Från Rilpedia

Lilla Torget, även Fisktorget, Trätorget samt Möbeltorget är ett torg vid Stora Hamnkanalens inlopp, inom vallgraven i centrala Göteborg. Omnämnt med detta namn från 1706, tidigare Fiske Torgett 1621-1639 och Fiske torget från 1644. Torget ingick i Göteborgs första kvarter, som hade sin utfart i Kung Karls Port.^[1]

Innehåll 1 Historia 2 Statyn 3 Trivia 4 Källor

Historia

Den äldsta saluplatsen för fisk var vid Lilla Torget och en större flotte som låg där, kallad Fiskebryggan. År 1671 flyttades verksamheten, och flotten, till Stora Bommen och kring 1730 till Stora Hamnkanalen, vid kajerna i närheten av Stora Torget (nuvarande Gustav Adolfs torg), först på den östra sidan och därefter på den västra sidan av Tyska bron. Fiskkajen var då benämningen på dessa sträckor.

Fiskförsäljning pågick även direkt från skärgårdsfiskarnas båtar och från en stor flotte som kallades Flotten eller Fiskeflotten. Denna flotte bestod av fyra pråmar, sammankopplade med brädor (en så kallad plankvandring) och bestod i drygt trettio år. I april 1811 byggdes en ny flotte på entreprenad, som skulle bestå av: "4 stycken med botten, däck och lutande sidor försedda, plattbyggda pråmar av furuvirke, tillbörligen sammansatta, diktade, drivna och tjärade, vardera i övra kant 11 alnar lång, 71/2 alnar bred och 31/2 kvarter djup samt ovanpå dessa pråmar en bäddning av bjälkar långsefter med golv eller strö av plankor och handräcken på sidorna".^[2]

Den 21 maj år 1849,^[3] i samband med att Gustav Adolfs torg skulle bli paradtorg, flyttades försäljningen och flotten till Rosenlundskanalen och till platsen som också fick överta namnet Fisktorget. Där uppfördes 1874 Feskekôrka.

Lilla Torget har även hetat Möbel- och Trätorget, efter den handel med särskilt möbler från Lindome som skedde här, fram till 1857 då den flyttades till Järntorget. I folkmun kallades torget också Pigtorget eftersom tjänstefolk som kommit till stan för att söka arbete, höll till här.^[4]

Statyn

Mitt på Lilla Torget står den fyra meter höga statyn med sockel i röd granit av Jonas Alströmer, som avtäcktes den den 28 december 1905 av landshövding Gustaf Lagerbring. Statyns skapare var John Börjeson och Torben Grut.^[5] Med tiden blev statyn omgiven av allt fler bilparkeringar, varför smeknamnet "parkeringsvakten" uppstod.

Trivia

Kaparkaptenen Lars Gathenhielm ägde fastigheten nr. 43 (ett tvåvånings trähus) vid Lilla Torget 6, inköpt den 27 februari 1711 av borgmästaren i Borås Magnus Melander för 2 400 daler silvermynt.^[6]

På torgets östra del, vid Kämpebron stod stadens sista pissoar, tillverkad på Göteborgs Mekaniska Verkstad, fram till 1980 då den revs.

Strax väster om pissoaren, vid kanalkanten, fanns en av stadens 13 värmestugor för droskkuskar, utplacerade i mitten av 1880-talet. Den bekostades av Beatrice Dickson och togs bort 1948.

Vid den stora branden 1804 brann trähusen kring torget ned, och därefter uppfördes endast stenhus.

Tvärs över torget anlades en gångbana år 1877.

Källor

• En kort beskrifning Öfwer...Götheborg, Eric Cederbourg, Tryckt hos Joh. Ernst Kallmeyer, Götheborg 1739 s.102
• Göteborg under 300 år, Carl Lagerberg & Otto Thulin, Medéns Bokhandels AB, Wald. Zachrissons Boktryckeri, Göteborg 1923 s.24 + s.85
• Göteborgs Gatunamn 1621-2000, red. Greta Baum, Tre Böcker Förlag, Göteborg 2001 ISBN 91-7029-460-7 s.192
• Bilden av Göteborg, färgfotografier 1910-1970, Robert Garellick, Göteborgstryckeriet 2004 ISBN 91-631-4036-5 s.13

Noter

1. ↑ Där! sa unge kungen, red. Sven Schånberg, utgiven av Göteborgs Byggnadsnämnd, Bergendahls Boktryckeri, Göteborg 1975 s.12
2. ↑ Idyll och sensation i 1800-talets Göteborg, Claes Krantz, N J Gumperts Förlag, Göteborg 1943 s. 44 >
3. ↑ ' Kronologiska anteckningar om viktigare händelser i Göteborg på 1600-talet, A. Rundqvist, R. Scander, A. Bothén, E. Lindälv, utgiven av Göteborgs Hembygdsförbund 1982 s. 49
4. ↑ Göteborg - då och nu, Ingrid Wirsin & Christian Tyre, Göteborgs-Posten & Tre Böcker Förlag, Göteborg 1989 ISBN 91-7029-022-9 s. 12
5. ↑ Statyer berättar - 76 konstverk i Göteborg, Bengt A Öhnander, Tre Böcker Förlag, Göteborg 2004 ISBN 91-7029-565-4 s.68
6. ↑ Kvarteret Alströmer i Göteborg, Maja Kjellin 1966 s.89-90