Kata Dalström
Från Rilpedia
| Kata Dalström | |
|---|---|
 |
|
|
|
|
| Född | Anna Maria Katarina Carlberg 18 december 1858 Emtöholm, Kalmar län |
| Död | 11 december 1923 (64 år) |
| Yrke | Författare, politiker, folkbildare |
| Nationalitet |  svensk |
| Verksam | 1887–1922 |
| Ämnen | Religion, politik |
Anna Maria Katarina ”Kata” Dalström, född Carlberg 18 december 1858 i Emtöholm i Kalmar län, död 11 december 1923, var författare och en av den svenska arbetarrörelsens mest kända agitatorer.
Hon föddes som dotter till brukspatron Johan Oscar Carlberg och Maria Augusta Carlswärd. Modern led av svåra mentala problem, vilka oftast yttrades sig i svåra fall av migrän. Kata Carlberg var ofta upprorisk och fick många gånger husarrest på grund av sitt uppträdande. Hon hade sin mormor som stark förebild och stöd i livet. Hon placeras senare på internat i Örebro.
Med sin temperamentsfulla personlighet blev Dalström en populär gestalt på sina många agitationsresor runt om i Sverige. Hon var en hängiven folkbildare och som sådan utgav hon böcker, bland annat om nordisk och grekisk mytologi, vikingar och buddhism. Hon var även aktiv i nykterhetsrörelsen, och var mycket starkt för Norges rätt att frigöra sig från Sverige (vilken blev ett faktum i och med unionsupplösningen 1905). I frågan om kvinnlig rösträtt var hon återhållsam då frågan togs upp 1905, eftersom hon trodde att det kunde fördröja genom förandet av en allmän rösträtt för män.
Dalström var från början liberal, vilket redan det var anmärkningsvärt radikalt i hennes välbärgade högborgerliga familj. Hon anslöt sig 1893 till Sveriges socialdemokratiska arbetareparti och var medlem i dess verkställande utskott 1900–1905. I samband med partisplittringen (1917) gick hon ytterligare åt vänster och blev så småningom medlem av Sverges socialdemokratiska vänsterparti lett av Zeth Höglund. Dalström stödde bolsjevikerna och den ryska oktoberrevolutionen. År 1920 var hon de svenska kommunisternas delegat vid Tredje internationalens andra kongress.
I svenska kommunistiska kretsar var Kata Dalström kontroversiell på så sätt att hon inte var ateist. Hon var mycket religiöst engagerad och såg kristendomen som helt och hållet förenlig med socialismen. Detta kritiserades särskilt av Ture Nerman, som hade stöd från internationellt håll; Kominterns ledare Grigorij Zinovjev hade uttalat att en kommunistisk politiker måste vara ateist för att helt kunna förstå marxismen. Mot slutet av sitt liv blev Dalström teosof.
Hennes vän och partikamrat Fredrik Ström skrev en gedigen biografi om henne: Kata Dalströms liv, öden och äventyr i kampen mot herremakten. (1930). Kata Dalström var släkt med Bengt Dalström.
Bibliografi
- Nordiska gudasagor berättade för barn och ungdom (1887)
- Nordiska hjältesagor för ungdom (1889)
- Socialdemokrati och anarkism (1890)
- Grekiska guda- och hjältesagor, berättade för ungdom (1893)
- Vår fornnordiska gudasagor (1894)
- Luther och de lifegne (1898)
- Till arbetareklassens kvinnor! (1899)
- Nordiska gudasagor berättade för barn och ungdom
- Nordiska hjältesagor berättade för barn och ungdom (Första samlingen. Tredje upplagan. 1905)
- Ferdinand Lassalle (1905)
- Socialdemokrati och anarkism (1905)
- Skolan och prästväldet (1907)
- Kan en kristen vara socialdemokrat? (1907)
- Leo Tolstoy som kristen samhällsreformator (1908)
- Föredrag öfver partiprogrammet (1908)
- Tvänne krigsförklaringar (1908)
- Till arbetareklassens kvinnor! (1909)
- Vargaflockens moral : ett minne från storstrejken (1910)
- Socialistiska framtidskonturer (1912)
- Det kristna dogmsystemet och vår tid (1914)
- Blad ur de lagliga stöldernas historia (1914)
- Härjartåg kors och tvärs genom Sverige (1914)
- Robert Owen, utopisten och reformatorn (1917)
- Den röda ungdomens kulturkamp (1917)
- Arbetarklassens Ryssland (1918)
- De ryska bolsjevikerna och den sociala revolutionen (1918)
- Vad vill kommunismen? : ett ord till kvinnorna (1919)
- Det kristna dogmsystemet och vår tid (1922)
Se även
Källor
- Fredrik Ström: Kata Dalströms liv, öden och äventyr i kampen mot herremakten: en krönika, 1930.
- Stig Hadenius, Torbjörn Nilsson & Gunnar Åselius: Sveriges historia, Bonnier Albs, Borås 1996. ISBN 91-34-51857-6.
