Karmansbo
Från Rilpedia
| Karmansbo Siffrorna avser orten |
||||
|---|---|---|---|---|
|
|
||||
| Landskap | Västmanland | |||
| Län | Västmanlands län | |||
| Kommun | Skinnskattebergs kommun | |||
| Församling | Skinnskatteberg med Hed och Gunnilbo församling | |||
| Folkmängd(2005) | 85 invånare | |||
| Area(2005) | 46 hektar | |||
| Befolknings- och arealfakta från SCB[1] (uppdaterad 31 maj 2008) | ||||
Karmansbo, mindre ort (s.k. småort) i Hed socken Skinnskattebergs kommun. Orten hade 186 invånare år 2000. I Karmansbo finns Sveriges och troligen världens enda lancashiresmedja i museal drift.
Innehåll |
Historia
Äldsta belägget för namnet Karmansbo är från början av 1400-talet, då det benämns karmansbodhum. "Karmansbo" kommer av det medeltida herrnamnet Karlman. Karmansbo hammare anlades troligen på 1580-talet vid Hedströmmen, då under namnet Frülichhammaren. Det har emellertid antagligen funnits hammarsmedjor området innan, redan 1565 omnämns nämligen Gamlehammar. Att man sedan felaktigt antagit att Karmansbo skulle anlagts 1611 beror på smedjan innan förefalllit varit ofrälse, men att den från detta år blivit skattebefriad och namnet Karmansbo hammare etablerats.
Efter att Johan Gustav Schwan blivit ägare till bruket 1855 genomfördes en koncentration av driften från många små smedjor längs Hedströmmen till den större vid Karmansbo. År 1881 ombildades bruket till aktiebolag under namnet Karmansbo AB. Karmansbo kom att utvecklas till ett av de större stångjärnsbruken i Västmanland. Vid sekelskiftet 1900, när tillverkningen var som störst med ca. 5000 ton stångjärn per år, sysselsattes ett 75-tal arbetare i smedjan. Tillgång till järnväg fanns via den år 1866 öppnade Köping-Uttersbergs Järnväg (KUJ), senare Köping-Uttersberg-Riddarhyttans Järnväg (KURJ). Järnvägen, vilken var smalspårig, lades dock ned 1966-1968.
År 1870-73 moderniserades bruket, vilket bl.a. innebar att det gamla tysksmidet ersattes av det produktivare lancashiresmidet. Samtidigt installerades en blåsmaskin och ett valsverk. Det järn som smederna vid Karmansbo bruk förädlade till tackjärn kom ursprungligen från flera olika masugnar i trakten. Från början av 1900-talet började emellertid merparten levereras från Lienshyttan i Riddarhyttan. Tackjärnet smältes sedan om i smedjans lancashireugnarna (vilka är satta i stånd) vid Karmansbo. Smederna framställde genom denna bearbetning ett mycket högklassigt järn, lämpligt för tillverkning av olika typer av redskap, vilket sedan kom att säljas över hela världen. Till Karmansbo bruk hörde även tegelbruk, sågverk och jordbruk. Verksamheten nedlades år 1958.
Stora delar av smedjan förstördes under vårfloden 1977, och det var högst tveksamt om den skulle gå att restaurera den. Man lyckades dock göra det, och sedan 1982 ägs smedjan av Skinnskattebergs kommun och ingår i Ekomuseum Bergslagen.
Sevärdheter
Karmansbo bruk är idag en av landets mest välbevarade och sammanhållna bruksmiljöer med herrgård, arbetarbostäder, lancashiresmedja, klensmedja, kolhus och brukskontor. Under 1970- och 80-talet restaurerades lancashiresmedjan och dess maskineri vilket gjort att mumblingshammaren, vilket väger 7,5 ton, åter kan höras. Vattenhjulet är rekonstruerat, räckhammaren, valsverket, blåsmaskinen, lancashirehärdarna är iståndsatta vilket gör Karmansbo till en levande anläggning.
En arbetarbostad från sekelskiftet finns även inredd i smedslängan som ligger ovanför smedjan. Herrgården från 1759 fungerar numera som kursgård.
Noter
- ↑ Statistik från SCB: Småorter; arealer, befolkning 2005
