Carl Yngve Sahlin
Från Rilpedia
Carl Yngve Sahlin, svensk universitetslärare och filosof, född i Fröskogs församling i Dal 4 mars 1824, död 29 maj 1917 i Stockholm.
Biografi
Sahlin började studera i Uppsala 1841, promoverades där 1851 till fil.dr. Han förordnades till docent i teoretisk filosofi 1853 och utnämndes till adjunkt i teoretisk och praktisk filosofi vid Lunds universitet 1856, samt förestod (som tillförordnad) professuren i teoretisk filosofi 1859-1862. Sistnämnda år befordrades Sahlin till ordinarie professor i samma ämne i Lund. 1864 lämnade han Lund såsom utnämnd professor i praktisk filosofi vid Uppsala universitet, en lärostol han beklädde till 1894, då han bosatte sig i Stockholm. 1873-1874 var Sahlin ledamot i kommittén för utarbetande av förslag till ändringar i vissa delar av universitetens statuter och 1888-1889 ordförande i kommittén angående undervisningsexamen och studieväsendet inom filosofiska fakulteterna.
I sin ungdom, närmare bestämt i ett par omgångar på 1850-talet, var Sahlin uppsalastudenternas ordförande. Han har senare intagit en ledande ställning bland de akademiska lärarna och var universitetets i Uppsala rektor 1876-1889, varunder bland andra för universitetet det nya universitetetshuset tillkom. Sahlin var inspektor vid Kalmar nation vid Lunds universitet 1862-1864.
Sahlin var en av Christopher Jacob Boströms lärjungar och den förnämsta utvecklaren av dennes system. "Hans skrifter är hållna i en något hård vetenskaplig stil och utmärker sig för stor logisk skärpa i distinktionerna, med strängt fasthållande av de i varje fall använda synpunkterna."
Sonen Mauritz Reinhold Sahlin (född 1860) var generaldirektör för dels telegrafstyrelsen, dels järnvägsstyrelsen.
Sahlin var ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien (1901) och Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet i Uppsala (1889), hedersledamot av Vetenskapssocieteten i Uppsala (1886) och 1893 juris hedersdoktor.[1] Vid 1883 års kyrkomöte var Sahlin lekmannaombud för Karlstads stift.
Bibliografi
Utom disputationer har Sahlin utgivit bl.a. följande skrifter:
- Om grundmotsatsen i världen (1856)
- Om det akademiska disputationsväsendet, med särskildt afseende på Uppsala universitet (1857)
- Om motsatsen mellan subjekt och objekt (1858)
- Karakteristik af Kristian Claessons vetenskapliga ståndpunkt och riktning (1860)
- Om grundformerna i etiken (1869)
- Om det stoiska högmodet (1875)
- Öfverensstämmer Platos sedelära med kristendomen? (1875)
- Om ministrarne i den konstitutionella monarkien (1877)
- Kants, Schleiermachers och Boströms etiska grundtankar (1877)
- Om subjektivt och objektivt betraktelsesätt i filosofien (1877)
- Om naturens lif (1878)
- Är det sköna rent? (1878)
- Om bestämmelsegrunders valbarhet (1878)
- Om det inre och det yttre (1879)
- Hvad är det högsta i historien? (1881)
- Om logikens uppgift (1882)
- Om personlig storhet (1882)
- Om grundformerna i logiken (1883-1884)
- Om andlig frihet (1883)
- Om fosterlandskärleken (1885)
- Om positiv och negativ lagbestämdhet (1887)
- Några tankar om människan och samhället (1887)
- Om brytningspunkten i vår tids filosofi (1888)
- Om världens relativitet (1889)
- Om det inre lifvet (1893)
- Om filosofiens metod enligt Boströms åsikt, Om den etiska seden (1897)
Källor
| Företrädare: Herman Ludvig Rydin |
Uppsala universitets rektor 1876-1889 |
Efterträdare: Per Hedenius |
| Företrädare: Sigurd Ribbing |
Inspektor vid Värmlands Nation i Uppsala 1885–1894 |
Efterträdare: Per Adolf Geijer |
-
Delar av denna artikel består av bearbetad text ur den upphovsrättsfria upplagan av Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.
