Ekomuseum Bergslagen
Från Rilpedia
Ekomuseum Bergslagen ligger ute i det fria, ett nätverk mitt i Bergslagen där sju kommuner, två länsmuseer samt en turistorganisation bildade en stiftelse med säte i Fagersta år 1990. Ekomuseum Bergslagen startade 1986 som ett experiment initerat av Dalarnas museum och dåvarande landsantikvarien Erik Hofrén. Stiftarkommunerna är Ludvika och Smedjebacken i Dalarna samt Norberg, Fagersta, Skinnskatteberg, Surahammar och Hallstahammar i Västmanlands län. Dalarnas museum och Västmanlands läns museum ingår i stiftelsen liksom Westmannaturism, numera nedlagt.
Ekomuseum Bergslagen har ett för sitt område gemensamt tema i järnets historia. Ett 50-tal besöksmål belyser järnhanteringen och järnets väg på olika sätt från kolproduktionen i finnmarken i norr till gruvor, hyttor och masugnar, hammarsmedjor och bruk samt Strömsholms kanal som transportled ner till Mälaren i söder. Här finns både slott och koja, Strömsholms slott vid utskeppningshamnen i Borgåsund till Bränntjärnstorpet i Dan Anderssons finnmark. På de flesta av besöksmålen arbetar ideella föreningar med upprustning och aktiviteter sommartid.
I Ekomuseums område bor ca 85 000 människor. Ca 1 500 personer av dem är involverade i det frivilliga arbetet med sin hembygds historia med fokus på järn och järnframställning, en mer än 2000-årig järnhistoria. Än idag finns tung järnindustri i området. Ett ekomuseum handlar om människor, landskapet och kulturarvet. Hjärtat i Ekomuseum Bergslagen är Världsarvet Engelsbergs bruk i Fagersta kommun och dess pulsåder är Strömsholms kanal, som går från Smedjebacken via Fagersta, Surahammar och Hallstahammar till Mälaren. 2006 drog sig Surahammars kommun ur samarbetet men kvarstår som stiftare.
