngren och Johan Henric Kellgren. Gustav III (1746-1792) var ordens skyddsherre.

Utile dulci kallade sig både akademi ("academia apollinæa") och orden. Ett hemligt ceremoniväsen, som på den tiden var mycket omtyckt, och en vidlyftig uppsättning av ordensämbetsmän bidrog till att ge sällskapet dess speciella karaktär. Personer, som stod utanför sällskapet kallades "barbarer". Den invalde blev först "ämnessven" och kunde efter hand uppnå broder-, riddar- och commandeurgraderna. Sammankomster hölls en gång i veckan och var dels "allmänna" och dels "musikaliska", varade i fem timmar, varefter friare samkväm med supé och punschbålar vidtog. I sällskapet ingick en komplett orkester med några av Stockholms främsta musiker och en blandad sångkör. Ibland bjöd sällskapet på offentliga konserter. Orkestermedlemmarna lade grunden till Musikaliska akademien, instiftad 1771, som ledde till ett allvarligt avbräck i ordens musikaliska aktiviteter.

Under åren 1769-81 utgavs fyra samlingar Vitterhets Nöjen;

• Del I utkom 1769 och innehöll moraliska oden, naturbeskrivande dikter och satirer, allt i Gyllenborgs anda.
• Del II utkom 1770, med färgrikare dikter, huvudsakligen av Oxenstierna.
• Del III utkom 1772, där Adlerbeth uppträdde med framgång
• Del IV utkom 1781, med de förnämsta bidragen av Kellgren.

Utile dulci var också föregångare till Svenska Akademien, som vid sitt stiftande hade flera ledamöter därifrån, till exempel Johan Henric Kellgren, Carl Gustaf af Leopold, Oxenstierna, Adlerbeth, Rosenstein, Schröderheim och N. L. Sjöberg.

Efter akademiens tillkomst dog sällskapet ut, definitivt genom Schröderheims död 1795.

Utile dulci stod i vänskaplig förbindelse med de två samfunden Apollini sacra i Uppsala och Auroraförbundet i Åbo.

Referenser

Källor

• Nordisk familjebok, 1921.
• Nationalencyklopedin