Johan Henric Holmqwist
Från Rilpedia
Johan Henric Holmqwist (född 7 februari 1801 i Halmstad, död 28 oktober 1879 i Kville) var präst i Kville socken i nuvarande Tanums kommun i Bohuslän mellan åren 1853 och 1879.
Holmqwist, som genomförde sina präststudier i Lund, blev filosofie doktor år 1823 och prästvigdes år 1823. Holmqwist var starkt präglad av den pietistiska kristendom, som hade predikades av en av lärarna vid Teologiska institutionen i Lund, Henrik Schartau. Schartau företrädde en riktning inom statskyrkan, som senare kom att kallas schartauanism.
Innehåll |
Kville blir schartauanskt
År 1853 blev Johan Henric Holmqwist kyrkoherde i Kville socken. Holmqwist var en karismatisk ledare som lyckades få delar av socknens befolkning att ansluta sig till hans och Schartaus lära och tro.
Holmqwist ansträngde sig för att minska det omfattande spritmissbruket och annat ”osunt leverne” i socknen. Inte minst i kustsamhällena och på öarna hade sillperioderna medfört nya sociala mönster. Sillperioderna bidrog till ekonomiska förbättringar och det öppnades flera krogar i skärgården, den mest kända är kanske den på Florö utanför Fjällbacka.
Holmqwists kyrkbygge
Holmqwist ansågs vara en god predikant. Väckelsen, som han startat, ökade antalet kyrkobesökare och det blev trångt i den gamla kyrkan. Holmqwist började bearbeta de styrande i socknen om att uppföra en ny och betydligt större kyrka, en kyrka som borde rymma 2 000 personer. Men denna nya kyrka skulle kosta socknen en förmögenhet,
Förslaget gick igenom och sockenborna skulle stå för kostnaderna. Kyrkan skulle byggas som korskyrka, ett tämligen ovanligt byggnadssätt för en landsortskyrka, men en ny kyrka med 1 800 sittplatser skulle byggas. År 1864 stod den nya kyrkan klar, efter endast två års byggtid.
Alla familjer som var invånare i socknen var tvungna, att utan betalning, hjälpa till att bygga. Bygget utfördes i huvudsak av bygdens manliga befolkning. Eftersom socknen var stor blev det långa arbetsdagar för alla som hade lång väg mellan hemmet och kyrkbygget.
Skrönorna berättar mycket om det storartade kyrkbygget under Holmqwists ledning. En av dessa berättar om att en förväxling av ritningar hade gjorts. Ritningar till en ny domkyrka i Härnösand hade kommit på avvägar och använts i Kville.
Under såväl under samtiden som i senare tider har kyrkbygget i Kville av motståndare karakteriserats som ett exempel på i första hand Holmqwists men också socknens övriga styresmäns storhetsvansinne
Holmqwists tro
Det finns många exempel på Holmqwists ”renläriga” tro.
År 1873 lyckas den då 76-årige före detta lotsen Gabriel Sandmark på Hästvom rädda sex besättningsmän från en grundstött fransk brigg bland de västligaste Väderöarna. När sedan briggens kapten, René Leljère, tre dagar efter bärgningen, avlider i Sandmarks hem, så vägrade Holmqwists begrava kaptenen: han var ju katolik. Prästen övertalades dock till en begravning. Utan övriga besättningens närvaro begrovs kaptenen utanför kyrkogården, bland självmördare. En anonym insändare i Strömstads Tidning, någon vecka efter begravningen, författad av en anonym sjökapten beklagade prästens agerande.
Externa länkar
- Tanums kommuns kulturminnesvårdsprogram om Kville kyrka
- Tanums kulturminnesvårdsprogram om Tanums kyrkor
Litteratur
- Stubelius, Sverker; Kville gamla kyrka, 1947
- Johnsson, Rune; Minnen från Fjällbacka skärgård, 2006
- Johansson, Stellan; Ruskiga historier och historiska ruskigheter, Uddevalla 1997
- Nordblom, K-A; Inomskärs. Om öarna utanför Fjällbacka och Hamburgsund, Mölndal 2004
