Karl Maria Wiligut

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Karl Maria Wiligut (alias Weisthor), född 10 december 1866 i Wien, död 3 januari 1946 i Arolsen, Hessen, var en österrikisk SS-Gruppenführer, nazistisk mystiker och neopaganist, kallad "Himmlers Rasputin".

Wiligut blev paganist i början av 1920-talet och påstod sig vara clairvoyant med minnesbilder av Tysklands äldsta historia 228 000 år tillbaka i tiden. Han gjorde också anspråk på att vara den siste ättlingen av en förening mellan luftgudarna ("Asen") och vattengudarna ("Wanen"). Wiligut hävdade också att Bibeln ursprungligen nedtecknats i Tyskland och avsett en germansk gud med namnet "Krist", men att detta förvanskats av en sammansvärjning av kristna, judar och frimurare.

Efter en rad episoder av våld i hemmet, mordhot riktade mot hustrun, storhetsidéer, paranoida vanföreställningar, allmän excentrism och akut schizofreni omyndigförklarades och hospitaliserades Wiligut mellan 1924 och 1927 på ett mentalsjukhus i Salzburg. Efter att 1932 ha lämnat hem och familj och begett sig från Österrike till Tyskland kom han i september 1933 i kontakt med Heinrich Himmler, och utnämndes under pseudonymen Karl Maria Weisthor att leda en enhet för för- och urhistoria inom SS centrala ras- och bosättningsbyrå (RuSHA). Han befordrades i april 1934 till SS-Standartenführer (överste), blev chef för sektion VIII (arkivet) vid RuSHA i oktober 1934, befordrades vidare till SS-Oberführer i november samma år. Under våren 1935 förflyttades Wiligut till Berlin för att ingå i Himmlers personliga stab. Befordringen till SS-Brigadeführer (brigadgeneral) kom i september 1936.

Wiligut gjorde många viktiga bidrag till SS ordensborg Wewelsburg. Han utformade dödsskalleringen, och officierade som präst vid de hedniska vigselceremonierna. I november 1938 besöktes dock Wiliguts österrikiska hustru av Karl Wolff, chefsadjutant vid Himmlers personliga stab, som då fick ta del av Wiliguts psykiatriska anamnes, något som ledde till att att Himmler i februari 1939 meddelade Wiligut att hans "ansökan" om pension på grund av hög ålder och sviktande hälsa hade beviljats.

Externa länkar

Personliga verktyg