Joseph Magnus Stäck
Från Rilpedia
Denna artikel handlar om konstnären. För arkitekten se Josef Stäck.
Joseph Magnus Stäck, född den 4 april 1812 i Lund, död den 21 februari 1868 i Stockholm, var en svensk konstnär (landskapsmålare) och professor vid Konstakademien. Föräldrar var Greta Maria Kihlgren och "hökaren och perukmakaren" Joseph Stäck. Hans farfar, Balthasar Stecchi (född 1728), var italienare av bolognesisk släkt. Stäck hade fem syskon och var bland annat morbror till Hasse W. Tullberg. Stäck själv var ogift.
Innehåll |
Biografi
Om Stäck skriver tidningen Svenska Biet i september 1844 följande:
- Stäcks alltid lyckliga, nätta och mjuka färgläggning intager på ett mera facilt sätt och med mera oskyldiga medel. Stäck tittar genom nyckelhålet in i poesiens värld, men Palm flyger dit med stora örnvingar och lämnar rika minnen efter sin vistelse där.
Vidare skriver Georg Nordensvan om honom:
- Någon stark personlighet var Stäck för övrigt ej men väl en älskvärd, genomhygglig och anspråkslös man. Både Lundgren och Scholander betona hur "trevlig" Stäck är, Egron [Lundgren] tillägger, att han är "en av de ordentligaste personer jag känner", Scholander undrar över att "en så trevlig och godsint herre" kan ha kommit till världen i en så "otrevlig stad som Lund".
Utbildning och karriär
I Lund gick Stäck latinskolan och blev student 1829. Han valde läkarbanan, men övergick till prästutbildning och hade klarat både "examen theologicum" och "examen pro exercitio", då "målarlusten tog överhand". 1832 skrevs han in vid Konstakademien i Stockholm. 1840 utsågs Stäck till agré och 1852 till professor vid Konstakademien.
Resor
1842 erhåller han resestipendium för fem år, och reser till München, Venedig och Rom (där han stannar i tre år). 1846 lämnar han Rom för Paris, där han under två år fullbordar sin bildning.
Hans målningar säljs hemma i Stockholm till Konstföreningen och privata. Konstakademien är mycket nöjd med verken, professor Carl Johan Fahlcrantz ser i en av hans månskenstavlor "utmärkt sanning och skönhet", och professor Per Axel Nyström förespår honom en "vacker karriär i sin konst", samt intygar, att hans dukar väcker uppseende och visar på stora framsteg.
Officiellt skriver akademien att Stäcks utsikter av Tivoli och Neapel vittnar om grundliga studier i en skön natur "samt röja känsla och harmoni i sammansättning och klärobskyr bredvid sanning och noggrannhet i utförandet".
Verk
Under senare delen av sitt liv är Stäck en av Sveriges mest populära målare. Själv är han inte lika imponerad: Han berättar för en vän att de tavlor, som han arbetar med i början av 1845, "målas och övermålas, bliva ändock skit". Två månader senare yttrar han om samma tavlor: "Måtte jag snart slippa se dem, ty de se djävliga ut!".
- Stockholms ström från Skeppsholmen. 1838. Hänger i Stockholms stadshus.
- Månsken, utställd på Parissalongen 1840-talet.
- Holländskt vinterstycke, utställd på Parissalongen 1840-talet.
- Fiskarbåtar vid månuppgång, utställd på Parissalongen 1840-talet.
- Utmätningen, ett minne av Julaftonen 1840. Nordiska museet.
- Landskap från Tivoli. 1845. Stockholms slott.
- Säfstaholm vid aftonbelysning. 1853.
- I romerska kampagnan. Oljemålning 1860. Nationalmuseum.
- Italienskt landskap, Nationalmuseum
- Landskapsstycke från Dalarne, Nationalmuseum
- Sjöstycke i månsken, Nationalmuseum
- Stadsport vid Haarlem, Nationalmuseum
- Kaskatellerna vid Tivolis ruiner.
- Vy af Neapel.
Referenser
- Georg Nordensvan: Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet, Stockholm : Bonnier, 1928. Ib-c.47/DR, Libris 462817, 526 s.
- Gertrud Serner: Joseph Magnus Stäck - 1812-1868, Malmö : Skånes konstförenings publikation, 1934. Libris 1227334, 169 s.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
