Kämpebron
Från Rilpedia
Kämpebron, är en av de absolut äldsta broarna i Göteborg och förbinder Norra- och Södra Hamngatorna med varandra, över Stora Hamnkanalen vid Lilla Torget. Den korsade dåvarande Stora Hamnen mellan Smedjegatan och gatan vid Västra hamnen. Den första bron byggdes 1625 och kallades först för "den höge Broo" eller "Västra Bryggan öfver Stora hamnen", och byggkostnaden för åren 1625-1631 uppgick till 473 riksdaler.[1] Bron fick därefter sitt namn år 1639 av de fyra kämpar, skulpturer av trä, 8 fot höga som uppsattes på bron, föreställandes; Starkodder - Vitolff - Arngrim och Halfdan. I ena handen höll de en bardisan och i den andra en oval sköld, där två av sköldarna hade rikets vapen och de andra stadsvapnet. Bildhuggare var en tysk "bildschnitzer", Hans Swandt, som för 60 riksdaler utfört arbetena. Skulpturernas utformning har gått att spåra till två träsnittsbilder i ett tryckt arbete från 1572 av Wolfgang Lazius, Basel, De gentium aliquot migrationibus. Bron målades vid detta tillfället röd, varför den även kom att kallas "Röda Bron" under lång tid.[2]
År 1685 genomförde mäster Nils Läsers en omfattande renovering av kämparna, som enligt räkningen fick: 2 nya armar á 2 rikdaler, 3 nya ben á 2 riksdaler, Näsorna af nyo - 1 riksdaler, 3 händer tillskötta och 2 armar oppfogat och tillslagna och hålen igenfräsats för spikarna samt 3 händer förbättrade med skärning.[3]
År 1694 blev Erik Dahlbergs elev Paul Ludvig Leijonsparre ledare för befästningsverket, och han föreslog år 1702 att Kämpebron skulle byggas om i sten och lämnade dessutom ett ritningsförslag. Den nya bron skulle ha tre mäktiga valv, varav det mellersta, som var uppfällbart, byggdes av grova järnbeslagna plankor. Bron stod färdig 1705, men trots det motståndskraftiga materialet höll den inte så länge, utan måste då och då repareras, och 1761 talas om en genomgripande reparation. När konung Gustav III och drottning Sofia Magdalena år 1766 besökte Göteborg, var den åter i gott skick och försedd med illuminationer och prydnader.[4]
Lejonen på bron förnyades 1713 av bildhuggaren Nils Läsberg.
År 1820 togs figurerna bort (och lär ha hamnat i Domkyrkans tornrum)[5]. Ursprungsbron revs 1862 då en ny järnbro med klaffar uppfördes.
Den nuvarande bron invigdes i november[6] 1925 och pryds av reliefer på räcken och brofästen föreställande kämpe- och lejonhuvuden, utförda av konstnären Arvid Fuhre.
Källor
- Göteborgs Gatunamn 1621-2000, Greta Baum 2001
- Kronologiska anteckningar om viktiga händelser i Göteborg, Ralf Scander m.fl 1982
- Göteborgsguiden, STF/Gbg. Info.avd. 1979
- Lejonet & Kronan - Stormaktstidens Göteborg, Göteborgs museer 1989
- Gamla goá Göteborg, Per Rhedin 1995 s.19
- Göteborgs Historiska Museum - årstryck 1976, GHM 1977 s.5-8
Noter
- ↑ Berättelser ur Göteborgs äldsta historia 1603-1680, Hugo Fröding 1908 s.99
- ↑ Antologia Gothoburgensis: det är en bok i ord och bilder om Göteborg genom tiderna skildrad av samtida författare och konstnärer jämte kronologska anteckningar om viktigare händelser i staden från dess grundläggning, Folke Persson, Agne Rundqvist, Arvid Flygare, Maja Kjellin, Stig Roth, Rundqvists Boktryckeri, Göteborg 1953 s. 79
- ↑ Berättelser ur Göteborgs Historia under Envåldstiden, Hugo Fröding, Wald. Zachrissons Boktryckeri, Göteborg 1915 s. 17
- ↑ Kvarteret Kommerserådet i Göteborg, Maja Kjellin, utgiven av Skandinaviska Banken, Wezäta, Göteborg 1965 sid.7
- ↑ Kvarteret Kommerserådet i Göteborg, Maja Kjellin, utgiven av Skandinaviska Banken, Wezäta Tryckeri, Göteborg 1965 sid.7
- ↑ Göteborgs kanaler och broar berättar, Bengt A. Öhnander, Tre Böcker Förlag AB, Göteborg 2007 ISBN 978-91-7029-630-7 s.35
