The Beatles

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Jonny Hutch)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Beatles logo.svg
The Fabs.JPG
Information
Bakgrund Mall:Landsdata Storbritannien Liverpool, England
Genre(r) merseybeat
poprock
psykedelisk rock
rock and roll
britpop
Aktiva år 1960-1970
(partiell återförening 1995)
Skivbolag Parlophone
Parlophone Records
Capitol Records
Apple Records
Vee-Jay Records
Polydor Records
Webbplats Beatles.com
Tidigare medlemmar
John Lennon
Paul McCartney
George Harrison
Ringo Starr
Pete Best (1960-1962)
Stuart Sutcliffe (1960-1961)

The Beatles var en stilbildande brittisk pop- och rockgrupp under 1960-talet. Gruppen bestod av fyra medlemmar: John Lennon (1940-1980), Paul McCartney (född 1942), George Harrison (1943-2001) och Ringo Starr (född 1940). Samtliga medlemmar kom från Liverpool i Storbritannien.

Innehåll

Historik

1957 ledde John Lennon gruppen The Quarrymen. Han träffade Paul McCartney den 6 juli 1957 på ett torg i St Peter's Church i Wolton, Liverpool där då John uppträdde. John Lennon blev imponerad över Pauls kunskaper om ackord och hur gitarrer skulle stämmas, så John lät honom vara med. Paul, som hade kontakt med George Harrison, ville ha med även honom (det sägs att John lät George vara med för att han hade ett ställe att repa på). I början var de mycket inspirerade av samtida amerikanska musiker som Chuck Berry, Elvis Presley, Buddy Holly med flera och gruppen var först ett rent coverband. Ganska snart började Lennon och McCartney att skriva egna låtar. Gruppens namn ändrades flitigt under de första åren, bland annat hette de Johnny and The Moondogs och Long John and the Silver Beatles. Men från och med 1960 var det det dubbeltydiga namnet The Beatles som gällde. Namnet kommer av orden beat, som betyder takt, och beetle, (skalbagge). Ett ord som också associerade till den frisyr med lång lugg som gruppen skaffade sig. Den som anses vara uppfinnaren av namnet The Beatles är gruppens dåvarande basist Stu Sutcliffe.

Åren 1960-1962 spelade The Beatles på olika klubbar i Liverpool såsom The Cavern, och gjorde även gästspel i Hamburg då de spelade på bland annat Indra, Kaiserkeller och Star-Club. The Beatles hade ett "kontrakt" med Indra, och ägaren till Indra (Bruno Koschmider) sa åt dem: "om ni spelar på Kaiserkeller så ska jag se till att ni aldrig kommer tillbaka till Hamburg." Men The Beatles lyssnade inte. De åkte en kväll till Kaiserkeller för att se hur det såg ut. Ägaren till Kaiserkeller kände förstås igen dem (eftersom de var stora i Hamburg, de hade flera spelningar i veckan för att göra fansen nöjda) och frågade om de inte ville spela där. Beatles kunde inte motstå frestelsen, eftersom Kaiserkeller var betydligt "hippare". Beatles åkte tillbaka till Indra och smög in på sina rum för att hämta sina grejer. De tände eld på kondomer och hängde dem på väggen för att kunna se någonting. De tog sina instrument och packning och åkte tillbaka till Kaiserkeller och spelade samma kväll. Nästa dag kom ägaren till Indra tillsammans med polisen. Ägaren hade då anmält The Beatles för brandförsök, de brända kondomerna. Gruppen blev gripna och var tvungna att vända hem igen till Liverpool. Fast den riktiga orsaken till att de var tvungna att lämna Tyskland, var att George Harrison inte fyllt 18 år ännu och därför inte fick jobba där, för ung helt enkelt. Detta kan du se i filmen Backbeat från 1994.

The Beatles första skivinspelning gjordes när de ackompanjerade Tony Sheridan på hans inspelning av My Bonnie i Hamburg 1961[1].

När The Beatles återvände till England, samma år, kom de i kontakt med skivförsäljaren Brian Epstein, som blev deras manager. Brian hade fått höras talas om The Beatles när en grabb kommit in i hans skivaffär och frågat efter deras skiva. Det var tack vare honom och hans sökande efter skivbolag som ville kontraktera The Beatles, som gruppen fick en provspelning hos det stora skivbolaget Decca. Men de nobbade gruppen med hänvisningen "gitarrgrupper är på väg ut"! Detta har kallats för en av musikhistoriens största tabbar.

Efter att ha fått nobben av Decca, vände sig Epstein till skivproducenten George Martin vilket så småningom resulterade i att Beatles fick kontrakt med Parlophone, ett dotterbolag till EMI. Det var Martin som bytte ut den dåvarande trummisen Pete Best och ersatte honom med Ringo Starr i augusti 1962.

Den 11 september 1962 spelade The Beatles in sin första egna skiva, en singel med låtarna Love Me Do och B-sidan P.S. I Love You vilken nådde 17:de plats på Englandslistan. Året därefter, 1963, kom det stora genombrottet med hiten Please Please Me, och Merseybeat-soundet började spridas över världen.

Genombrottet

Beatles i New York 1964: John, Paul, George och Ringo.

The Beatles andra singel, Please Please Me, släpptes 11 februari 1963 och gick rakt in på förstaplatsen på brittiska försäljningslistan. Succésinglarna avlöste sedan varandra, och i januari 1964 gick de för första gången in på den amerikanska Billboard-listan Top Pop Singles Chart. Den 4 april skrev de historia då alla fem singlarna överst på listan var deras, med Can't Buy Me Love överst - ett rekord som fortfarande inte slagits. Som enda grupp i världen som samtidigt under 3 veckor haft 1 och 2 på singellistan. 1 och 2 på EP listan och 1 och 2 på LP listan. Inträffade 12 december 1963

ALBUM på första plats antal veckor

  1. Please Please Me 11 maj 1963, 30
  2. With The Beatles 7 December 1963, 21
  3. A Hard Day's Night 25 juli 1964, 21
  4. Beatles For Sale 19 December 1964, 11
  5. Help ! 14 augusti 1965, 9
  6. Rubber Soul 25 December 1965, 9
  7. Revolver 13 augusti 1966, 7
  8. Sergeant Pepper's Lonely Hearts Club Band 10 juni 1967, 27
  9. The Beatles (a.k.a. "The White Album") 7 December 1968, 8
  10. Yellow Submarine 1969
  11. Abbey Road 4 oktober 1969, 17
  12. Let It Be 23 maj 1970, 3
  13. The Beatles At The Hollywood Bowl 18 juni 1977, 1
  14. Live At The B.B.C. 10 December 1994, 1
  15. Anthology 2 30 mars 1996, 1
  16. "1" 19 November 2000, 9

Antal veckor på första plats : 175


Singlarna var (efter placering):

  1. Can't Buy Me Love
  2. Twist and Shout
  3. She Loves You
  4. I Want to Hold Your Hand
  5. Please Please Me

The Beatles första utlandsturné i oktober 24-31 1963 gick till Sverige, där de spelade i Borås, Karlstad, Göteborg (två föreställningar på Lorensbergs Cirkus; den 27:e, kl. 17.00 och 20.00 samt en extraföreställning på söndagen 28:e kl. 15.00)[2] Stockholm och Eskilstuna. De har även varit i till exempel Falsterbo och många andra svenska städer. Bandet var då i stort sett okända i Sverige. Pressens recensioner var blandade, efter den allra första spelningen i Sverige, på Sundsta Läroverk i Karlstad den 25 oktober 1963, var Nya Wermlands-Tidningens omdöme att bandet spelade "amatörmässig hambo"[3]. The Beatles var även med i TV-programmet Drop-In som sändes den 3 november, och Sveriges Radio sände 11 november programmet "The Beatles, popgrupp från Liverpool på besök i Stockholm." .[4]

Samma vecka som The Beatles planerat att åka till USA, placerade sig låten I Want To Hold Your Hand på USA-listans förstaplats. Därmed hade gruppen sin första hit i USA i februari 1964. Gruppens första uppträdande i The Ed Sullivan Show ses som en milstolpe i den amerikanska popkulturen och inledningen av den brittiska musikinvasionen i USA.

The Beatles hade 1965 inbokats för att framträda i Israel. Landets regering förbjöd dock gruppen inresetillstånd med motiveringen att de kunde undergräva landets moral.[5]

Slutar turnera

När The Beatles turnerat färdigt i USA, väntade resten av världen. Nu begav de sig till bland annat Japan, Australien och Filippinerna. Vart de än reste var det kaos när de snabbt blev omringade av "galna" och skrikande fans. Fenomenet kallades för Beatlemania -"Beatleshysteri". Samma sak skedde vid live-konserterna. Detta var en av anledningarna till att The Beatles slutade turnera. Den sista konserten gavs 29 augusti 1966Candlestick Park i San Francisco.

Från och med nu var det livet i studion som gällde. Nu kunde The Beatles koncentrera sig på låtskrivandet, och fick chans att ge uttryck för sin experimentlusta. Från och med skivan Rubber Soul kan man säga att det var en ny typ av musik som presenterades. Beatles började då att blanda popen med olika musikstilar, bland annat klassisk och indisk musik. The Beatles bidrog starkt med hjälp av sina arrangemang, instrumentering och utnyttjandet av studioteknik till att popmusiken fick ett erkännande utanför tonårsgruppen.

År 1965 tilldelades The Beatles medlemmar Brittiska Imperieorden, och tas upp i ordens lägsta klass som Member of the British Empire (MBE), bland annat för de stora skatte- och exportinkomster deras verksamhet gett den brittiska staten.

År 1967 gavs albumet Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band ut, vilket räknas som en milstolpe i pophistorien. Denna skiva är mytomspunnen och många rykten florerade när den släpptes, bland annat att låten Lucy In The Sky With Diamonds skulle stå för LSD och att The Beatles förhärligade knark. Enligt John Lennon var ursprunget var en teckning som Lennons son Julian hade ritat av sin dagiskompis Lucy. "LSD-teorin" förnekades bestämt av Lennon och McCartney, även om låtens text är kalejdoskopisk. Ett rykte uppstod även att Paul skulle vara död, bland annat på grund av att han vänder ryggen till på en bild på omslaget. Blomarrangemanget skulle då vara Pauls grav och hans namn finnas i den gula gitarren (se även Paul is dead). Samma år släppte gruppen EP'n Magical Mystery Tour som var soundtracket till deras film med samma namn. I USA släpptes låtarna på en LP tillsammans med singel-låtar från samma tid (Strawberry Fields Forever, Penny Lane, All You Need Is Love). LP-versionen blev senare officiell version även i Storbritannien och kom att bli den sista Beatles släppte för skivbolaget Parlophone.

Paul McCartney med frun Linda till höger, 1971

Nästföljande år, 1968 släppte gruppen sin enda dubbel-LP, (det vill säga den enda dubbel-LP som gavs ut under gruppens existens) kallad kort och gott The Beatles. Albumet blev snabbt känt som "det vita albumet" (The White Album) då omslaget var helt vitt. Det enda som fanns på omslaget var en präglad text med gruppnamnet och ett serienummer. Denna skiva kom att bli en av de mest självreflekterande album som gruppen gav ut. Många låtar på albumet är i hög grad personliga. Skivan var också den första som gavs ut på gruppens egna skivbolag, Apple Records. John Lennons fru Yoko Ono medverkar på albumet vid några tillfällen.

The Beatles spelade in sitt sista album Abbey Road i mitten på 1969, men det sista albumet som släpptes var Let It Be. Redan vid dessa inspelningar stod det klart att gruppmedlemmarna var mer intresserade av att påbörja egna karriärer än att fortsätta som grupp.

Upplösningen

I april 1970 upplöstes gruppen, och medlemmarna inledde solokarriärer. Fans världen över hoppades länge på en återförening, men när John Lennon blev mördad 1980, gick de förhoppningarna i kras. En liten återförening kom dock till stånd 1994. Då samlades nämligen de kvarvarande medlemmarna och arbetade med två tidigare outgivna Lennon-låtar: Free As A Bird och Real Love. De gavs sedan ut som singlar och nådde stor framgång. Numera finns endast två av originalmedlemmarna i livet, då George Harrison dog i cancer 2001.

Musiken

Beatles musik spänner över ett vitt spektrum av olika musikstilar. Från smäktande ballader till hårdrock, från psalmer till psykedeliskt drogförespråkande låtar. Grunden i musiken står i det faktum att alla medlemmar i gruppen bidrog med låtkompositioner. Redan inför inspelningen av gruppens första album hade Lennon-McCartney tagit klivet fram och skrev mycket av gruppens låtmaterial. Den ordningen bestod fram till gruppens sista år. Dock blev Harrison mer och mer driven som låtskrivare och hade från och med Help! alltid med minst ett spår på varje album. Arrangemangen var ofta innovativa och överraskande, ibland helt banbrytande. Mycket av detta var producenten George Martins förtjänst.

Enkel pop

Tidigt i Beatles karriär är musiken enkel gitarrbaserad pop. Arrangemangen gruppen använder följer traditioner från gruppens förebilder, exempelvis Buddy Holly och Chuck Berry. Grunden i alla arrangemang är två gitarrer, en bas, trummor och sång. Den speciella sångmixen (melodi samt stämmor har i stort sett samma volym) Beatles använde finns med redan från starten. Låtarna gruppen framför är dock skrivna på ett sätt som inte förekom i någon större utsträckning före Beatles.

Nya influenser

Ett par år in i gruppens karriär blir gruppmedlemmarnas musikaliska influenser allt tydligare. Arrangemangen blir allt mer komplicerade och gruppen visar tydligt att de försöker bryta traditioner och normer inom musiken. De blandar gamla musikstilar och hittar nya spännande arrangemang.

Tre stilar

Runt mitten av Beatles karriär går det att finna tecken på hur tre musikstilar utkristalliseras i gruppens produktion: klassisk musik, psykedelisk musik samt Indien-influerad musik. Nu skapar gruppen musik som är helt banbrytande. Gruppen hade släppt gitarren som grund och istället börjat använda piano, orgel och klassisk orkester som grund i låtarnas arrangemang.

Tillbaka till rötterna

Sent i Beatles karriär söker sig gruppen tillbaka till den ursprungliga rock 'n' rollen. Åren med stilsökande och experimenterande sätter dock sina tydliga spår på musiken. Musiken som skapas är ofta förstärkt av orkestrar och andra instrument, men gruppen använder sig återigen mer av den ursprungliga sättningen: två gitarrer, en bas, trummor och sång.

Lennon-McCartney

Vista-xmag.png Detta avsnitt är en sammanfattning av Lennon-McCartney

Beteckningen Lennon-McCartney avser kompositörerna till ett musikverk som skrivits gemensamt av John Lennon och Paul McCartney. De flesta låtarna skrevs tillsammans av dessa två när de var i början på sina karriärer, när de fortfarande kallade sig The Quarrymen. Senare under Beatles-eran kom de att oftast skriva låtarna var för sig, men gav varandra ändå credit för sina respektive kompositioner. Lennon-McCartney är det mest framgångsrika och bäst säljande låtskrivarparet i musikhistorien.

Övrigt

Personer med anknytning till The Beatles

Diskografi

På 1960-talet var skivutgivningen inte alls lika internationellt standardiserad som idag. Därför kom utgivningen att variera mer eller mindre från land till land. Huvudkatalog beträffande Beatlesskivor måste anses vara den brittiska (även om det inte alltid var på denna marknad en Beatleslåt först utbjöds till skivköparna). Denna katalog skiljer sig märkbart med utgivningen av gruppens skivor i framför allt i USA. I Sverige kom utgivningen Beatles LP-skivor att i stort följa den brittiska huvudkatalogen, medan den svenska katalogen med singelskivor avvek betydligt, åtminstone under första halvan av 1960-talet.

Se vidare The Beatles diskografi, UK (huvudkatalogen)

Se vidare The Beatles diskografi, USA

Se vidare The Beatles diskografi, Sverige

Huvudalbum

EP:s

Singlar (Storbritannien)

Album släppta speciellt för USA-marknaden

Övriga album och samlingar

Se även

Externa länkar

Referenser

  1. [1]Sara Hansson Nygren på mimersbrunn.se
  2. 60-talspop i Göteborg : Tages, Cue och jag och du, Hans Sidén, Tre Böcker Förlag, Göteborg 1991 ISBN 91-7029-575-1 s. 21
  3. [2] Bengt Lundberg om Beatles
  4. [3] Kultrarv Östergötland
  5. Israel: No Apology for Beatles Snub, MSN Entertainment, 29 januari 2008.
  6. [4] www.telegraph.co.uk om Lennons återfunna medalj
  7. Händelser man minns - en krönika 1920-1969, fil dr Harald Schiller 1970
  8. Rock and Roll Hall of Fame – The Beatles



Personliga verktyg