Från Rilpedia

Johannes Bugenhagen, kallad Pomeranus, född 1485 i Wollin död 1558 i Wittenberg, var en av Luthers främsta medarbetare. Han hör till dem, vilkas väg till reformationen går över humanismen. I dess intressen hade han redan under sin studietid i Greifswald indragits, i dess anda verkade han sedan framgångsrikt från 1504 vid stadsskolan i Treptow och från 1517 vid klosterskolan i Beluck, och han uppträdde modigt mot allehanda kyrkliga missbruk.

Luthers ståndpunkt syntes honom till en början alltför radikal, men snart vanns han helt för densamma och begaf sig 1521 till Wittenberg. Där stod han alltsedan trofast vid Luthers sida såsom dennes kanske förtroligaste vän: Bugenhagen var det, som 1525 förrättade Luthers vigsel och 1546 höll liktalet över honom. Från 1523 var han kyrkoherde i Wittenberg, från 1535 tillika fast lärare vid universitetet.

Ofta kallades han dock för längre eller kortare tid till andra orter, för att leda det nya kyrkoväsendets organisation. Minnesmärken härav är de många af honom ensamt eller huvudsakligen författade kyrkoordningarna (Braunschweig 1528, Hamburg 1529, Lübeck 1531, Pommern 1534, Holstein 1542, Braunschweig-Wolfenbüttel 1543). Särskilt betydelsefull var hans vistelse, på kallelse av Kristian III, i Danmark 1537-39. Där reviderade han den av Tausen utarbetade kyrkoordningen, arbetade kraftigt på universitetets reorganisation osv.

Mot slutet av sitt liv blev Bugenhagen, som eljest alltid stått som en av Luthers trognaste lärjungar, med anledning av några medgivanden, vartill han av hertig Morits låtit sig förmås, föremål för de strängaste lutheranernas misstankar och anklagelser.

Bugenhagens säregna styrka låg på det praktiska området. Hans kyrkoordningar har i högst väsentlig grad satt sin prägel på den nordtyska lutherdomen. De har genomgående en starkt konservativ riktning, dock med klok anpassning efter olika förhållanden. Men även i de teologiska striderna deltog Bugenhagen ej så litet och var särskilt en av de flitigaste medarbetarna vid det stora bibelöversättningsverket.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).