Kanske en diktare
Från Rilpedia
Texten från svenska Wikipedia
| Kanske en diktare | |
|---|---|
| Genre | Drama |
| Produktionsland | Sverige |
| Premiär | 1933 |
| Regissör | Lorens Marmstedt |
| Manus | Torsten Flodén, Lorens Marmstedt |
| Skådespelare | Gösta Ekman, Gunnar Olsson, Karin Kavli, Hjalmar Peters |
| Originalmusik | Willard Ringstrand |
| Produktionsbolag | AB Nordisk Filmproduktion |
| Speltid | 78 minuter |
| Språk | Svenska |
Kanske en diktare, är en svensk film från 1933 i regi av Lorens Marmstedt
Innehåll |
Handling
 |
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Om filmen
Filmen premiärvisades 24 februari 1933 i Stockholm. Filmen spelades in vid Irefilms ateljé i Stockholm med exteriörer från Norr Mälarstrand av Ragnar Westfelt. Som förlaga har man författaren Ragnar Josephsons pjäs Kanske en diktare som uruppfördes på Vasateatern i Stockholm 1932
Roller i urval
- Gösta Ekman - Filip, rockvaktmästare på Restaurant Viktoria
- Gunnar Olsson - herr Viding
- Karin Kavli - Jane Viding, hans fru
- Hjalmar Peters - direktör Kurtz
- Hugo Björne - domaren
- Hjördis Petterson - cigarrfröken
- Hugo Tranberg - källarmästaren
- Olof Widgren - domstolsnotarien
- Eric Abrahamsson - den koleriske restauranggästen
- Calle Flygare - en kypare
- Bengt Janzon - rättegångsbiträde
- Ernst Marcusson - protokollförare i rätten
- Helge Kihlberg - äldre kypare
- Alice Carlsson - restauranggäst som målar läpparna
- Holger Sjöberg - fetlagd restauranggäst
Filmmusik i urval
- Kanske en diktare, kompositör Willard Ringstrand, instrumental.
- '+ O sole mio! (Du är min sol!), kompositör Edoardo Di Capua, italiensk text 1899 Giovanni Capurro svensk text 1901 Sven Nyblom, instrumental.
- Serenad, F-dur, kompositör Peter Tjajkovskij, instrumental.
